RSS

Finstämt om en överlevare

Omslagsbild: Comedy Queen

Jag fick det här tipset av kollega L att jag borde läsa och då gjorde jag det. Det är sällan jag får tips –  jag ger mest –  men uppskattar det verkligen. Jenny Jägerfelds mellanåldersbok (som i vanlig ordning kan läsas av alla, inklusive drygt 40-åriga bibliotekarier som jag) Comedy Queenhandlar om den sorg och skuld de efterlevande ofta känner efter att en nära anhörig begått självmord och som de måste brottas med för att kunna gå vidare. Det är en angelägen bok på många sätt.

Huvudpersonen heter Sasha Rein, 12 år. Sashas mamma tog livet av sig efter att ha varit svårt deprimerad en längre tid. Hon hade ingen ork att fortsätta leva. Sasha är livrädd för att mammans självmord ska smitta henne så att hon inte heller vill leva längre. Alla säger ju att Sasha är så väldigt lik sin mamma. Ibland hör Sasha hur hennes pappa gråter i duschen när han tror att hon inte hör. För att hålla döden borta gör Sasha en lista med sju punkter. En av punkterna handlar om att bli stå upp-komiker. Det vore underbart att göra folk glada istället för att de ska vara ledsna. Sashas mamma pratade alltid om att personer antingen har ”funny bones”, det vill säga att det roliga är medfött, eller också har de inte det. Sasha hoppas att hon är en av dem, men hon vet inte. Kanske hennes bästis Märta bara skrattar åt Sashas skämt för att vara snäll? Andra punkter på listan handlar om att inte läsa böcker, för det kan få en att tänka sorgliga tankar och undvika att älska, eftersom det gör så ont att mista. I skolan har Sasha precis börjat lära sig det periodiska systemet. Siffrorna för varje ämne fascinerar henne. Sashas mamma blev 36 år. Trettiosex är atomnumret för krypton. Det är en ädelgas som är välditg sällsynt i jordens atmosfär. Precis som Sashas mamma.

Det är fint att läsa om alla fina vuxna Sasha har omkring sig. Både pappan och morbrodern gör så gott de kan för att finnas där för henne, på olika vis, och Märta är verkligen en önske-bästis! Jag gillar också Linn på BUP som inte värjer för de ledsna känslorna och möter Sasha på precis rätt sätt. Och visst har Sasha ”funny bones”! Henens skämt lättar upp allt det sorgliga för läsaren. När jag slår igen boken har jag en härligt varm känsla i hjärttrakten och vet att Sasha kommer att klara sig.

Författare: Jenny Jägerfeld
Titel: Comedy Queen
Förlag: Rabén & Sjögren

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 augusti, 2018 i Barn, Böcker, Kärlek, Sorg, Vänskap

 

Arvets bojor

Det här är säkert årets snyggaste omslag, formgivet av Lisa Zahrisson! Min solblekta bild gör det inte rättvisa. Det är blankt och silvrigt och boken är i danskt band. Oerhört tjusigt! Rich boy handlar om tre generationer kvinnor: Gully, Marianne och Annika. Det är fruktansvärt mörka kvinnoöden som skildras. Gully lever ett gott liv med sin man och deras fyra barn, när maken plötsligt avlider och lämnar Gully kvar med ett ansvar hon inte förmår bära. Allra hårdast blir smällen för Marianne som är det barn som Marianne minst orkar ge sin kärlek till. Marianne i sin tur söker bekräftelse hos en man, Kaj, som själv brottas med sina egna demoner, ivrigt påhejade av alkohol och droger. Med Kaj känner Marianne att hon är någon. Egentligen hade hon hellre varit med Pia, men Annika vet att så bra kan man inte ha det i livet. Hon kan inte vänta sig mer än att vara ihop med någon kille och hoppas att han är snäll mot henne ibland, det har livet lärt henne. Kaj vill egentligen inte binda sig, men när Marianne blir gravid så gifter de sig i ändå. Äktenskapet blir stormigt och våldsamt. De får en son, som dör i en olycka, som direkt eller indirekt har med Kaj att göra. Det lämnas till läsaren att själv fundera över. Marianne går ner sig i sin sorg, men snart är hon gravid igen. När dottern Annika föds är Marianne rädd för att älska henne, skräckslagen att mista henne. Hon vet hur ont sorg gör. Hur det sliter hjärtat itu. Men Marianne hittar däremot kraft att lämna Kaj och tar dottern med till Skåne för att börja om. Uppväxten präglas av Annika som är oförmögen att älska. Hon träffar en man, Johan, men hon kan inte känna någonting för honom. Johan är dock säker på sina känslor för Annika, men till slut blir frustrationen över Annikas likgiltighet för stor och han träffar en annan kvinna och lämnar Annika. Först då är det som om Annika inser att hon nog borde ha älskat Johan och förnedrar sig fullständigt i sina försök att få honom tillbaka. Johan å sin sida, utnyttjar Annikas desperation för en stunds sex, men äcklas efteråt över hennes patetiska kärleksförklaringar. Annikas förhållande till sin mamma Marianne är i det närmaste obefintligt, annat än att Marianne då och då förser Annika med ångestdämpande tabletter som ska Annika att må bättre. Mormodern Gully däremot var en som hon kunde fly till, när det blev odrägligt hemma hos pappa Kaj, de få gånger hon besökte honom i Stockholm under sin uppväxt.

Som sagt, det är en oerhört mörk berättelse som Caroline Ringskog Ferrada-Noli skrivit. Ibland blandar hon in lite humoristiska tongångar, men de känns ofta malplacerade i den här tunga kontexten, tycker jag. Jag både gillar och inte gillar den här boken. Jag tycker först och främst att den är alldeles för lång, blir tyvärr lite repetitiv emellanåt. Språket är ojämnt. Ibland tycker jag att författaren får till det klockrent, men ofta störs jag av den lite konstaterande tonen i texten. Slutet öppnar eventuellt upp för en smula hoppfullhet, annars är det få ljusglimtar i den här berättelsen. Jag blir sorgsen och nedstämd av att läsa den, ändå berörs jag av personerna. Jag känner för dem och i viss mån förstår jag dem. Även om jag emellanåt håller på att bli tokig på Annikas offermentalitet. Hon låter verkligen saker drabba henne, men det är lite oklart om en taskig uppväxt endast är förklaringen till hennes passivitet. Mest nyfiken är jag på Gully, kanske för att hon också är den som ges minst utrymme. Varför titeln Rich boy? Jag vet faktiskt inte. Jag har funderat på om det beror på att karlarna i boken alltid tycks överleva på bekostnad av kvinnorna? Men till vilka liv? Ingen av dem tycks det minsta lycklig, varken Kaj eller Johan och den förste maken dog ju tämligen ung. Det finns inga vinnare här, de är alla förlorare, som jag ser det.

Författare: Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Titel: Rich boy
Förlag: Natur och kultur

 
 

The Cabin at the End of the World av Paul Tremblay

The Cabin at the End of the World

Den här boken plockade jag upp från bordet på Amazon Books i Washington D.C. när jag var där i somras. Jag gillade titeln skarpt, The Cabin at the End of the World, men kände inte alls till förfatatren, Paul Tremblay. Däremot var den snyggt blurbad av Stephen King, som var en av min älsklingsförfattare en gång i tiden (läs: gymnasiet). Jag tänkte spänning! men den här berättelsen rymmer så mycket mer! Här finns varm kärlek mellan älskande, fin kärlek mellan förälder-barn och vice versa samt en otäck, hotande apokalyps.

Sjuåriga Wen, som är adopterad av ett gaypar, är ute och leker på tomten till stugan hennes pappor hyrt för att fly världen en stund. Bortkopplade från alla måsten och inte minst internet och telefon hoppas de på en rogivande vistelse. Wen är en brådmogen och nyfiken tjej och i berättelsens inledning har hon fullt upp med att fånga syrsor i en glasburk. Hennes föräldrar är inne i stugan och hör inte att Wen börjar prata med en främmande karl ute på gräsmattan, trots att hon egentligen vet att hon inte får. Men mannen, som visar sig heta Leonard, tycks förstå henne på ett sätt som vuxna sällan gör och han känns som hennes vän. Plötsligt kommer tre andra personer gåendes mot stugan och i händerna har de något som liknar vapen. Wen blir rädd och springer in till stugan, men innan hon är inne hör hon att han säger till henne:

”None of what’s going to happen is your fault. You haven´t done anything wrong, but the Three of you will have tom make some tough decisions, I wish with all my broken heart you didn’t have to.”

Mer tänker jag faktiskt inte berätta om den här boken! Just för att jag tycker att den verkligen vinner på att man inte har en aning om vart den ska ta vägen. Sidorna vänder sig själv, det här är så ruggigt spännande! Mörkret lurar hela tiden över texten och utgången tycks helt oviss. Jag kan dock berätta att jag faktiskt blev lite irriterad över slutet först. Men sen funderade jag på det en stund och kom fram till att det i själva verket inte kunde ha slutat på något annat sätt! Det var en häftig upplevelse att helt omvärdera min uppfattning på det här sättet! Nyttigt och häftigt! Jag vet inte om The Cabin at the End of the World kommer att översättas till svenska, men oavsett, det här är en läsupplevelse utöver den vanliga, jag lovar! Missa inte! Du kommer att bli både underhållen, ledsen och oroad!

Författare: Paul Tremblay
Titel: The Cabin at the End of the World
Förlag: William Morrow

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 13 augusti, 2018 i Böcker, Kärlek, Sorg, Spänning

 

Inte lika vass som den första

Falska vänner

I maj förra året läste jag Jane Harpers debutroman Hetta och blev helt lyrisk! Att hennes andra bok, Falska vänner, kom ut strax före min semester var helt perfekt! Jag läser alltid mycket spänningslitteratur, men att få försjunka i en ny deckare när man är ledig är ju helt oslagbart! Tyvärr hanns den inte med under semestern så jag började på den samtidigt som jag gick tillbaka till jobbet igen. På så sätt var det lite tur att Falska vänner inte var riktigt så spännande som jag hade hoppats/förväntat mig/önskat. Jag älskar utgångsläget: en kvinna återvänder inte efter en vildmarkstur med sina arbetskamrater, som team building-aktivitet för arbetsgruppen. Att denna kvinna, som heter Alice, dessutom arbetar på hemligt uppdrag från polismyndigheten med att få fram dokument som visar på ekonomiska oegentligheter i företagsledningen, är ytterligare en faktor som gör hennes försvinnande extra mystiskt och intressant.

Upplägget är att poliskommissarie Aaron Falk och Carmen Cooper är de som haft kontakt med Alice innan hon försvann. De startar en utredning direkt och upptäcker att i samma område som hon försvann i, härjade en seriemördare för flera år sen. Han åkte visserligen fast för sina avskyvärda brott mot kvinnor, men det är oklart vart hans son tog vägen. Det visar sig att redan dag 2 under vildmarksäventyret fick Alice och hennes fyra arbetskamrater problem. De blev av med utrustning och missade en stig de skulle ta och gick vilse. Genom tillbakablickar i boken får läsaren reda på att det fanns stora spänningar i gruppen och att det glada fotografiet som togs av de fem kvinnorna innan de begav sig ut i vildmarken, inte alls speglade verkligheten.

Visst låter det som en oerhört spännande story? Problemet är att det aldrig blir särskilt spännande. Det byggs upp förväntningar på ett mer avancerat scenario än vad de faktiskt blir i slutändan. Så mycket kan jag säga, utan att avslöja för mycket. Liksom Hetta är Falska vänner en välskriven berättelse, men för mig saknas det där som gör att jag inte kan sluta läsa. Och faktiskt, jag kommer faktiskt fram till vad som hänt Alice innan Aaron Falk gör det!

Författare: Jane Harper
Titel: Falska vänner
Förlag: Forum

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 augusti, 2018 i Böcker, Deckare

 

Bästa sommarboken!

Konsten att hålla sig flytandeKonsten att hålla sig flytande av Libby Page är den perfekta sommarläsningen! En berättelse om vänskap mellan generationer, kärlek och en mysig stadsdel. I Brixton bor 86-åriga Rosemary. Här har hon bott i hela sitt liv. Många år var hon lyckligt gift med George, men tyvärr fick de aldrig några egna barn och nu är hon änka. Rosemary går flera gånger i veckan till utomhusbassängen för att simma. I vattnet blir hon en ung kvinna igen, lätt och smidig. I bassängen känner hon sig också nära George. Det var här de skapade de finaste minnena tillsammans och om Rosemary kisar lite så tycker hon fortfarande kunna se George simma sina längder i vattnet.

I Bristol bor också den unga journalisten Kate. Hon har bott i Bristol ett tag, men känner fortfarande inga personer. Lägenheten delar hon med några andra som hon knappt vet vad de heter. Kate har en hemlighet som hon gör allt för att ingen ska upptäcka. Hemligheten kallar hon Paniken. Det är den förlamande ångesten som då och då hoppar på henne och gör henne helt handlingsförlamad. På jobbet får hon skriva enklare notiser om bortsprungna hundar eller cykelstölder. En dag får hon höra talas om att utomhuspoolen i Brixton ska bli en tennisbana för ett privat seniorboende och hennes chef ger henne i uppdrag att skriva en artikel om badet. Hon träffar på Rosemary, som inte vill låta sig intervjuas om inte Kate går med på att komma och simma en morgon. Motvilligt går Kate med på det, även om blotta tanken på att klä av sig naken och visa upp sig i baddräkt får henne att tveka rejält. Men väl i bassängen upptäcker hon hur välgörande ett bad kan vara. Snart är hon inte bara en betraktare av nedläggningen – hon engagerar sig tillsammans med Rosemary och grannskapet för att rädda utomhusbadet! Förutom vänskapen med Rosemary, möter Kate också kärlek och gemenskap samt återuppväcker relationen till sin syster. Allt tack vare badet! Det är en bedårande berättelse med hög mysfaktor. Perfekt att läsa på stranden i sommar!

Jag älskar att läsa om olika generationer som möts, det händer alltför sällan i det verkliga livet! Kärlekshistorien som beskrivs mellan Rosemary och George är så fin att jag vill gråta. Den stora kärleken till Brixton och bad som författaren känner lyser också genom hela texten. Visst är det lite förutsägbart, men ibland är det skönt att veta att allt kommer att sluta lyckligt. Såna berättelser behövs också! Och vet du, en liten, yttepytte gnutta längtan till att gå och simma i en pool väcks till och med inom mig. Jag, som egentligen avskyr simning och tycker att det är dötråkigt! Du förstår själv att det här är en bok du måste läsa!

Författare: Libby Page
Titel: Konsten att hålla sig flytande
Förlag: Piratförlaget

 

Tilltrasslad deckare och förmodligen den sista jag läser

Annars skjuter jägaren migAnnars skjuter jägaren mig är den tredje deckaren av Nele Neuhaus på svenska. Jag föll pladask för den första Snövit ska dö, som jag lyssnade på som ljudbok i bilen. Den andra boken, Stora stygga vargen var inte riktigt lika bra, tyckte jag. Nu har jag alltså läst den tredje i serien om kriminalinspektör Pia Kirchhoff och hennes chef Oliver von Bodenstein och den börjar väldigt lovande. Pia Kirchhoff har gift sig i hemlighet med sin djurparksföreståndare Christoph och de är i färd med att bege sig på bröllopsresa över jul och nyår. Men en mördare går löst och tillintetgör Pias planer. Först skjuts en äldre kvinna ihjäl när hon är ute med sin hund på kvällen. Kort därefter dödas en kvinna på liknande sätt i sitt kök, skjuten av en prickskytt genom fönstret framför ögonen på sitt barnbarn. Ingen av kvinnorna tycks ha några fiender. Tvärtom tycks de båda två vara mycket omtyckta av sin omgivning. Motiv till morden saknas därför helt och polisen famlar i blindo. En analytiker från delstatspolisen kallas in som expert och retar upp alla på stationen med sin arrogans och besserwisserattityd. Först när ett tredje dödsoffer påträffas, en ung man som har fått ett nytt hjärta för tio år sen, finner de ledtrådarna som leder dem vidare i utredningen. Fallen har väckt stor publicitet och rädslan ute i samhället är stor, men mördaren tycks inte välja sina offer planlöst utan tvärtom följa en noggrant utarbetad plan.

Tyvärr tappar berättelsen sitt tempo efter drygt halva boken. Nele Neuhaus vecklar in sig i en massa spår som är svåra för läsaren (mig) att hålla reda på och dessutom så ägnas sida upp och sida ner åt uttjatat utredningsarbete som går framåt i snigelfart. Plötsligt är det en massa personer att hålla reda på och intrikata händelseförlopp från det förflutna presenteras. Den intressanta etiska aspekten ägnas knappt alls någon uppmärksamhet. Som om inte det vore nog upptäcker jag plötsligt flera översättningsmissar som irriterar (”jobsposter”? s. 309, ”utvakat”? s. 317). Förmodligen för att intrigen inte intresserar mig tillräckligt, men det drar ju ner läsupplevelsen ytterligare.

Men angående rubriken på detta blogginlägg, nej, jag kommer förstås inte att sluta läsa deckare, men några fler böcker i den här serien blir det sannolikt inte för mig. Att Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein känns befriande normala poliser, är tyvärr inte tillräckligt. Halvdana deckare väljer jag gärna bort när det finns så många andra fina böcker att läsa!

Författare: Nele Neuhaus
Titel: Annars skjuter jägaren mig
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
3 kommentarer

Publicerat av på 29 juli, 2018 i Böcker, Deckare

 

Hippiespåret av Fredrik Sandberg

HippiespåretFredrik Sandbergs debutroman, Hippiespåret, utspelar sig i en backpackermiljö i Europa och Asien. Miljön är ovanlig och jag kan inte minnas att jag läst någon roman tidigare som på samma sätt utspelar sig under en resa. Jag backpackade aldrig som ung, men hade kompisar som gjorde det och jag känner igen mig i historierna som de berättade. Alla märkliga personer som de träffade under sin resa, oväntade situationer som uppstod och problem som måste lösas. Då fanns inga mobiltelefoner heller. Jag är ungefär jämngammal med bokens huvudperson Jack. Han beger sig på sin backpackerresa 1992, året innan jag gick ut gymnasiet och jag och mina vänner reste ut i världen för en tid. Han ska ut på det ultimata backpackeräventyret: att resa landvägen till Indien, The hippie trail! Jack är en individ som är mån om att inte vara som alla andra, gärna tänja på gränserna och är dessutom ganska självupptagen. Han är otroligt kärlekskrank men har fobi för (vackra) kvinnor, Ingenting går som planerat, i den mån Jack har planerat något överhuvudtaget, ska tilläggas. Hans resesällskap hoppar av och i Prag rånar han en man på 600 dollar, vilket blir upptakten till Jacks alla eskapader. Under sin resa möter han ett stort antal udda personer och flera av dem tycks dessutom råka illa ut efter att de har träffat Jack. Antingen försvinner de spårlöst eller så dör de. Ryktet går om att en backpackerkiller härjar. Är Jack nästa offer på listan?

Jag fick erbjudandet av författaren själv att läsa och blogga om hans debutbok. Jag tackade ja av nyfikenhet. Detta lät som något nytt och fräscht i thrillergenren. Tyvärr tycker jag inte att Hipiespåret kan definieras som thriller riktigt. Det finns inte tillräckligt mycket spänning och det är svårt att ta Jack riktigt på allvar. Däremot tycker jag att det är en riktigt underhållande berättelse och att läsa om backpackerkulturen är fascinerande och intressant. Det som drar ner betyget är dels att boken med sina drygt 500 sidor är alldeles för lång, dels att den innehåller en hel del språkliga brister som stavfel och uteblivna kommatecken, bland annat. Dessutom känns den emellanåt lite rörig med alla personer som nämns vid namn en gång för att sen aldrig mer dyka upp i berättelsen. Det är lite synd att författaren inte lagt lite mer krut på redigeringen, tycker jag, även om romanen getts ut på egen hand. Berättarglädjen finns ju där! Och på sina ställen är den riktigt rolig med sin svarta humor!

Fredrik Sandberg är sedan 25 år tillbaka en väletablerad fotograf och arbetar bland annat för nyhetsbyrån TT.

Författare: Fredrik Sandberg
Titel: Hippiespåret
Förlag: Type & Tell

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 28 juli, 2018 i Asien, Böcker, Debutant, Humor, Rec.ex., Resor