RSS

En helt annan sorts Sverigevänner

Sverigevänner : historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på TjörnVintern 1986 befinner sig en femårig pojke på en flyktingförläggning i Laxå. En förskolefröken uppmuntrar pojken, som heter Arash Sanari, att skriva ned sina känslor i en dagbok. Till en början är det mest enstaka ord och en massa teckningar. Arash vill inte alls skriva dagbok, men då börjar även hans pappa skriva och sen gör det de sida vid sida under flera år. Det är när Arash som vuxen får läsa sin pappas dagboksanteckningar som han inser att här finns en historia att berätta. Den om en pappa som gör allt för att hans barn ska integreras och bli svenska, men som förlorar mycket av sin egen identitet på vägen.

Det är just för att bli en hundraprocentig svensk familj som Arash och hans familj flyttar till Tjörn ett år senare. På Tjörn är de ensamma om att se ut som de gör. Arash pappa tar reda på allt som svenskar gör och härmar. De inför lördagsgodis, åker på skidsemester och Arash får börja på flera idrotter, för så gör svenska barn. Under en period tränar han både ishockey och isdans och blandar mitt under en pågående match ihop de olika sporterna. Familjen lär sig paddla kanot och går ut i skogen på helgerna, för det är så svenskar gör. Det svenska samhället är svårbegripligt, inte minst språket. Arash pappa lär sig att som svensk är det något fint att bete sig ”osvenskt”. Då är man en charmig, generös person som lätt får kontakt med andra. Men som invandrare vill du inte vara ”osvensk”. Då är betydelsen negativ. Det är inte alltid lätt att förstå sig på oss svenskar, men Arash gör allt för att slippa sticka ut.

Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är en dråplig bok, men med en stor portion svärta. Den sätter fingret på själva integrationens förutsättningar. De invandrare som vill integreras och bli svenska, klarar inte av att göra det på egen hand. Det krävs också en motpart, att vi svenskar börjar umgås med invandrare.

Författare: Arash Sanari
Titel: Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn
Förlag: Volante

 

 

Innerlig roman om att älska och att åldras

Om det inte vore för digEn dag kommer åldern i kapp oss. Det är oundvikligt. För någon är det kroppen som gör sig påmind, för någon annan är det minnet och orden. Det är vad som händer Madame Seld i den franska författaren Delpine de Vigans roman, Om det inte vore för dig. Madame Seld eller Michka som hon också kallas, en berest dam som varit en firad fotograf och aldrig hade tid att gifta sig eller få barn. Hennes liv har varit dramatiskt på många sätt. Nu sviker både minnet och orden. Hon ersätter borttappade ord med ord som har samma ljud som de hon inte längre minns. Samtidigt är det ord som varit viktiga i Michkas händelserika förflutna. I samma hus bor en ung kvinna som heter Marie som är mycket fäst vid Michka. Hon hjälper henne så gott hon kan och försöker förmå Michka att hålla fast vid orden så gott det går. Men till slut blir situationen ohållbar och Michka behöver mer hjälp än Marie kan ge henne och Michka flyttar in på ett sjukhem.

I samband med att Michka flyttar in på sjukhemmet, dyker Jérȏme upp i berättelsen. Jérȏme arbetar som logoped. Tillsammans med Marie försöker han hjälpa Michka med orden, men han hjälper henne också med en sak som hon velat länge. Något hon vill hinna med, innan det är för sent.

Det här är en otroligt vacker berättelse om åldrande och en vänskap som sträcker sig bortom ålder och hälsa. Det är sorgligt, men också ljust och hoppfullt. Den är riktigt skickligt skriven och såväl författaren som den svenska översättaren, Marianne Tufvesson, gör ett fantastiskt jobb med språket. Michkas felsägningar är oerhört ljudenliga och det blir ganska roligt att läsa de knäppa meningarna, samtidigt som jag förstås känner den förtvivlade sorgen över att mista sitt språk och vad det egentligen gör med ens identitet. Det finns också ett slags sensmoral, eller uppmaning, till läsaren att inte vänta med att säga de saker man bär på – plötsligt kan det vara för sent.

Författare: Delphine de Vigan
Titel: Om det inte vore för dig
Förlag: Sekwa
Översättning: Marianne Tufvesson

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 mars, 2020 i Böcker, Humor, Kärlek, Sorg, Vänskap

 

En halv värld bort av Mike Gayle

Omslagsbild: En halv värld bortDe är två främlingar som lever två helt olika liv. Bara en av dem vet att den andre existerar. Kerry Hayes har längtat efter sin bror ända sedan de skildes åt när hon var tio. Hon hamnade på olika fosterhem innan det slut blev en plats på barnhemmet. Hennes bror Jason adopterades av en familj och fick en helt annan uppväxt. Varje år som Jason har fyllt år, har Kerry skickat en födelsedagshälsning till adoptionsbyrån med förhoppningen om att han ska vara nyfiken på sitt ursprung och vända sig till dem för information. Då ska han få se sin systers brev till honom och förstå att han är älskad och saknad. Förhoppningen är att de två ska återförenas och ta igen alla de förlorade åren. Kerry själv lever som ensamstående mamma till en son i Londons utkanter och försörjer sig på att städa hemma hos folk. Hon och sonen har det nödvändigaste, men framförallt har de varandra. En dag får Kerry ett besked som gör att allting kastas omkull.

Samtidigt i en annan del av London bor Jason, eller Noah som han nu heter, med fru och dotter. Han är en framgångsrik jurist och har aldrig blickat bakåt. Hans adoptivföräldrar har alltid varit kärleksfulla och behandlat honom likadant som de biologiska barnen. Någon syster minns han inte överhuvudtaget. Men i takt med att han gifter sig och skaffar familj finns det ändå något lite som skaver hos honom och påverkar relationen till hustrun.

Det här är en bok som är omöjlig att läsa utan att fälla en tår eller två. Vi får se och höra berättelsen från både Kerry och Noahs perspektiv. Det är en känslosam och finstämd historia om vikten av att hitta sitt sammanhang, att höra till, och att våga be om hjälp. En familj kan se ut på många olika sätt – det viktigaste är att man älskar och tar hand om varandra. En halv värld bort träffar rakt i hjärtat!

Författare: Mike Gayle
Titel: En halv värld bort
Förlag: Norstedts
Översättning: Hanna Svensson

 
 

En bok man läser med andan i halsen

David Ärlemalms debutroman Lite död runt ögonen är en Lite död runt ögonennutida samhällsskildring ifrån ett lite oväntat perspektiv. Huvudpersonen Arto är nämligen en före detta missbrukare och nu ensamstående pappa till sexåriga dottern Bodil. Arto har lyckats ganska väl ändå med föräldraansvaret. Han knegar på och har en tillfällig anställning i matbespisningen på en skola. Men den trygga tillvaron är skör och välts på ända när Arto anklagas för att ha försökt sälja droger till en elev. Plötsligt slutar pengarna komma in och Arto vet att hans tidigare liv inte lämnar utrymme för några misstag för då kommer samhället ingripa och Bodil tas ifrån honom.

Desperationen leder Arto tillbaka på en väg han trodde han hade lämnat för gott. Tillsammans med en far och son som äger en bilverkstad, ingår han en pakt. Han ska stjäla 10 bilar under fem nätter och sen är det slut. Då får han tillräckligt med pengar för att klara sig och Bodil till restaurangjobbet han blivit lovad om någon månad, tar vid. Och Arto är bra på att ta sig in i dyra lyxbilar och uppdraget flyter på bra. Tills en natt då han upptäcker något i bakluckan på bilen han stulit i det fashionabla villaområdet…

Det är en spännande och samtidigt sorglig berättelse. Gestaltningen av den sexåriga Bodil är fin och inkännande. Mor- och dotterrelationen är så otroligt fin. Även om det saknas mycket annat i Bodils liv så vet hon att hennes pappa älskar henne väldigt mycket. Hela tiden när jag läser blir jag frustrerad på Arto – måste han ställa till det så för sig?! – samtidigt som han förstås väcker min sympati. Så klart att jag håller på Arto! Däremot önskar jag att han skulle lita mer på socialsekreterarna och berätta om den svåra sits han befinner sig i, istället för att försöka klara ut problemen på egen hand. Men så är det väl i verkligheten också, att de som haft med myndigheter att göra ofta skyr dem och känner en rädsla inför dem. Trots det svåra ämnet, är det en lättläst bok. Underhållande och svår att släppa!

Författare: David Ärlemalm
Titel: Lite död runt ögonen
Förlag: Bokförlaget Forum

 

 
 

Sara Blaedels återkomst på svenska

Min fars hemlighetDen danska författaren Sara Blaedel har jag läst flera deckare av tidigare på svenska, men sen har det varit tyst från henne, från svenskt håll i alla fall. Nu är hon tillbaka med en trilogi om Ilka Jensen, en dansk kvinna som ärver en begravningsbyrå i Racine, USA, från sin far som hon inte haft någon kontakt med. Första boken heter Min fars hemlighet och det är mycket som pappan dolt för sin omgivning. När Ilka åker dit för att reda ut arvsfrågan, det finns nämligen även en ny familj med i bilden, blir hon helt enkelt kvar där. Det visar sig att pappan har stora skulder och att läget är mer prekärt än hon kunde ana, är hon tacksam för den hjälp hon får av medhjälparna Artie, som ansvarar för att snygga till liken, och syster Eileen, som är nunna och volontärarbetar. Det finns också ett gammalt olöst mordfall om återigen kommer upp på tapeten när den huvudmisstänkte hittas död. Ilka blir indragen i alla turerna kring den utredningen när kroppen hamnar på hennes begravningsbyrå. Trots det allvarliga ämnet så är boken stundtals nästan lite komisk, som när Ilka måste bege sig till Costco för att köpa en begravningskista, när alla krediter blivit spärrade (även om jag vet att för att handla på den riktiga Costco krävs medlemskap, vilket Ilka inte behöver…). Boken slutar dessutom med en ordentlig cliff hanger, som gör att jag förmodligen kommer att läsa även fortsättningen, även om jag har mina invändningar mot denna första del.

För det första så har jag svårt att förstå mig på huvudpersonen Ilka. Hennes något ombytliga humör bidrar till detta, men dessutom så kan jag inte alls relatera till henne. Hela tiden när jag läser så tänker jag ”så skulle inte jag har gjort!” eller ”varför frågar hon inte bara nunnan rätt ut?”. Jag blir frustrerad över att hon är så onyfiken, tror jag, och bara finner sig i märkliga omständigheter utan att ifrågasätta någonting. För det andra så känns mordhistorien malplacerad. Ilka själv hjälper inte till särskilt mycket i undersökningen, utan allting får sina svar genom att hon får det återberättat för henne. Inte särskilt spännande för läsaren. Den sista invändningen jag har är att det händer inte särskilt mycket. Eller jo, det händer visserligen en del men händelserna bara fladdrar förbi, lite kort. Jag hade önskat mig färre sidospår och mer fördjupning. Bristerna i berättelsen vägs till viss del upp av att Sara Blaedel ändå skriver bra, det är intrigen som jag tycker är lite si sådär. Kanske är det så att trilogin kommer få ordentlig fart i de kommande böckerna? Jag hoppas det, för jag saknar det tempo och den spänning jag sett som Blaedels styrka i hennes deckare. Begravningsbyrån känns ändå som en intressant och tacksam plats att väva en berättelse kring, tänk bara den makalöst bra tv-serien Six Feet Under. Det är också spännande att läsa om skillnaderna i begravningsförfarande mellan USA och Sverige, bland annat med att öppen kista är mycket vanligare. Jag hoppas att därför att serien tar sig!

Författare: Sara Blaedel
Titel: Min fars hemlighet
Förlag: Bokförlaget Polaris
Översättning: Jessica Hallén

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 februari, 2020 i Böcker, Rec.ex., Släkthistoria

 

Convenience Store Woman

 

Sayaka Muratas roman Convenience Store Woman har precis kommit ut på svenska på bokförlaget Lind & co . I svensk utgåva heter den Hur mår fröken Furukura? Det var när jag köpte in en till bibblan som jag insåg att jag ju hade boken oläst i hyllan därhemma (mina olästa böcker är en skattkista, in deed). Så blir en hyllvärmare läst!
Jag tyckte om boken, även om det lustiga emellanåt mest känns sorgligt. Huvudpersonen Keiku Furukura är 36 år och har någon form av autism, skulle jag gissa. Åtminstone så känner hon sig avvikande i förhållande till andra personer och studerar dem noggrant för att kunna härma dem. På så sätt tänker Keiku att hon smälter in och inte får så stor uppmärksamhet. Men Keiku avviker även på andra sätt, åtminstone i den japanska kontext hon lever i. Att arbeta på en och samma matvaruaffär i 18 år och dessutom vara ogift väcker en hel del misstankar och oro. Inte minst hos Keikus syster som bara önskar att Keiku kunde bli normal (läs: bete sig och vara som alla andra). Keiku känner omgivningens krav och det är där den late mansgrisen Shiraha gör entré i Keikus liv.
Författare: Sayaka Murata
Titel: Convenience Store Woman
Förlag: Portobello Books
Översättning: Ginny Tapley Takemori
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 februari, 2020 i Asien, Böcker, Hyllvärmare, Psykisk ohälsa

 

Gastkramande debut i Malmömiljö

Så obehaglig och nästan hypnotisk! Jens Lönnaeus debutroman Clara är full av frågetecken och mystik!

Vilhelm flyttar till Malmö och får tag i ett rum som inneboende hos Clara, med villkoret att han låtsas vara hennes pojkvän. Vilhelm, som själv är desperat att omformulera sitt liv och sig själv, går med på det udda förslaget. Clara regisserar hela Vilhelms liv. Hon bestämmer vad han ska ha för intressen, vilka kläder han ska ha på sig och var han ska jobba. Långsamt inser Vilhelm att hon försöker göra om honom till sin förre pojkvän Marco. Marco som försvann. Claras krav blir allt svårare att leva upp till, men vad händer om han inte pallar längre?

Berättelsen utspelar sig i ett nutida Malmö och stadens motsägelsefulla drag tecknas trovärdigt. Frågan om det är möjligt att skapa sitt eget liv, utan att någonsin se bakåt, ställs på sin spets. Jag tänker på Magnus Johanssons låtrader: ”Hur man än vrider och vänder på sig, så kommer man alltid hemifrån”. Så är det nog.

En finfin debut som jag läser med andan i halsen och hög puls!

Författare: Jens Lönaeus
Titel: Clara
Förlag: Historiska media