RSS

Allt under himmelens fäste

Ingvar Gunnarsson lever ensam i sin lägenhet i Alby, en förort till Stockholm. Här har han bott sen hans far sålde gården och flyttade med sin fru och son till stan, i hopp om att livet skulle bli enklare. Nu är båda Ingvars föräldrar döda och själv är han kanske världens mest ensamme människa. Varje dag går han plikttroget till jobbet på förrådet på ett industriföretag. Där blir han häcklad och förödmjukad av de andra. Passat in har han aldrig. En gång trodde han att Anita, kvinnan som också var ny på jobbet och retades för sin småländska dialekt, var hans själsfrände men upptäckte snart att hon inte kände likadant för honom. Sen dess har han dragit sig undan all mänsklig kontakt som inte är nödd och tvungen. Men så en decemberkväll hör han en ung tjej ropa nere utanför porten. Ingen kommer och öppnar och ute är det svinkallt. Han släcker lampan i köket för att kunna se henne bättre och hon ser ut att frysa i sina tunna kläder. Till slut står han inte ut längre utan tar hissen ner för att öppna dörren. Den unga tjejen säger inte mycket, men i tanken döper han henne till Ivana. Hon får följa med in i lägenheten där det inte varit någon utomstående på länge, om ens någonsin. Det blir början på en udda vänskap mellan två av livet medfarna människor, som båda längtar efter att höra till.

Allt under himmelens fäste av Maria Hamberg är en finstämd berättelse som värmer en frusen kropp i december. Jag tycker mycket om boken för det hopp den förmedlar och tron på att det finns någon för alla, ibland dyker de upp på lite oväntade ställen och på överraskande sätt. För den som vågar öppna sitt hjärta, finns mycket att vinna! På ett sätt skulle även denna kunna platsa med epitetet ”julroman”, om än lite allvarligare än de flesta andra i genren. En skön motvikt till det alltför glättiga, tycker jag! Och även vänskapen mellan Ingvar och Ivana kan te sig osannolik på många sätt, känns den samtidigt helt rimlig i Maria Hambergs roman. Kom ihåg, julen är en tid för mirakler! 😉

Författare: Maria Hamberg
Titel: Allt under himmelens fäste
Förlag: Ordfront

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 december, 2018 i Böcker, Rec.ex., Vänskap

 

En liten söt karamell en dag i december

Omslagsbild: En dag i december

Berättelsen börjar några dagar före jul 2009. Laurie är i 20-årsåldern. Hon delar lägenhet med sin bästis Sarah. På bussen hem en dag ser hon en kille sitta på en bänk genom bussfönstret. När han tittar upp möts deras blickar och Laurie blir blixtförälskad. Men bussen hinner åka vidare innan någon av dem kommer ur sin trans och Laurie letar sen febrilt efter killen i ett års tid. Hon kan inte glömma honom. Så dyker han plötsligt upp igen, men den här gången som killen som Sarah pratat så mycket om och som hon har börjat dejta. Laurie känner genast igen honom som killen från bussen som hon letat så efter. Hon bestämmer sig hastigt för att inte berätta för Sarah att killen hon just presenterat som Jack är samme kille som hon såg från bussen. Sarah i sin tur är lycklig och gör allt för att Laurie och Jack ska bli goda vänner, intet ont anande. Men kan man bara välja att sluta vara förälskad? Nej, så lätt är det förstås inte.

Och så går tiden. Varje år kommer Laurie med nya nyårslöften. Sarah och Jack hänger ihop och Laurie gör allt för att bara hysa vänskapliga känslor för Jack, men under ytan finns de ständigt där och hotar att poppa upp. Det är en komplicerad balansakt. Så småningom träffar Laurie Oscar på en ö i Thailand. Äntligen kan hon förtränga känslorna för Jack och projicera dem på Oscar istället. Han är den perfekte gentlemannen och väl hemma i London igen så fortsätter de träffas.

Vissa kapitel får vi följa berättelsen ur Jacks perspektiv. Det visar sig att han mycket väl vet vem Laurie är och att han visst känt igen henne när de presenterades för varandra första gången. Han insåg, på samma sätt som Laurie gjorde, att han måste låtsas som ingenting för henne och Sarah. Även Jack brottas med sina känslor för Laurie och gör allt för att hålla dem på ett vänskapligt plan.

En dag i december har flera gånger beskrivits som jul-lit (som tycks ha blivit en helt egen genre och utgivningen har verkligen exploderat i år) av flera bloggare och recensenter. Riktigt så julig tycker jag inte att den är. Handlingen utspelar sig under åtta år och vi möter karaktärerna under årets alla årstider. Det är en sockersöt, varm historia som i mittenpartiet börjar kännas en aningen för lång, men som blommar ut ordentligt mot slutet. När sista sidan är läst, är det jag som sitter där med tårar i ögonen och en massa bomull kring hjärttrakten.

Författare: Josie Silver
Titel: En dag i december
Förlag: Norstedts

 
2 kommentarer

Publicerat av på 4 december, 2018 i Böcker, Feelgood, Kärlek, Vänskap

 

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jag for ner till brorKarin Smirnoff har ett alldeles eget språk. Hon skippar kommatecken och stor bokstav på personnamn. Valet känns självklart och jag tycker att det finns en fin symmetri mellan språk och innehåll. Det går förvånansvärt lätt att läsa ändå. Och trots att författaren även blandar in en hel del dialektala uttryck är det inga svårigheter för en sörlänning som jag själv att hänga med i texten. Det finns en bra, stadig rytm. Ibland en underfundig sorts humor. Dessutom är själva intrigen spännande som en thriller. Och otäck! Det är modigt av Karin Smirnoff att våga skriva så råbarkat om byns invånare i norr. Ingen direkt reklam för Norrland, även om jag inte för ett ögonblick tror att våldsamheten och förtigandet skulle vara något typiskt norrländskt. Tvärtom, det finns nog i de flesta mindre samhällen. Kanske är just den där tystnaden om hemskheter som man vet om andra nödvändiga att förtiga? Hur skulle man annars kunna fortsätta leva så nära inpå varann?

Berättelsen börjar dramatiskt med en snöstorm. Janakippo, som huvudpersonen heter, är på väg hem till sin bror, som bor kvar i barndomshemmet. Vädret ställer till bekymmer för Jana och hon undsätts av en vildsint och hemlighetsfull man som också är konstnär. Han har, ska det visa sig, haft full koll på Jana då hon själv bodde uppe i Smalånger, som byn heter, och har målat sånt som han har sett och hört. Maria är död. Blev hon mördad och är hon verkligen Janas och Brors syster?

Janas bror är deprimerad och alkoholiserad. Hemmet ser ut som en soptipp och Jana gör det hon är bäst på, städar. Deras våldsamma uppväxt har satt djupa spår i dem båda, men de hanterar det olika. Jana var först med att försöka slå ihjäl fadren, som deras far kallades, men det var Janas bror som till sist lyckades. Deras mor, som aldrig kallades annat än modren, var djupt religiös och hukade sin rygg i tystnad, förmådde inte skydda vare sig själv eller barnen.

Jag for ner till bror är en synnerligen imponerande debut! Nästan olagligt bra, faktiskt! Det är inga konstigheter med att Jag for ner till bror nominerades till årets Augustpris. Jag, för min del, höll den som vinnare, men även fast boken inte vann tror jag nog att den får många läsare, omskriven och hyllad som den blivit! Jag tycker att den är måste-läsning för alla litteraturälskare!

Författare: Karin Smirnoff
Titel: Jag for ner till bror
Förlag: Polaris

 

Tre års lång väntan är över

En högre rättvisaDet har gått tre år sen sist. En högre rättvisa är Michael Hjorts och Hans Rosenfeldts sjätte deckare om Riksmordskommissionen. Hett efterlängtad bok!

När Uppsala drabbas av vad man förmodar vara en serievåldtäktsman, samlas Riksmordskommissionen på nytt. Tillsammans med lokalpolisen arbetar de frenetiskt med att få fast mannen som drogar sina offer innan han trär en säck över huvudet på dem och våldtar dem. Sebastian kopplas in som expert till allas stora besvikelse. Torkel, Ursula, Vanja och Billy har alla sina personliga skäl till att hålla Sebastian borta från sina liv. Snart visar det sig att offren inte alls är slumpvis utvalda. Förklaringen till att just de drabbats finns att söka i det förflutna. Men ingen av kvinnorna tycks villiga att säga sanningen om händelsen som ledde fram till de brutala överfallen flera år senare.

Det är ett extra plus att få följa samma personer i flera böcker. En högre rättvisa tar vid precis där föregående bok (De underkända) slutade. I den här boken tycker jag kanske att gruppmedlemmarnas egna bekymmer tar fokus på brottet som ska lösas. Billys gamla synder kommer upp till ytan när Jennifers dykarutrustning hittas slängd vid ingången till ett ökänt grottsystem i Frankrike och Billy blir kontaktad av Jennifers far som upptäckt något märkligt. Sebastian och Vanja har ingen kontakt efter att Sebastian svek återigen genom att hoppa i säng med Vanjas mamma, som Vanja brutit kontakten med helt. Ursula och Torkel är inte längre sängkamrater och Torkel har flyttat ihop med en ny kvinna.

Jag tycker att det är mer intressant att läsa om konflikterna inom Riksmord än att fundera över vem som är den skyldige till överfallen. Även om jag också kan tycka att det blir lite väl mycket intriger fram och tillbaka mellan dem för att det ska bli helt trovärdigt… Det är en spännande intrig, men den håller inte riktigt. Dessutom tycker jag att det finns en del frågetecken också som aldrig riktigt reds ut. Helt rimligt blir det inte heller mot slutet, även om det är kittlande på ett obehagligt sätt. Jag väntar spänt på fortsättningen och kan bara hoppas att jag slipper vänta i tre år till.

Författare: Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
Titel: En högre rättvisa
Förlag: Norstedts

 

 

 

 
3 kommentarer

Publicerat av på 26 november, 2018 i Böcker, Deckare, Spänning

 

Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg

Socialdemokratiska novellerÅrets Augustprisnomineringar överraskade rejält på mig och många andra. Ingen av de ”givna” kandidaterna Sara Stridsberg och Jonas Hassen Kehmiri fanns med, men däremot flera böcker som inte hade uppmärksammats särskilt mycket bland bokrecenscenter. En av dessa, Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg, har jag fått chansen att läsa. Jag gillar verkligen novellsamlingar, men läser dem alldeles för sällan. Noveller är perfekt lunchläsning till exempel! Och det allra bästa är om man inte läser dem i ett sträck utan vilar lite mellan varje så att den verkligen får sjunka in, innan man påbörjar nästa. Så gjorde jag med Socialdemokratiska noveller!

Titeln är verkligen speciell. Jag har läst lite varstans att flera tycker att den är tråkig. Jag tycker mer den är udda, men på ett bra sätt. Namnet sticker ut! Flera kända socialdemokrater dyker också upp i novellerna. I några som huvudpersoner (Kata Dahlström, Tage och Aina Ehrlander), i andra som bipersoner (Olof Palme) eller som föremål för beundran (Mona Sahlin). Jag tänker också att titeln kanske har en djupare mening. Socialdemokratin har i mångt och mycket format vårt samhälle under flera decennier och därmed också påverkat människorna som levt under den här tiden. Är dessa små korta berättelser också en bild över vår historia, vår samtid? Hade de kunnat berättas i en annan kontext?

Jag tycker att samlingen är något ojämn. Bäst tycker jag om de två första novellerna, Risgrynet och Verkligheten, samt de två sista Dubbel mollbergare i pik och Thermopyle. I de två första får vi träffa en upprorisk överklassflicka, Kata, som revolterar mot internatskolans krav på konformitet och mot samhällsordningen genom att ha ett förhållande med en arbetargrabb. Socialdemokratins ideal har ännu inte satt sin prägel på hela samhället. I de två sista står ett självmord i fokus. Två systrar där den ena minns något som gått förlorat, medan den andra upplevs som mer rotlös i tillvaron och där Mona Sahlins avhopp ses närmast som ett personligt svek. Ett par av novellerna säger mig faktiskt ingenting, men jag inser att det är för att jag kanske inte kan min (socialdemokratiska) historia tillräckligt väl.

Jag tror inte att det blir ett Augustpris för Björn Runeborg i år, men jag är glad att jag fick möjligheten att läsa hans noveller.

Författare: Björn Runeborg
Titel: Socialdemokratiska noveller
Förlag: Modernista

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 november, 2018 i Augustpriset 2018, Noveller, Rec.ex.

 

Deckare extra allt!

Ända sen jag för första gången läste om Thomas Mullens Darktown, har jag vetat att jag bara måste läsa den! Författaren väver skickligt samman en påhittad mordgåta med verkliga händelser. Berättelsen utspelar sig i Atlanta, GA 1948. På centrala direktiv har stadens polismästare tvingas att utse åtta färgade polismän, de första någonsin, vilket förstås skapar spänningar i det rasistiska samhället. Darktown är det fattiga området där afroamerikanerna bor och stadsdelen är tydligt avskärmad från de rikare och vita delarna av staden. Här patrullerar de åtta polismännen med ytterst begränsade befogenheter. De får inte bära vapen eller hålla kvar någon utan måste då kalla på de vita poliserna. Boggs och Smith heter de två svartsa poliser som har passet när en svart ung kvinna hittas mördad och slängd bland soporna i rännstenen. De känner igen kvinnan från en händelse tidigare på kvällen då de stoppade en vit man i en bil som hade kört vårdslöst. Hon satt i passagerarsätet, men de vita polismännen som kom till platsen när Boggs och Smith ville gripa honom, lät bilföraren åka utan vidare åtgärd. När den unga kvinnans far släpas till förhör och utsätts för påtryckningar för att erkänna att han bragt sin dotter om livet, inser Boggs och Smith att om de ska sätta dit den riktige mördaren så måste de själva ta fast honom. De får hjälp från oväntat håll, men riskerar inte bara sitt jobb utan även sina liv i jakten på mördaren.

Det är vansinnigt spännande berättat och en snillrikt konstruerad gåta som inte når sin lösning förrän alldeles mot slutet! Mycket bättre än så här kan knappast en kriminalroman bli! Jag älskar verkligen att jag inte bara får en spännande intrig, utan att jag också faktiskt lär mig något. Den öppna rasismen och det förakt som den afroamerikanska befolkningen får utstå är svår att greppa och går inte alls att förstå. Det känns så absurd att det vore komiskt om det inte vore för att det var sant. Så här gräsligt var det! Extra intressant läsning blir det för mig som själv har bott utanför Atlanta och väl känner till området. Det är ju samma område som där Martin Luther King växte upp och där han grundade sin kyrka. Idag ser det väldigt pittoreskt ut med de karaktäristiska ”shotgun houses” i trä, men jag förstår att det var betydligt ruffigare då. Darktown för högsta betyg av mig! Det här är måste läsning för alla samhälls- och historieintresserade deckarälskare! Och jag blir överlycklig när jag ser på Goodreads att det står #1 efter titeln. Det betyder att det kommer att komma en fortsättning – det ser jag fram emot!

Författare: Thomas Mullen
Titel: Darktown
Förlag: Historiska media

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 november, 2018 i Böcker, Deckare, Historisk roman, Rec.ex., Spänning

 

Innanför murarna av Maria Ernestam

Innanför murarnaSofi får ett stipendium för att resa till klostret Abbaye Sainte Marie Plains i Normandie och skriva om författaren Marguerite Duras, vars texter finns bevarade i klostrets gamla bibliotek. Hon lämnar ett havererat äktenskap bakom sig och tillvaron sviktar på många sätt. Väl framme hoppas hon att få ro i kropp och själ. Men klostrets blodiga historia tränger sig på. Berättelsen om de tyska pojksoldaterna som höll till på klostret under andra världskriget slut och avrättade tillfångatagna kanadensiska soldater för att inte själva svälta ihjäl, tycks fogas samman med Sofis egna historia på ett märkligt sätt. Plötsligt känns tystnaden som omger platsen inte alls trygg och om nätterna hörs dunsar och märkliga knackningar. En katt börjar dyka upp lite varstans, mystiska utslag slår ut på Sofis kropp och den röda inredningen på rummet tycks plötsligt ovanligt blodröd… Håller Sofi på att bli galen eller är det klostrets mörka förflutna som börjat kräva sina besökare på uppmärksamhet?

Innanför murarna är både en spökhistoria och ett psykologiskt drama. Huvudpersonen Sofi känns skör och instabil, inte alls pålitlig. Jag svävar i ovisshet om vad som egentligen sker och vad som är resultatet av Sofis egen psykiska ohälsa. Långsamt får jag fler delar till Sofis bakgrund och varför hon och hennes man skilde sig. Det är ett krypande obehag som infinner sig, inte minst miljöbeskrivningarna gör sitt till för att skapa olustkänslor. Jag vill skrika till Sofi att hon ska ge sig av, så fort hon bara kan! Men precis som alltid i sådana här berättelser gör huvudpersonerna precis tvärtom utan ger sig istället ut på upptäcktsfärd på egen hand…

Maria Ernestam är en ojämn författare, tycker jag. Vissa böcker har jag tyckt jättemycket om (Busters öron, Kleopatras kam), medan andra har lämnat mig mer oberörda (Caipirinha med döden, Alltid hos dig). Jag ska villigt erkänna att spökhistorier inte alls är min grej. Jag har lite svårt att bli skrämd på allvar av det övernaturliga och blir mest frustrerad över att Sofi inte bara struntar i allt och reser hem igen. Samtidigt så är det nog så, att den här ångesten kommer inifrån och är inget hon enkelt kan fly ifrån. Jag har dock lite svårt att känna för Sofi som person. Hon tycks undflyende och lite sval, svår att förstå sig på och inte så intresserad av andra människor. Gestaltningen av henne känns lite ”tunn”. Därför är det här en berättelse som inte förmår engagera mig på djupet. Jag kommer till och med på mig själv att tänka på vilken bok jag ska läsa härnäst och när jag kommit till slutet känns det mer som en axelryckning. Tyvärr.

Författare: Maria Ernestam
Titel: Innanför murarna
Förlag: Bokförlaget Forum

 
1 kommentar

Publicerat av på 17 november, 2018 i Böcker, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Resor