RSS

En nästan perfekt dag av Mareike Krügel

En nästan perfekt dagAllt börjar som en helt vanlig fredag. Katharina roddar familjelivet som vanligt medan hennes man Costas arbetar i Berlin under veckorna. Den här helgen ska han ligga över där eftersom företaget han jobbar på ska ha nåt event som han absolut inte kan missa. Ända sen Costas började veckopendla har livet skavt lite. De båda längtar på varsitt håll till varandra och Costas dessutom till barnen, 17-årige Alex och 11-åriga Helli, men när helgen väl infinner sig blir det sällan det lyckorus som de föreställt sig. Inte sällan skiljs de åt efter att ha grälat på söndagskvällen, men under måndagen skickar Costas gulliga mess till Katharina och snart är allt som vanligt igen.

Den här fredagen ska Katharinas studiekompis komma på besök på kvällen och Katharina har planerat sin dag väl. Men så ringer de från skolan och Helli blöder näsblod igen så hon får åka och hämta henne därifrån. När de kommer hem så tar Katharina itu med tvätten och städningen. När det är dags för lunch går hon ut till brevlådan. Där möter hon grannen Theo som gestikulerar åt henne. När hon kommer närmare ser hon att han saknar tummen på ena handen…

Ja, den här fredagen blir allt annat än vad Katharina planerat, så där som livet ofta blir. Mitt i all stress och vardagsbestyr funderar Katharina på vad det blev av alla drömmar, avhandlingen som hon aldrig avslutade, relationen till Costas, hur framtiden ser ut för Helli och inte minst över det där Något som hon har upptäckt i bröstet.

Jag älskade allt med den här boken! Det vill säga, fram till en av slutscenerna. Där tyckte jag det blev too much och alldeles för amerikanskt och filmiskt över det. Jag är säker på att om du läser boken så kommer du förstå vad jag syftar på. Tyvärr drog det ner betyget, men jag håller fast vid att fram till dess är igenkänningen ändå ganska stor och jag kan spegla mig i Katharinas tankar. Kanske är det en typisk medelåldersgrej det där att börja fundera på vad man egentligen har åstadkommit så här långt i livet, men där är jag ju. Och just det här att panera något och så blir ingenting som man tänkt ändå. Det är väl både charmigt och frustrerande! Omtumlande läsning är det, men det blir aldrig tungt. Det finns en humoristisk underton i texten, ja ibland till och med lite sarkastisk, och jag kommer på mig själv att både småfnissa och nicka igenkännande.

Författare: Mareike Krügel
Titel: En nästan perfekt dag
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättning: Sofia Lindelöf

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 juli, 2019 i Böcker, Humor, Vänskap

 

Nej, tack!

Kaféet vid världens ände : en berättelse om meningen med livet

En fin annotation i BTJ-häftet (dessa häften från Bibliotekstjänst som ofta tjänar som inköpsstöd för oss bibliotekarier), gjorde att jag 1. köpte in John Streleckys bok Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet till bibblan och 2. ställde mig i kö på den. Båda visade sig vara ett misstag. Det här är en tunn bok, både till sidantal (=125) och innehåll!

Först så retar jag mig på formen. Vill man sälja in ett budskap, ska man paketera det väl. Att förlägga handlingen till ett fiktivt (förmodligen, författaren hävdar i alla fall att han förmodligen aldrig skulle hitta dit igen) kafé mitt ute i den amerikanska ödemarken med osannolik personal, är inget som får mig på kroken. Tvärtom, jag blir oerhört skeptisk till vad jag nu ska få lära mig om livets mening. Gestaltningen är som sagt skissartad och ingen av personerna som förekommer i boken känns verkliga. Även om huvudpersonen John (alltså författaren själv) till en början känns trovärdig, mister han denna egenskap i samma stund som han kliver in på kaféet.

När han ser baksidan på menyn, läser han tre frågor: Varför är du här? Är du rädd för döden? Är du nöjd med ditt liv? och tillsammans med servitrisen Casey och kocken Mike, samt gästen Anne, lär sig John allt han behöver veta i livet. Händelsen blir livsomvälvande och John förstår att allting handlar om att hitta sitt SIL, Syfte I Livet, så blir allt bra. Så enkelt är det förstås inte och det är mest det jag stör mig på kanske. Livet är fullt av det där andra, få människor kan helt gå in för att göra sin grej och inte bry sig om ansvar eller räkningar som ska betalas. Inte alla som följer sin passion kan överleva på den eller försörja sina barn. Men att inse det är inte detsamma som att välja pengar framför allt.

Nej, jag är besviken. Jag känner inte att jag får ut någonting av den här boken. Den känns substanslös, full av floskler och jag säger grattis! till de 2 miljoner (så många sägs ha köpt boken) läsare i världen som kanske fascinerats och inspirerats av denna saga, men jag är inte en av dem.

Författare: John Strelecky
Titel: Kaféet vid världens ände. En berättelse om meningen med livet
Förlag: Lind & Co
Översättning: Emeli André

 
2 kommentarer

Publicerat av på 25 juli, 2019 i Facklitteratur

 

Väsen. Ett familjedrama av Domenico Starnone

Väsen : ett familjedramaJag har ett kärleksförhållande till Italien ända sen jag var där som au-pair i 19-års åldern. Det är alltid spännande att läsa italienska författare, men tyvärr är det ju inte så många som översätts till svenska. Domenico Starnone benämns på insidan till omslaget på den här boken, Väsen. Ett familjedrama som en av Italiens allra främsta, omfamnad av litteraturkritiker och pristagare till Italiens finaste litterära pris Premio Strega. Han har också skrivit äktenskapsdramat Band, som gavs ut på svenska förra året. Det är en sån där bok som jag verkligen velat läsa, men som aldrig har blivit av att jag läst.

Väsen. Ett familjedrama är uppdelad i tre kapitel, eller tre akter kan man snarare kalla det, och ett efterföljande appendix. Huvudpersonen heter Daniele Mallarico och är en 75-årig illustratör med gott renommé. Nu börjar han känna sig gammal och orken tryter efter en operation. Tvivlet på sin egen konstnärliga förmåga vacklar, i synnerhet som han får negativ respons på sitt senaste arbete av sin mycket yngre förläggare. En dag blir han upprings av sin dotter i Neapel som undrar om han kan komma ner och passa sitt fyraårige barnbarn Mario i några dagar. Egentligen har han ingen lust att återvända till lägenheten som han en gång själv växte upp i, men han beslutar sig ändå för att motvilligt ställa upp.

Mario är en inteliigent och brådmogen fyraåring som upplevt mer av föräldrarnas äktenskapsproblem än de trott. De visar sig att Daniele ska dela rum med Mario, vilket han blir väldigt missnöjd över men förstår ändå att dölja sina känslor. Det visar sig snart att Mario är oerhört intresserad av att teckna och när föräldrarna rest iväg, ser Daniele en möjlighet att ändå kunna få något nyttigt gjort under vistelsen i Neapel. Tillsammans sätter de sig vid bordet och Daniele fortsätter på sina skisser. När han efter en stund granskar teckningen som Mario gjort, så upptäcker han att Marios teckning är alldeles exceptionellt bra. Upptäckten blir omskakande. Daniele som i hela sitt liv levt på att han har en unik talang, känner sig plötsligt som en bluff:

”Känslan av osäkerhet som allt och alla i Neapel hade ingjutit i mig ända sedan tonårstiden, och som fick mig att fly härifrån när jag var tjugo, höll på att bubbla upp till ytan igen. Jag tänkte på anhopningarna av okontrollerat byggande och vild korruption, plundringar och stölder. Jag mindes hur livet i den här lägenheten, i det här kvarteret, hade vsarit märkt av min pappas fingrar om spelkorten, av hans glupska längtan efter rysningen som drev honom att till och med spela om vår överlevnad. Jag hade kämpat med alla mina krafter för att skilja mig från honom, från alla mina förfäder, från min sjuka hemstad, och visa att jag var annorlunda. Kraften hade kommit från min tro på att vara något utöver det vanliga. Och nu hade det här barnet som bar på vem vet vilka gener i sina ådror (…), plötsligt hade han ritat en överraskande teckning, bara för att han ville härma mig. (…) och med en hade han visat mig att han bar på samma kraft som den jag som ung hade sett som ett särtecken. Det rörde sig alltså inte om en gåva som bara var min. Tvärtom, om den visade sig hos honom kanske den fanns hos alla – till och med hos den där barkillen från härom dagen – och i så fall var jag inte den jag alltid hade trött.”

Därefter inträffar en händelse som skakar om Daniele rejält och får honom att fundera över vem han blivit.

Jag gillade den här boken! Den är lite skruvad och Mario är en oberäknelig unge! Jag tycker särskilt om språket och hur författaren närmar sig Danieles existentiella funderingar. Den berör också den djupa konflikt som finns mellan Nord- och Syditalien och Neapel får utgöra sinnebilden av allt det dåliga i livet som Daniele velat fjärma sig ifrån. Även äktenskapet mellan dottern och svärsonen berörs och Danieles oförmögenhet att säga de rätta tröstande orden, visar att förhållandet mellan far och dotter aldrig varit särskilt innerligt. Men Daniele försöker så gott han klan, på sitt gubbiga vis! Det är omöjligt att inte känna sympati med honom.

Författare: Domenico Starnone
Titel: Väsen. Ett familjedrama
Förlag: Bazar förlag
Översättning: Helena Monti

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 14 juli, 2019 i Böcker, Rec.ex.

 

Efter skandalen av Sarah Vaughan

Efter skandalenDen här boken har hyllats av både litteraturkritiker och på sociala medier, men jag tycker inte att Sarah Vaughans Efter skandalen lever upp till hajpen! Visst ät det en underhållande berättelse, men jag saknar det där lilla extra och stör mig på att gestaltningen är så schablonmässig. Dessutom tycker jag inte att den är särskilt spännande och twisten såg jag komma långt innan.

I centrum för berättelsen står James Whitehouse, en politiker i premiärministerns allra innersta krets sedan collegetiden. En priviligierad man på många sätt: rik, karismatisk och med en lojal hustru, Sophie, trots alla otrohetsaffärer. Den senaste affären slutar i en skandal då den unga kvinnan ifråga går ut och anklagar James Whitehouse för våldtäkt. Kate Woodcroft är kvinnan som företräder målsäganden. Hon är expert på sexualbrott och är övertygad om James’ skuld, men vet att de arbetar i motvind. Det finns inga vittnen till den påstådda våldtäkten och James Whitehouse lever inte upp till bilden av den typiska våldtäktsmannen i folks ögon.

Det är en rättegångsberättelse som känns något förutsägbar och som sagt, de tre huvudpersonerna känns som karikatyrer mer än som levande personer, vilket är synd. Det behövs romaner om maktmissbruk och mäns självklara positioner i samhället. Hur en del män tycks ta vad de tror är dem givet i livet, utan en tanke på någon annan. Skulden är definitvit mannens, men jag har också god lust att ruska om Sophie som tycks vara mer blåögd än Rödluvan. Det är tur att hon morskar upp sig lite till slut. I det stora hela är Efter skandalen god underhållning för stunden, men berättelsen lyfter aldrig.

Författare: Sarah Vaughan
Titel: Efter skandalen
Förlag: Albert Bonniers förlag
Översättning: Molle Kanmert Sjölander

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 juli, 2019 i Övergrepp, Böcker

 

Belinda Bauer: När repet brister

När repet bristerBelinda Bauer är en favorit bland thrillerförfattarna! Hon skriver alltid gastkramanande och med en isande känsla av enannalkande katastrof, ofta med barn i betydelsefulla roller. När repet brister är hennes senaste bok på svenska och den är precis så där obehagligt läskig som jag älskar!

Jack och hans två yngre systrar blir lämnade i bilen på motorvägen medan deras mamma går för att hämta hjälp efter att bilen lagt av. Hon säger att hon snart ska vara tillbaka och under tiden är det Jack som bestämmer. De tre barnen väntar i vad som känns som en evighet och till sist bestämmer Jack för att de ska gå och se efter var mamman tagit vägen. De hittar henne aldrig och en kort tid därefter hittas hon död, knivhuggen i sin gravida mage. Tillsammans med pappan försöker syskonen läka sitt trauma, men pappan orkar inte och ger upp och en dag när han gått för att köpa mjölk så kommer han aldrig tillbaka. Jack försöker ta hand om sina syskon så gått det går och försörjer sig på att göra inbrott.

En kväll gör han inbrott i Catherine Whiles hem och lämnar ett meddelande till henne. Vid sängbordet har han satt fast en lapp med en kniv. På lappen står det Jag kunde ha dödat dig. Men Jack vill inte döda någon, han vill bara ha Catherines uppmärksamhet. Catherine, som är höggravid, bestämmer sig för att inte säga något om händelsen till någon, inte ens hennes pojkvän. Hon vill inte oroa honom och dessutom var allt hennes eget fel som lämnade badrumsfönstret öppet så att tjuven kunde smita in.

Mer vill jag inte berätta om handlingen, men jag kan avslöja att den tog en sån där gastkramande vändning som blivit Belinda Bauers signum! Jag frös till is där jag låg i sängen och läste! Visst är en del saker i boken lite otrovärdiga, som t. ex. att syskonen lever ensamma i huset utan att någon slagit larm eller Catherines agerande på slutet, men det bortser jag gärna ifrån när det finns så många andra komponenter som jag älskar! Som vanligt är Belinda Bauer oerhört duktig på att skildra händelserna genom ett barns ögon och som sagt, spänningen stiger kontinuerligt under läsningen och boken tappar aldrig fart. Har du inte läst Belinda Bauer så tycker jag att du ska göra det A S A P!

Författare: Belinda Bauer
Titel: När repet brister
Förlag: Modernista
Översättning: Nils Larsson

 
4 kommentarer

Publicerat av på 12 juli, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

En uppföljare blir andra semesterboken!

Ett krossat hjärtaEtt krossat hjärta heter Geir Tangens andra bok om journalisten Viljar Ravn Gudmundsson och kriminalkommissarie Lotte Skeisvoll och är alltså uppföljaren till Maestro. Jag gillade ju den förra väldigt mycket och norpade hem den från bibblan direkt när den kom. Perfekt semesterläsning! Själv läste jag den under en resa till Dalarna.

Jag har alltid lite svårt för att greppa karaktärerna i deckarserier som det går nåt år emellan läsningarna. Kanske för att jag läser ganska många, kanske för att jag helt enkelt har lite dåligt kom-ihåg. Det gör inte så mycket när det kommer till Ett krossat hjärta, vilket är positivt. Några återblickar till det som hände i förra boken, men fokus ligger helt klart på den här nya storyn så egentligen skulle det faktiskt funka att läsa dem utan ordning också (ibland skriver förlagen att det är fristående böcker, men det blir ändå svårt att läsa dem enskilt, men alltså inte i detta fall). Hur som, jag gillar verkligen Geir Tangens sätt att berätta en historia! Texten är fylld av referenser till andra deckare och deckarförfattare, jag går säkert miste om någon, men jag gillar blinkningarna han gör till annan populärkultur. Dessutom är det här faktiskt en intrig som jag inte riktigt kan lista ut hur det ligger till förrän precis i slutet. Precis som det ska vara! Viljar är helt omöjlig och jag avskyr honom på många sätt. Inte minst för att han ständigt flyr när det börjar bli jobbigt, särskilt med sonen Alexander som har adhd. Då ska det ut och rökas eller ut och supas. Patetiskt! Men samtidigt, han vill ju väl och stöttar Lotte i sin sorg efter sin döda syster. Det två är ett bra radarpar!

I Ett krossat hjärta har några ungdomar fest. Två vuxna män dyker upp, en av dem är granne till Veronica som har festen. Han är där för att se till att inget spårar. Men spårar gör det ändå. Slagsmål, fylla och droger. Alexander, Viljars sjuttonårige son, somnar bredvid Emilie som han är lite kär i. Hon ligger helt däckad i dubbelsängen. På morgonen vaknar Alexander och upptäcker att Emilie är helt stel och kall. Hon är död! Han får panik och försöker fly undan både kompisar och polisen, men grips efter en våldsam vansinnesfärd. Alexander själv minns ingenting från gårdagskvällen, lämpligt nog. Viljar vet inte riktigt vad han ska tro när polisen presenterar bevis för att Alexander levt ett helt annat liv än Viljar trott. Nynazistiska symboler och ett filmat övergrepp får honom att tvivla på sonens oskuld. Lotte är däremot fundersam, och tycker att det finns för många frågetecken. Dessvärre blir hon avstängd från utredningen och hennes antagonist från den förra boken får ta över fallet.

Författare: Geir Tangen
Titel: Ett krossat hjärta
Förlag: Bokförlaget Forum

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 4 juli, 2019 i Böcker, Deckare, Spänning, Ungdomar

 

Semesterläsningen inleddes med hajpad amerikansk debut

Redan i vintras köpte jag Where the Crawdads Sing av Delia Owen hos min favoritbokhandel FoxTale Book Shoppe men jag har inte läst den förrän nu. Det var en perfekt roman att inleda semesterläsningen med! Och härligt att läsa lite på engelska igen, har ju kommit ifrån det lite. Det ska också bli spännande att se vilket svenskt förlag som snappar upp rättigheterna till att ge ut den här boken på svenska.

Av byborna kallas hon The Marsh Girl, flickan som växer upp i en dysfunktionell familj långt ute i träskmarkerna vid North Carolinas kust. Alla hennes syskon har gett sig av när de blivit tillräckligt gamla, flytt eländet med en våldsam far som även spelar och super och en torftig hemmiljö som saknar både elektricitet och avlopp. Även storebror Jodie lämnar henne, strax efter att även modern gett sig av. Kvar är nioåriga Kya och hennes far. Varje dag spanar Kya längs vägen efter sin mamma, övertygad om att hon ska komma tillbaka. Men dagarna och månaderna går och långsamt tvingas Kya inse att hon är ensam kvar. En dag försvinner även hennes pappa utan ett ord. Kya lär sig leva av det naturen kan ge, kräftor och musslor som hon använder som bytesvaror i Jumpin´s affär. Jumpin’ och hans hustru Mabel är färgade och av det skälet lika impopulära bland byborna som Kya. Paret blir ett slags familj till Kya och de enda hon kan lita på i sin utsatta situation. Kya lever ett undanskymt liv från myndigheterna. Hon går inte i skolan, men blir expert på sin omgivning genom att iaktta och observera.

En dag när hon är 16 år träffar hon en kille när hon är ute med båten. Killen heter Tate och är en high school senior. Den sommaren tillbringar hon så mycket tid hon kan med Tate innan han ska fortsätta sina studier på college. Han tycks vara hennes själsfrände och är lika intresserad av träskmarkernas djur och natur som Kya är. De två blir förälskade och pratar om en framtid tillsammans. Tate lär henne läsa och hon upptäcker en helt ny värld tillsammans med honom. Han lovar att komma tillbaka på lovet, men bryter sitt löfte. I stället dyker Chase upp. En rikemansson som hon observerat på avstånd länge, avundsjuk på den gemenskap han och hans kompisgäng har tillsammans. Hon dras till honom och det liv han lever.

Jag älskade första delen av boken: Kyas uppväxt, hennes Mowgli-liknande tillvaro i träsket, vänskapen med Jumpin’, hur hon studerar människovärlden på avstånd, men lever i symbios med naturen. Naturskildringarna är helt fantastiska! Tillen början hackar läsningen lite på grund av dem. Det är flera ord jag får slå upp för att de återkommer hela tiden och jag stör mig på att inte förstå vad jag läser, (t. ex. heron = gråhäger) men sen lossnar det och jag tänker inte längre att jag läser på engelska. Det är en skön känsla och jag sveps med av en vacker, sorgesam, men också spännande berättelse. Den andra delen spårar ut lite och blir lite larvig och otrovärdig. Sen vänder det och jag gillar verkligen sista delen! På något sätt får jag vibbar av min all time favourite -bok, To Kill a Mockingbird. Men ojämnheten gör ändå att Where the Crawdads Sing inte får en fullpott i betyg, men en stark 4:a på Goodreads blir det! En fin debutroman!

Författare: Delia Owens
Titel: Where the Crawdads Sing
Förlag: G.P. Putnam´s Sons