RSS

En annorlunda barndom, minst sagt

Allt jag fått lära migAllt jag fått lära mig av Tara Westover är en bok som jag sett i mitt sociala flöde väldigt länge. Först på de amerikanska bloggarna/instagrammarna och sen på de svenska dito. Hyllningskören har varit stark och enad – alla tycks älska den här boken, till och med den förre amerikanske presidenten Barack Obama! Det kan vara lite vanskligt att börja läsa en sådan hyllad bok, att drabbas av brustna förhoppningar när man väl börjat läsa, men jag tycker faktiskt att Tara Westovers memoar är n ä s t a n så fantastisk som alla säger!

Tara Westover växer upp med sin familj på ett skrotupplag i delstaten Idaho. Hennes föräldrar är mormoner, men inte riktigt som de andra mormonerna. Hennes far är övertygad om att regeringen, sjukhuset, militären, ja hela samhällsapparaten är en konspiration av några han kallar Illuminati och som hotar deras existens. Endast Gud är tillförlitlig och hans vilja har alltid en mening. Till och med när de handlar om när den ene sonen, Luke, svårt brännskadar sitt ben i en olycka. Eller som när bilen hamnar på taket och modern blir svårt skallskadad efter en tur till Arkansas för att hälsa på släktingar. Vid dessa tillfällen vore en oförlåtlig synd att vända sig till sjukvården och istället vårdas både sonen och modern hemma med diverse örttinkturer. Hemmet är våldsamt och otryggt. Allra värst är brodern Shawn som tycks ha en förkärlek för våld och att förnedra andra människor. Tara råkar värst ut och han terroriserar henne både fysiskt och psykiskt för att visa sin makt. Ingen ingriper, alla tystar ner våldsamheterna och Tara själv hanterar det genom att försöka skratta åt Shawns tokerier. Oerhört drabbande läsning som är som ett knytnävsslag i magen på läsaren. Under hela sin barndom sätter Tara aldrig sin fot i skolan. Emellanåt får hon en viss hemundervisning av modern, men ofta hjälper hon sin far med skroten eller arbetar extra för att bidra till hushållet. Först när hon är 16 bestämmer hon sig för att försöka komma in på ett college i närheten och lyckas få tillräckligt med poäng för att antas. Det blir starten på Taras uppvaknande och sakta med säkert börjar hon reflektera över sin uppväxt. I takt med insikten om allt hon gått miste om och vacklandet i sin egen tro, förändras hon. Så småningom inser hon att hon inte längre kan låtsas att allt är normalt kring sin familj, men hur gör man det utan att förlora dem man älskar mest?

Det är en fascinerande historia som Tara Westover berättar. Hennes bildningsresa är nästan osannolikt och numera kan hon dessutom titulera sig doktor. Hon besitter ett stort mod och texten är skriven utan bitterhet, vilket imponerar stort på mig. Jag tycker kanske att den är lite tillrättalagd ibland. Kanske beror det på att författaren själv har en distans numera till sin egen historia. Jag saknar också mer information om hur svårt det var att hänga med i början. Kanske lite fler exempel på situationer som var svåra? Det är till största delen när hon skriver om relationen till sina föräldrar och syskon som jag sitter som fastnaglad och inte kan sluta läsa, men jag hade också velat att hennes akademiska erfarenheter fick samma glöd i texten. Annars är detta en oerhört intressant skildring som förtjänar sin uppmärksamhet!

Författare: Tara Westover
Titel: Allt jag fått lära mig
Förlag: Natur och kultur
Översättning: Peter Staffansson

Annonser
 

Testamente av Nina Wähä får högsta betyg!

I onsdags var det återigen dags för bok- och vinklubb med min vän L. Till träffen hade vi läst Nina Wähäs Testamente och vi var eniga om att det förtjänade ett högt betyg. Jag gav den faktiskt årets första femma! Är mäkta imponerad över romanbygget, hur Nina Wähä lyckas få ihop alla delar och alla röster. Varje karaktär känns som en egen individ och trots att de flesta av dem inte får så många sidor att höras på, lyckas författaren ändå få mig att uppleva att jag känner dem väl. Tack Nina!, för registret i början, det underlättade mycket. De tornedalska personnamnen var inte helt enkla att hålla reda på. Slutet då, fanns det någon skyldig? Eller var det en olycka? Där var vi inte riktigt överens. Ett litet minus i kanten, tyckte vi att Penttis brev till Annie var. Det kändes inte riktigt som hans ord. Var han kapabel att känna så mycket och förstå vad han utsatt Siri för? Där tvekade vi lite och hade hellre sett att advokaten sagt att han hade skrivit ner vad Pentti sa istället. Då hade vi förstått varför texten skilde sig så mycket från hur vi uppfattat Pentti.

Det här är en myllrande familjesaga, som mestadels utspelar sig i början på 80-talet långt uppe i Tornedalen i byn Aapajärvi. Äldsta dottern Annie kommer till jul för att hälsa på i barndomshemmet. I magen växer ett foster som hon inte riktigt bestämt sig för om hon vill ha eller inte. I Stockholm väntar barnets far på att de ska flytta ihop och att de ska bli en liten familj tillsammans. En efter en återvänder alla syskonen och ett oväntat uppdrag utkristalliseras. De ska rädda modern undan den våldsamme och hatiske Pentti, fadern som alla tippar på tårna runt för att inte väcka uppmärksamhet. Men först måste hon övertalas om att det är det enda rätta. Alla barnen är djupt präglade av den dysfunktionella uppväxten, men på olika sätt. Någon har själv gått i faderns våldsamma spår, en annan har flytt till akademikervärlden i Helsingfors och gör sitt bästa för att klippa alla band. En annan har gift sig och nyligen fått besked att hon har en allvarlig sjukdom, men vill inte berätta det för någon. Ytterligare en annan har ett sällsynt band till skogen och alla dess djur, men har svårare för människor. Och så Annie då, som genast tar på sig storasysterrollen och vill styra upp allt, trots att hon har sitt eget liv att fundera över. Julbesöket blir upptakten till en berättelse som slutar i ett mord. Eller hur som helst, med ett oväntat dödsfall och ett testamente, som drastiskt kastar om rollerna i familjen.

Vi är bara i början av 2019, men jag hoppas – och tror – på en augustnominering i höst för den här fantastiska romanen!

Författare: Nina Wähä
Titel: Testamente
Förlag: Norstedts

 

Till min son

Till min son är en antologi där tretton svenska män skriver brev till sina söner. Redaktören är Augustin Erba, som också har författat den avslutande texten i boken. Det handlar mycket om råd hur man ska leva och vilka värderingar som ska följa en genom livet. En del av författarna har (ännu) inga söner, men skickar med visdomsord de själva hade velat få från sina fäder. Boken blandar och ger lite, tycker jag. Vissa kommer ifrån ämnet lite och handlar mest om dem själva. Andra sticker ut lite extra på ett positivt sätt. Däribland vill jag nämna Baker Karims, Teodor Kallifatides och Olof Lundhs bidrag. Förhoppningsvis nöjer sig inte dessa män med att skriva brev till sina söner, utan de ser till att hålla ett pågående samtal med dem under uppväxten. Kanske är det ändå som Olof Lundh skriver: En del av att växa upp handlar om att inte bli som sina föräldrar – och så i slutändan står man där och ser sin egen pappa i spegeln.

Trots de godaste avsikterna, tycks vi föräldrar alltid komma till korta. Flera av bidragen handlar om en vilja att göra sig förstådd, att försonas. Baker Karim går så långt att han önskar sin son en annan (bättre) far. Som kvinna, och mamma, önskar jag att fler hade talat om feminism. Ska vi någonsin kunna förändra samhällets normer i grunden, måste vi börja med barnen.

Författare: Augustin Erba (red.)
Titel: Till min son
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 5 april, 2019 i Böcker, Facklitteratur

 

Drömmigt om att hitta lyckan i livet

Drömmen runt hörnetDrömmen runt hörnet är den åttonde boken på svenska av Lucy Dillon. Jag har lyssnat på nästan alla och bara läst ett par stycken. Drömmen runt hörnet började jag att lyssna på, men så hade jag namnsdag och i vår familj firas dessa med namnsdagsbok, och då fick jag denna av herr E! Jag avbröt förstås lyssningen direkt och sjönk ner i texten istället.

Man kan säga att alla Lucy Dillons romaner följer en och samma mall. Det utspelar sig i Longhampton, en eller flera hundar finns alltid med samt en ung kvinna mitt i ett uppbrott, inte sällan på grund av dödsfall. Därför skulle man också kunna tro att det är rätt tråkigt att läsa dem, men inget kunde vara mer fel. Trots att de är banala och förutsägbara, är de helt underbara! Att läsa Lucy Dillon är som att simma i ljummet vatten fyllt av blomblad! En stunds verklighetsflykt som är så härligt, bara man inte överdoserar. Den här boken var precis vad jag behövde!

När kvinnan som Lorna vakar över på ålderdomshemmet dör, får Lorna ta hand om hennes ängsliga tax. Samtidigt bestämmer hon sig för att flytta till Longhampton och satsa på sin gamla dröm om ett konstgalleri. Hon har ärvt sitt stora konstintresse efter sin mamma som målade tavlor, men Lornas förra försök att uppfylla sin dröm i London slutade i ett ekonomiskt fiasko. Därför har hon bestämt sig. Detta är sista chansen och hon ska ge det ett år. Bär det inte sig efter det så ska hon göra någonting annat med sitt liv. Första utmaningen blir att övertyga stadens lokala kändis, konstnären Joyce Rothery, att ställa upp på ett publikt evenemang som ska locka besökare. Det går inte alls. Joyce har dragit sig undan offentligheten och kämpar med ålderdomens krämpor mot en hyresägare som vill vräka henne och bygga om hennes hus till semesterbostad. Men hon har en hund, borderterriern Bernhard, som hon inte längre orkar motionera så mycket som hunden behöver, vilket Lorna är snabb på att uppfatta. Under en hundpromenad träffar Lorna sin stora ungdomskärlek Sam, som liksom hon lämnat Londonlivet. Han mer motvilligt och bara på grund av att hans bror skadat sig och behöver hjälp att sköta familjegården. Trots att många år har gått och att Sam sårade Lorna djupt sista gången de sågs, så får han fortfarande hennes hjärta att slå dubbla slag när de ses. Samtidigt som hon retar ihjäl sig på hans överlägsna stil.

Ja, jag tror att du förstår vartåt det barkar, så att säga, så jag säger inte mer om handlingen nu. Läs den själv istället! 😉

Författare: Lucy Dillon
Titel: Drömmen runt hörnet
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 3 april, 2019 i Böcker, Feelgood, Kärlek, Sorg, Vänskap

 

Drabbande berättelse från verkligheten

Till DanielSonen Daniel har regressiv autism. Han utvecklades normalt de första tre-fyra åren, men sen gick han plötsligt tillbaka i sin utveckling. Från att ha pratat oavbrutet till att nästan inte tala alls. Hans personlighet ändras också totalt. Han får ofta har hörselskydd på sig för att stänga ute alla intryck som pockar på uppmärksamhet och tar så mycket energi. Boken är en roman, men förstås är det mycket av det som beskrivs självupplevt. Olaug Nilssen skriver i boken Till Daniel rakt och osentimentalt om hur det kan vara att vara förälder till ett barn med funktionsnedsättning. En vardag med slag, bett eller ingen kontakt alls. Ansatsen är inte att läsaren ska tycka synd om henne, men jag läser med stor respekt för de utmaningar som hon ställs inför. Inte nog med att hon ska bearbeta sorgen över att Daniel inte är som andra barn. Hon tampas också med pappersbyråkratin och ringer mängder med telefonsamtal till myndigheter och vårdinstanser för att både få rätt hjälp, men också för att kunna ge Daniel det stöd han behöver.

Det är svårt att förstå hur hon orkar, men så är det förstås, man orkar väldigt mycket när det handlar om ens barns bästa. Texten tar andan ur läsaren. Boken genomsyras av kärleken hon känner för till sin son och hon skildrar en verklighet som är okänd för de flesta av oss, men som är högst verklig för många. Det är ju en av de fina sakerna med litteratur, att vi får en inblick i andra människors liv. En väldigt fin, drabbande berättelse som förtjänar att läsas av många.

Författare: Olaug Nilssen
Titel: Till Daniel
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättning: Joar Tiberg

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 april, 2019 i Barn, Böcker, Kärlek, Rec.ex., Sorg

 

Angelika av Karin Valtersson

AngelikaDebutanter är alltid spännande att läsa, tycker jag! Karin Valtersson (född 1981) är ursprungligen från Gimo i Uppland, men bor nu med sin familj i södra England och spänningsromanen Angelika förflyttar sig också mellan dessa platser. Ärligt talat, jag hade lite svårt att komma in i berättelsen. Först och främst störde avsaknaden av taltecken vid dialoger, men jag tyckte även att det var lite svårt att följa med i de korta nedslagen från olika år. Jag hade lite svårt att orientera mig och texten krävde att jag koncentrerade mig. Efter ett tag kunde jag lättare närma mig berättelsen och då kunde jag uppskatta det annorlunda skrivsättet. Karin Valtersson stil känns lite mer litterär än vad som brukar vara vanligt i svenska thrillers. Men allra mest imponerad blir jag över hur hon får ihop intrigen. Det är väldigt spännande mot slutet, mer skriver jag inte om det. Framförallt är det ett författarskap som väcker min nyfikenhet och som jag ser framemot att få följa.

Angelika heter Mikaelas yngre syster och hon är den där systern som vågade allt och efter en tids kringflackande liv landade i England, där hon utbildade sig. Så småningom träffade Agelika sin man, den förmögne Thomas, och tillsammans fick de en dotter. Mikaela är hon som bär allting på sina axlar: sitt eget äktenskap, modern som är dement och fadern som vägrar flytta från sitt hus. När Thomas får ett meddelande från sin fru vänder han sig till Mikaela för att få hjälp. Mikaela vet inte alls hur hon ska tolka meddelandet. Har Angelika försvunnit? Inte kan hon väl frivilligt ha lämnat sin man och dotter utan ett ord? Tillsammans med sin pappa beger hon sig till England för att söka efter svar.

Författare: Karin Valtersson
Titel: Angelika
Förlag: Bokförlaget Polaris

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 april, 2019 i Böcker, Debutant, Rec.ex., Spänning

 

Äntligen fick jag läsa fortsättningen!

Lögnen av Linwood Barclay är den av mig hett efterlängtade uppföljaren till Sveket, första delen i Promise Falls-trilogin, som kom förra året! Nu har jag läst och måtte jag inte behöva vänta så länge på den avslutande delen! Den här serien är sååå bra! Jag skulle kunna gödsla med superlativen och vartenda ord skulle vara sant. Jag älskar att en hel stad är huvudperson. Visst, det är privatdetektiven Cal Weaver som får utgöra ”jag-personen”, men det är lika mycket en spännande roman om en stad, dess invånare och ett okänt ”någon” som har en ondskefull plan för alltihop. Jag läste mycket Stephen King i gymnasiet, vilket är en evighet sen, och jag skulle faktiskt kunna drista mig till att skriva att Linwood Barclay allt påminner lite om Kingen i den här Promise Falls-serien.

Fyra personer omkommer i en tragisk olycka på drive in-biografen i Promise Falls när bioduken plötsligt rasar ner. När dottern till en av de omkomna kommer hem till sin fars hus upptäcker hon genast att någon varit där. För att ta reda på varför anlitar hon privatdetektiven Cal Weaver, som upptäcker ett hemligt rum i källaren. Ett rum som visar sig innehålla en hel del komprometterande material. Samtidigt arbetar poliskommissarie Barry Duckworth vidare med två tidigare mordfall som han tror hör ihop. David, som började arbeta för Finley i förra boken, har fullt sjå med att hålla honom inom ramarna för vad som går för sig och inte. Flirten med Sam fick ett hastigt slut i och med vårdnadstvisten som hon har med farföräldrarna till sonen som hon misstänkte David för att vara involverad i, men David fortsätter enträget att hävda sin oskuld. Dessutom har hans föräldrar tillfälligt flyttat in hon honom och hans son. Omvänt från hur det var i första boken, alltså, så livet är minst sagt lite rörigt för honom just nu.

Det är mycket på gång och under ytan bubblar det. Lögnen är en typisk ”tvåa” i det att läsaren egentligen inte kommer så mycket närmare sanningen om alla mystiska dödsfall och vad talet 23 egentligen har för betydelse i sammanhanget, men det är ändå vansinnigt spännande läsning! Jag vill ju få svar på alla mina frågor, men jag får helt enkelt ge mig till tåls. Hur jobbigt detta än är.

Författare: Linwood Barclay
Titel: Lögnen
Förlag: LB Förlag
Översättning: Kjell Waltman

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 mars, 2019 i Böcker, Deckare, Rec.ex., Spänning