RSS

Äntligen Peter May igen!

Entry IslandNär det kommer en ny deckare av Peter May, håller jag på den ett tag! Han tillhör en av mina absoluta favoriter i genren och jag vill njuta ordentligt när jag läser hans böcker. Därför har också Entry Island blivit liggande på vänt ett tag, men nu kunde jag inte hålla mig längre!

När den avlägset belägna ön Entry Island drabbas av ett överfallsmord i hemmet, kallas Sime Mackenzie dit tillsammans med ett utredningsteam från Montréal. Han mår så där och har sömnproblem efter att ha blivit lämnad av sin älskade, men han är den ende som kan prata engelska och gaeliska, vilket fortfarande är det vanligaste på ön. En affärsman har hittats knivskuren till döds i sitt hem och det enda vittnet är hans hustru, Kirsty. Men brott är sällsynta på Entry Island, och mord i synnerhet så därför blir också Kirsty huvudmisstänkt. Första gången Sime träffar Kirsty drabbas han av en märklig deja vú-känsla. Han tycker sig känna igen Kirsty, trots att de aldrig tidigare träffats.

Parallellt löper också en annan historia genom Peter Mays bok. Det är den om Sime Mackenzies förfader som på 18oo-talet fördrevs från sin hembygd i den stora utrensningen som engelsmännen genomförde på de olika öarna i Yttre Hebriderna. Det var en bit historiebeskrivning som var helt okänd mark för mig, otroligt spännande och tragiskt! För min del blev denna berättelse den största behållningen med Entry Island. Jag tycker nog att mordgåtan är lite blek och inte blir jag särskilt nyfiken på vem mördaren är heller. Att det förmodligen inte är Kirsty är ju rätt uppenbart. Däremot är den om Sime Mackenzies ursprung både gripande och lär mig någonting. Han skriver ju otroligt bra också, Peter May! Det märks verkligen att han vill sprida sin kunskap i ämnet, men han väver skickligt in det i deckarhistorien. Entry Island är en fristående deckare som även passar den historieintresserade!

Författare: Peter May
Titel: Entry Island
Förlag: Modernista

 

Fin mellanåldersbok om livet och döden

Det magiska hjärtat av Kristina Ohlsson är precis så där magisk som titeln utlovar! Robertas bästis Charlotte är svårt hjärtsjuk. Om hon inte får ett nytt hjärta snart, så dör hon. Som tur är har Roberta ropat in en magisk jordglob på en auktion precis. Hennes morfar Horatio – som egentligen inte är hennes riktiga morfar (men vad spelar det för roll?) – har berättat att jordgloben kan uppfylla en önskan. Rummet behöver vara alldeles mörkt och jordgloben måste stå precis intill en ljusstake. Genom hålet i klotet kommer en svag ljusstråle. Sedan snurrar man på jordgloben fem gånger och det land som ljusstrålen då pekar mot, måste man samla in jord eller vatten ifrån. Det enda kruxet är att önskan inte får handla om döden. Gör man det kommer jordgloben att förstöras för alltid och önskan kommer absolut inte att bli uppfylld. Och det är ju just det, att det enda Roberta önskar sig just nu är att Charlotte inte ska dö.

Då kommer Roberta och hennes nyfunne vän Eric på den smarta idén att de kan önska att Charlotte får en otroligt fin 90-års dag! För då kommer det ju innebära att hon blir minst nittio år och inte kommer att dö just nu i alla fall. Det är bara det att länderna som de får upp är Japan, Brasilien, Tadzjikistan, Israel och Antarktis… Men då får de världens smartaste idé!

Den här berättelsen är så fin! Roberta och Charlotta är väldigt rädda för döden båda två, av lite olika anledningar. De gör en lista över sånt som är otäckt med döden och jag håller med om varenda punkt. Men Roberta möter en präst som ger henne en liten annan syn på döden och det är så trösterikt. Jag tycker mycket om Det magiska hjärtat. Trots allt det sorgliga så är det mycket trösterikt och vänskapen som skildras är så fin. Det är en varm känsla i kroppen när jag läst ut! Boken passar kanske allra bäst för barn mellan 9 och 12 år.

Författare: Kristina Ohlsson
Titel: Det magiska hjärtat
Förlag: Lilla Piratförlaget

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 9 november, 2016 i Barn, Böcker, Sorg, Vänskap

 

Glöm mig av Alex Schulman

Schulman_GlömMig_3DGlöm mig heter Alex Schulmans roman om sin mamma, som var alkoholist. Det är en otroligt välskriven berättelse och jag blir riktigt imponerad och kommer på mig själv att tänka Shit, han kan ju faktiskt skriva! flera gånger under läsningen. Och visst tycker jag mig också få en större förståelse för Alex Schulmans enorma bekräftelsebehov och den osäkerhet som han många gånger utstrålar. Man behöver inte vara psykolog för att förstå att han fått utstå psykisk misshandel många gånger. Här finns en hel del riktigt plågsamma scener som nästan gör fysiskt ont att läsa. Ändå är det aldrig snaskigt skvaller, bara modigt självutlämnande. Jag kan inte heller sluta att fascinera mig över att ett barn aldrig tycks ge upp hoppet om sin förälders kärlek! Och hur mycket den ynka förhoppningen får en att utstå så mycket elakheter och svek! Det är helt otroligt! Ändå är detta ingen bitter skildring över en mor som sviker, ytterst är det en stark kärleksförklaring och en vilja att försöka förstå varför ens förälder dricker. Med andra ord, varför kärleken till sitt barn inte är ett tillräckligt skäl att låta bli. Det är också en berättelse om försoning. Att kunna se det där som gömmer sig bakom missbruket.

Nu har Alex Schulman skrivit om sin kärlek till sin fru Amanda, om sin pappa och nu senast om sin mamma. Vågar vi hoppas på att han försöker sig på en rent skönlitterär historia nästa gång, en riktig hitte-på-berättelse? Jag blir nyfiken på hur den skulle se ut!

Författare: Alex Schulman
Titel: Glöm mig
Förlag: Bookmark förlag

 
 

Zombier på stan!

Omslag KommunZombiespanarna heter Annika Widholms uppföljare till Spökspanarna. I denna bok fortsätter äventyret för Malva och hennes bästis Hanna.

Det är lördag och Malva ska sova över hos Hanna. Hannas storebror kollar på en film om zombier och de vill gärna sitta bredvid i soffan, men de hinner bara se en liten stund innan Hannas mamma kommer och säger att filmen är för läskig för dem. Men Hanna vet hur filmen slutar och berättar för Malva hur en gruppzombier försöker ta sig in i ett varuhus för att äta upp ett par tjejer. Malva ryser så att huden knottrar sig! Nästa dag skjutsar Hannas pappa dem till gallerian och det är där, precis vid ingången till en affär, som Hanna får syn på en zombie!

Zombiespanarna är en lättläst, lite ryslig bok för lågstadieelever. Jag tycker inte att den är riktigt lika läskig som Spökspanarna, kanske för att jag själv tror mindre på zombier än på spöken. Däremot är illustratören Jonna Björnstjernas bilder av zombier skrämmande nog! Deras blick är så där oerhört tom och glasartad, precis som man tänker sig zombiers ögon och bilderna samspelar fint med texten.

Författare: Annika Widholm
Illustratör: Jonna Björnstjerna
Titel: Zombiespanarna
Förlag: Hegas

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 7 november, 2016 i Barn, Böcker, Rec.ex., Spänning

 

En bruten nacke och vägen tillbaka till livet

Taesler_AIM5Annika Taesler har precis vågat pausa akademikerkarriären och gett sig själv ett år för att se hur långt hon kan nå som dressyrryttare, när den hemska ridolyckan sker. Det är en dag i december 2003 och hon tar med sig en av hästarna på en runda i skogen. Det är ungefär så mycket Annika Taesler minns av olyckan, men tydligen blev hästen skrämd av något och Annika föll av och landade olyckligt. När hon vaknar upp ur medvetslösheten som hon försatts, har det gått tretton dygn. Hon får hon reda på att hon har tre brutna kotor i nacken, tre punktformiga blödningar i hjärnan och att hon genomgått två nackoperationer. Dessutom är hon totalförlamad.

Jag hade ju förmånen att få lyssna på författaren när hon berättade om sin bok på bokmässan. Ända in i märgen är berättelsen om kampen tillbaka till något som liknar det liv Annika Taesler levde innan olyckan. Eller kanske ännu mer, vägen tillbaka till sig själv, till den person hon var innan hon bröt nacken. Men det är inte bara sin egen kropp hon måste kämpa med. Hon får strida mot läkare och annan vårdpersonal som vill att hon ska acceptera att det liv hon en gång levde för alltid är över och underkasta sig de begränsningar som hennes overksamma kropp innebär. Men Annika vägrar. Med hjälp av en beundransvärd jävlar-anamma-anda, fantastiska vänner och en pojkvän som man nästan inte tror är sann, samt en otrolig sjukgymnast som ser möjligheter i allt, lyckas hon återerövra livet! Annika Taesler är modig som vågar utelämna sig själv på det här sättet. Tack vare henne förstår jag bättre hur oerhört många fler svårigheter som man måste tampas med som totalförlamad, än det allra mest uppenbara. Som till exempel hur mycket slem det bildas när man inte har muskler som fungerar så att man inte kan harkla sig, vilken panik det är att försöka lära sig andas igen när man varit intuberad och inte minst hur blodtrycket rasar när man försöker komma upp i sittande ställning efter att ha legat ner så länge och att det många gånger känns som man ska dö, i situationer som tidigare bara funkat utan att man behövt anstränga sig. Det är en otroligt gripande berättelse förstås, men totalt osentimentalt skrivet. Faktiskt får man som läsare till och med dra på munnen ibland. Därtill skriver hon väldigt bra. Det är svårt att förstå hur det trots allt kan bli en sådan positiv berättelse. Jag grät på slutet. Vilken fantastisk människa och kämparglöd!

Författare: Annika Taesler
Titel: Ända in i märgen
Förlag: Bookmark förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 6 november, 2016 i Böcker, Facklitteratur, Kärlek, Memoarer, Rec.ex., Sorg, Vänskap

 

Florence Stephens förlorade värld

florencestephens-inb-low

Paret Lena Ebervall och Per E Samuelsson är båda advokater och skriver böcker om verkliga händelser som har en juridisk kläm på något sätt. Jag har lyssnat på en som ljudbok i bilen tidigare, Ers Majestäts olycklige Kurt, som handlade om Haijby-affären på 1950-talet. Då slogs jag av hur välskriven den var och att författarna verkligen lyckades intressera mig för en händelse långt tillbaka som jag aldrig hört talas om tidigare. Deras senaste dokumentärroman heter Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk. Jag hade faktiskt inte hört talas om Florence Stephens heller, men Huseby bruk ligger ju precis utanför Växjö, där jag bor. De har de mest fantastiska julmarknaderna och jag har varit på opera där flera gånger. Otroligt vacker miljö! Jag blir fascinerad av författarparets förmåga att gestalta karaktärerna och miljön. Det är så levande och detaljrikt att läsningen påminner om en filmupplevelse!

Florence Stephens blev nästan 100 år gammal. Hon föddes i Skatelöv församling, Kronobergs län den 5 oktober 1881 och dog den 2 april 1979. I folkmun var hon känd som ”Fröken på Huseby” eftersom hon aldrig gifte sig. Det skvallrades om att hon var oäkta dotter till Oscar II. Han var en notorisk kvinnokarl och just nio månader innan Florence föddes höll han, liksom alla år, en födelsedagsfest i januari och då var Florence mor, Elisabeth, en av gästerna. Säkert är i alla fall att de två hade en kärleksrelation. Florence Stephens växte upp på Huseby bruk som den äldsta av tre döttrar. Hon var en färgstark, parant kvinna. Ytterst konservativ levde hon länge kvar i ståndssamhället och vägrade envist att befatta sig med stavningsreformen från 1906. Familjehemligheten om hennes riktiga ursprung kom att prägla hela Florence Stephens liv och hon blev vad man sa ”kungasjuk”. Hennes stora beundran inför kungligheter gjorde ju också att hon litade blint på kungens brorson, Carl jr, även kallad Charlie eller Mulle. Han är högst delaktighet i bedrägeriet som innebär att Florence Stephens skulle förlora hela sin förmögenhet på 20 år. Dessutom förmåddes hon att förklara sig själv omyndigförklarad 1957 och hennes förmyndare Olof Malmqvist utsatte henne för en förödmjukande behandling. Florence Stephens fick oväntat stöd av författaren Vilhelm Moberg som engagerade sig i hennes fall, trots en schism inledningsvis mellan dem. Hans engagemang hade stor del i att hon återfick sin rättskapacitet 1975. Det är många turer i Florence Stephens liv och hon handlar ofta oövertänkt och nyckfullt, men det råder ingen tvivel om att hon blev grundligt lurad av dem hon litade på allra mest. Hennes livsöde är ett gott exempel på när verkligheten överträffar dikten… med råge!

En intressant detalj är att breven som hennes mor Elisabeth och kung Oscar 11 skrev till varandra finns bevarade. Florence Stephens har själv läst dem och dessa sägs avslöja om kungen var hennes riktige far eller inte. Florence själv hemligstämplade dem och bestämde att de inte skulle få öppnas förrän 30 år efter hennes död, vilket var 2009. Men då beslutade det nuvarande kungaparet att hemligstämplandet skulle förlängas fram till år 2035. Man kan ju verkligen undra om detta vore så viktigt, om det inte är så att Florence Stephens ändå var Oscar II:s dotter…

Författare: Lena Ebervall & Per E Samuelsson
Titel: Florence Stephens förlorade värld. En sannsaga om Huseby bruk
Förlag: Piratförlaget

 

Finaste födelsedagen!

Jag har fyllt år! För en vecka sen väcktes jag av sång i trappan och in kommer min fina familj med tårta och paket. Jag älskar födelsedagar! Bästa presenten ever ser ni här nedan. Min älskade Herr E har under en dryg månads tid smugit och fixat och haft tät mejlkontakt med den underbara personalen på min favoritbokhandel FoxTale Book Shoppe i Woodstock, GA! Tillsammans fixade de ihop ett bokpaket till mig med lite annat i också, tillsammans med ett fint födelsedagskort. Jag blev rörd och otroligt glad! Har redan börjat läsa lite i Rick Braggs bok och känner igen mig i Södern-beskrivningarna. Det är lite bitterljuvt, för jag längtar ju tillbaka när jag läser om det!

 
4 kommentarer

Publicerat av på 27 oktober, 2016 i Böcker, Bokhandlare