RSS

Trippelmordet i Uddevalla

I serien Svenska brott har advokaten, författaren och före detta justitieministern Thomas Bodström tillsammans med Lars Olof Lampers, tv-journalist, precis i dagarna utkommit med den andra delen som heter Trippelmordet i Uddevalla. Fallet uppmärksammades mycket i media i samband med den tragiska händelsen i mars 2015, främst av två anledningar: brottsoffren var tre unga personer i 20-års åldern som tycktes ha avrättats med skott på nära håll med två olika vapen. Snabbt riktas misstankarna mot två killar i deras närmaste bekantskapskrets, bröderna Mark och Martin Saliba. Men vad skulle kunna få barndomsvänner att ha ihjäl varandra?

Trippelmordet i Uddevalla speglar ett skuggsamhälle som majoriteten av oss aldrig behöver uppleva på nära håll. Dessvärre utvecklar gängkriminaliteten sina egna lagar och regler, där heder och anseende betyder allt. Narkotikaaffärer, våldsbrott och svarta pengar skapar nya ledare som ständigt måste vakta sitt territorium. Den gamla devisen våld föder våld tycks aldrig ha varit mer relevant. Kriminaliteten är i huvudsak en manlig verksamhet med machokultur, men där flickvänner bidrar till att upprätthålla systemet genom att begå mened eller lämna falska upplysningar i förhör.

Bröderna Saliba häktas på ”sannolika skäl”, vilket är den starkaste misstankegraden av två. Häktningen grundas främst på två bevisdelar: samtal och sms samt vittnesmål om den moped gärningsmannen lämnat platsen med. Eftersom misstankarna snabbt riktas åt ett håll är inte Trippelmordet i Uddevalla så mycket en berättelse om en mordgåta, som ett dokument över hur den svenska rättsprocessen fungerar. Starka indicier är inte tillräckligt och åklagarens svåraste uppgift är att bevisa att morden inte kan ha begåtts av andra än de två misstänkta bröderna. Utredningen kompliceras förstås av att få är villiga att hjälpa till och lämna nödvändiga upplysningar och de som väl berättar något lägger till och drar ifrån i sina berättelser för att skydda sig själv och sina nära. Det är också en skildring av hur olika två domstolar kan döma, trots att de i princip utgår ifrån samma underlag.

Förutom en detaljerad redovisning om hur mordutredningen gick till, finns här juridiska expertkommentarer insprängda i texten med kursiv stil för att läsaren ska förstå hur komplext allting är. Det är ett pedagogiskt grepp som verkligen tilltalar mig och som jag tycker vi ser alldeles för lite av i den dagliga nyhetsrapporteringen. Jag lär mig saker och får en djupare förståelse för problematiken kring juridiska spörsmål. Emellanåt dras dock berättartempot ner lite av onödiga upprepningar kring fallet och jag önskar att författarna hade lagt ännu mer tyngd till att förklara tingsrättens och hovrättens olika bedömningar. Icke desto mindre är Trippelmordet i Uddevalla en oerhört intressant och spännande bok, som verkligen visar hur verkligheten många gånger överträffar dikten. Jag ska definitivt försöka få tag i den första delen av Svenska brott om Bodenfallet!

Författare: Thomas Bodström & Lars Olof Lampers
Titel: Svenska brott: Trippelmordet i Uddevalla
Förlag: Norstedts

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 24 mars, 2017 i Böcker, Facklitteratur, Rec.ex., Spänning, Vänskap

 

Grillparty med katastrofal utgång

En av vårens mest efterlängtade romaner för mig, har varit Andras vänner av Liane Moriarty. Jag har läst The Husband’s secret (Öppnas i händelse av min död, på svenska) och lyssnat i bilen på Stora små lögner. Den sistnämnda gillade jag allra bäst. Så smart upplägg att låta lyssnaren veta redan från början att något förfärligt har hänt, och sen ”backa bandet” och låta en få veta vad som föregick katastrofen. Dessutom tyckte jag att Liane Moriarty verkligen lyckades blanda underhållning och allvar på ett trovärdigt sätt!

Andras vänner följer exakt samma upplägg, vilket känns lite fantasilöst. Det känns som om författaren vill upprepa succén igen, men det blir ju aldrig lika bra andra gången. Här är det ett grillparty som spårar ur, hur vet läsaren inte förrän under den sista tredjedelen. Vid och Tiffany har bjudit in sina grannar Erika och Oliver. Dessa två har i sin tur bjudit med sina vänner Clementine och Sam. Erika och Clementine är barndomsvänner med en komplicerad relation. Erika hade en jobbig uppväxt med en mamma som var en patologisk samlare och brydde sig mer om döda ting än om sin dotter (eller sig själv). Erika var framför allt Clementines mammas lilla projekt och hon förde samman de två, vilket har gjort att Clementine hela tiden har känt ett tungt ansvar som vilat på hennes axlar när det kommer till Erika, snarare än ett vänskapsband. Clementine är en hyllad cellist och tillsammans med Sam har hon två små döttrar. Erika och Oliver har inga barn, men Tiffany och Vid har också en dotter. Tiffany har också ett förflutet som strippa, vilket inte riktigt passar in i det liv hon lever nu. I alla fall, något hemskt händer den där kvällen hemma hos Tiffany och Vid som får katastrofala konsekvenser för alla tre familjer och alla ska komma att ångra att de någonsin gick dit.

Och det är väl häri som det finns ett verkligt problem med berättelsen. Jag har lite svårt att se att den här händelsen får detta efterspel. Det känns lite märkligt faktiskt och inte riktigt trovärdigt, i mina ögon. Däremot är skildringen av Erikas och Clementines relation väldigt bra, liksom den av moderns patologiska samlande. Tiffany och Vid känns mer stereotypa, tyvärr. Hon med den kurviga kroppen som väcker lusta hos både män och kvinnor, han med den lite charmig bullriga stilen. Jag tycker också att tempot är betydligt lägre än i Stora små lögner, trots samma upplägg. Ett tag i början var jag faktiskt nära att ge upp! Knappt godkänt, blir mitt omdöme.

Författare: Liane Moriarty

Titel: Andras vänner

Förlag: Albert Bonniers förlag

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 mars, 2017 i Böcker, Vänskap

 

Lyrikvinnare!

Albert Bonniers förlag hade en tävling på Instagram. Vinsten var en tygpåse med citat ur Marie Lundquists bok Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det. I kommentarsfältet skulle du skriva vad du helst vill bära i kassen, om den skulle bli din. Jag skrev:

”Jag skulle vilja börja läsa lyrik. Jag tror att jag snart vågar prova. Så alla lyrikböcker som jag ännu inte lånat från biblioteket, skulle passa fint i denna kasse!”

I fredags kom vinsten och en fin bonuspresent, nämligen Marie Lundquists bok! Dessutom en fin hälsning från ”AB:s lustagrupp”. Hur underbart låter det inte med en lustagrupp! Tack snälla, Rebecka & Kevin!

Och saken är den, att innan jag ens visste att jag vunnit så lånade jag hem två lyrikböcker från jobbet! Jag kommer inte att recensera dem i vanlig ordning här på bloggen, då blir det för mycket press. Jag vill försöka hitta hem till lyriken helt kravlöst! Men ett litet inlägg, och kanske ett smakprov, kommer det säkert.

 
4 kommentarer

Publicerat av på 20 mars, 2017 i Lyrik, Tävlingar

 

Syndafloder av Kristina Ohlsson

Nu är den här! Den sjätte deckaren om Fredrika Bergman och Alex Recht! Som jag har längtat – och hoppats! För när Kristina Ohlsson började skriva om zombies så tappade jag hoppet om fler delar i serien. Dessutom skrev hon ju två böcker om Martin Brenner däremellan (Lotus Blues och Mios blues). Men så kom Dagen som gjorde mig så lycklig! Syndafloder damp ner i brevlådan och gick före a l l a böcker i min TBR-hög! För det är verkligen en sann högtidsstund när man öppnar en bok som man vet redan från början at man kommer älska!

Jag kan lita på Kristina Ohlsson! Hon skriver så rappt och har så många lösa trådar, som alltid fogas samman i slutet. Det är nästan helt omöjligt att sluta läsa. Jag läste för länge på kvällen innan jag skulle somna och ställde klockan tidigare än jag måste för att hinna läsa klart innan jobbet. Du förstår redan vilken sorts bok det är, va? Jag är lyrisk!

En man hittas död i sin mysfåtölj framför brasan, skjuten i bröstet från nära håll. En udda detalj är att han bär sin dotters vigselring på lillfingret. Inga tecken på strid syns i huset, vilket skulle kunna tyda på att offret kände gärningsmannen. Samtidigt i samma stad är en begravningsentreprenör övertygad om att något hemskt har hänt hans bror och dennes familj. De skulle visserligen emigrera till Australien, men lämnade sitt hem i all hast med odiskad disk och smutskläder i tvättkorgen. Nu försöker han övertyga polisen om att efterlysa familjen, men den ansvarige polismannen hävdar bestämt att han har pratat med den försvunne brodern. Och i närheten av dessa två människoöden finns en kvinna som är livrädd sin man som tycks helt ha tappat fattningen. Hon är beredd att gå väldigt långt för att skydda sig själv och deras två barn.

Tre berättelser som alla når Fredrika Bergman och Alex Recht på lite olika sätt. Det som tycks vara helt separata händelser, visar sig vara tätt sammansvetsade med varandra. Någon lämnar dessutom kryptiska meddelanden personligen ställda till Alex Recht. Det är någon som vill få honom att förstå något. Men vad? Tiden tycks rinna iväg utan att några väsentliga framsteg görs i utredningen och utredarna famlar i blindo, när ett samtal från en gammal kollega plötsligt för dem ett steg närmare lösningen.

Mer vill jag inte berätta! Den här boken vill du läsa själv! En kollega frågade mig om man måste läsa böckerna i ordningen och ja, jag tycker faktiskt det! I Syndafloder finns en hel del referenser till de tidigare böckerna i serien. Inte så att det blir jobbigt att man inte minns alla detaljer, men det ger definitivt en extra dimension till läsupplevelsen om man hänger med lite i vad som hänt Bergman och Recht tidigare i livet (ja, jag vet att jag pratar om dem som levande personer, men för mig är de nästan det. Vi har ju liksom lärt känna varandra nu.). Det är bara att hålla tummarna för att de kommer en sjunde bok, även om det just nu ser lite mörkt ut! Min enda invändning mot Syndafloder är upplösningen som känns lite ofärdig, men vad gör det, när det är så förbaskat underhållande längs vägen?!

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Syndafloder
Förlag: Piratförlaget

 

 

 
1 kommentar

Publicerat av på 14 mars, 2017 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Bäst hittills!

Efter din dödHur många gånger händer det att jag läser en deckare och inte har en aning om vem, mördaren är förrän alldeles i slutet? Inte särskilt ofta. Väldigt sällan, faktiskt. Men det hände med Eva Dolans tredje deckare om kollegerna Zigic och Ferreira vid polisen i Peterborough! Efter din död är en ren påminnelse om varför jag älskar att läsa deckare, eller faktiskt varför jag älskar att läsa överhuvudtaget! Det där med berättelser som får mig att uppslukas och vara någon helt annanstans i tanke och känslor. Så svårt att tänka sig hur mitt liv vore utan min läsning!

Efter din död inleds med en ung pojke som rymmer från sitt fosterhem. Han väljer det absolut värsta sättet när han liftar med en ensam man. Samtidigt letar hans kontaktperson febrilt efter honom, men utan att gå ut med  en efterlysning. Hon vill inte dra onödig uppmärksamhet till pojken.

Zigic och Ferreira arbetar vid Hatbrottsenheten. Det är inte självklart att hatbrott är det första man tänker på när en mamma hittas brutalt mördad i sitt hem tillsammans med sin hennes svårt funktionsnedsatta dotter övervåningen, som har dött av svält när hon lämnats ensam. Men efterforskningar visar att dottern varit en aktiv på nätet och fått många hatkommentarer på sin blogg. Kanske är det hon som mördaren egentligen ville komma åt? Här utvecklas en ganska snårig berättelse med många olika dela: skilsmässa, bonusfamiljer, aktiv dödshjälp, nättroll… Men Eva Dolan har koll på alla trådar och väver ihop allt mycket skickligt!

Som sagt, det här är den tredje boken i serien om Zigic och Ferreira. Den funkar absolut att läsa fristående, men jag tycker att Eva Dolan är så bra att det vore synd att inte läsa dem i ordning! Första boken heter Lång väg hem och är nästan lika bra som denna. Del två heter Döda talar inte, om är den jag personligen gillade minst.

Författare: Eva Dolan
Titel: Efter din död
Förlag: Modernista

 
4 kommentarer

Publicerat av på 10 mars, 2017 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning

 

Slutet på sommaren

slutetTvå parallella berättelser väntar läsaren till Anders de la Mottes thriller Slutet på sommaren. Den första utspelar sig år 1983 i den lilla byn Räftinge i Skåne. En liten femårig pojke försvinner spårlöst från sitt hem en sommarkväll. Trots att hela byn engagerar sig i sökandet är det enda spåret av honom en sko i åkern utanför tomten till huset där han bor. Familjen förlamas i sorg och ovetskapen om vad som hänt lille Bily sliter sönder familjen. Mamman hamnar på ”Hemmet”, dottern Vera festar och flyr undan sorgen, äldste sonen Martin bestämmer sig för att studera till polis och pappan drar sig undan i tystnaden som Billy lämnat efter sig.

Polischefen Månsson lyfter på varenda sten för att finna svar på vad som hänt Billy. Ett tag tror han att de har hittat den skyldige. Bråkstaken Tommy Rooth saknar alibi för försvinnandet och har dessutom en konflikt om jaktmarker med pojkens morfar, Harald som ägare allt och vet allt om alla i byn. Men utan bevis och en kropp är allt bara indicier och Rooth släpps ur häktet. Han försvinner omedelbart från byn och sin egen familj. Ryktet om att han gått till sjöss sprids på byn.

Tjugo år senare arbetar Billys storasyster Vera som terapeut. Hon har bytt namn till Veronica och kontakten med resten av familjen sker högst sporadiskt. Hennes privatliv kantas av ångest, självskadebeteende och en besatthet till en man som inte längre vill ha henne. Under en av hennes gruppsessioner dyker det upp en ung man, som säger sig sörja sin bäste vän som försvann spårlöst en gång för länge sen. Mannen liknar väldigt mycket den fantombild som gjordes av hur Billy förväntades se ut som vuxen…

Slutet på sommaren tjänar på att läsa i långa stycken i taget. De första dagarna läste jag bara lite innan jag skulle somna och tyckte då att det var lite svårt att komma in i handlingen. Hoppandet mellan tidsperioder och olika namn på huvudpersonen (Vera/Veronica, tycker kanske att Vera hade passat bättre som nutida namn än Veronica som känns lite typiskt 70-tal) förvillade mig. När jag sen i helgen hade möjlighet att läsa längre stycken i taget så grep berättelsen verkligen tag i mig! Det är en fint ihopklurad avslutning också som jag inte såg skulle komma! Alltid roligt att överraskas! Sen är jag ju oerhört svag för dysfunktionella familjer och deras hemligheter. Tycker också att det är ett intressant persongalleri. Karaktärerna känns verkliga, levande och lite oförutsägbara. Det gillar jag! Det blir definitivt fler Anders de la Motte-böcker för mig framöver! (har faktiskt lyssnat på [Geim] som ljudbok för länge sen)

Författare: Anders de la Motte
Titel: Slutet på sommaren
Förlag: Forum

 
 

Fin men lite spretig debutroman

Nerverna heter David Nyman nyutkomna debutroman. Den är verklighetsbaserad och romankaraktären Ida är baserad på författarens egna farmor. Jag tycker alltid det är så roligt att läsa debutanter! De är helt oskrivna kort och man vet egentligen aldrig vad man kan vänta sig som läsare. Ofta blir jag överraskad av hur skickligt man kan skriva första gången. Ja, då är ju förstås inte den allra första gången för någon, men jag menar första gången man blir publicerad.

Det finns mycket jag tyckte om i Nerverna. Det finns ett slags stillhet som jag gillar. Ivar Broman är en strävsam man. Lite stoisk finner han sig i livets alla vändor. Han tycker att han har allt när han får sin Ida. Tillsammans driver de byns lanthandel och efter något års äktenskap föds deras son Harry. Men när Ida får ett sent missfall, bryter mano-depressiviteten som legat och bidat sin tid ut. Ida läggs in på ett sinnessjukhus, som man kallade de psykiatriska vårdhemmen på 1940-talet. Hon är nervsjuk, som man säger. Därefter får hon endast korta permissioner, men faller alltid åter ner i det bottenlösa mörkret. Ivar orkar inte längre varken sköta sin lanthandel eller sin son, som han lämnar bort till sin syster. Själv drar han till Stockholm och blir inneboende hos en gammal dam, samtidigt som han hankar sig fram inom järnvägen. Kontakten med Ida och Harry blir allt mer sporadisk. Långt senare möts far och son igen när Ivar ligger på sin dödsbädd. Är det för sent för försoning?

Tyvärr blir det lite spretigt när författaren avviker från att berätta om familjen Broman och istället låter överläkaren Allan Renck komma till tals. Det är han som är högst ansvarig för vården på Santa Anna, där Ida är inskriven. Han har en föreställningen om havsbadets lugnande inverkan på patienterna och driver igenom att de får tillgång till en bit strand. Jag hade hellre sett att den berättelsen vävdes in i Idas. Annars tycker jag mycket om hur David Nyman väver in föräldrarnas berättelse med den nutida Harrys. Hur Harry söker efter svar om sin uppväxt genom att forska i det förflutnas tystnad. Tack och lov att psykisk sjukdom inte är riktigt lika stigmatiserande idag!

Författare: David Nyman
Titel: Nerverna
Förlag: Wahlström & Widstrand