RSS

Döden är inget skämt

Döden är inget skämt är en suverän titel på Karl Modigs senaste ungdomsroman! Berättelsen handlar såväl om död som om att skämta. Ångestfyllt, ja visst, men också en stor dos ömhet och värme som lägger sig tröstande runt mitt läsarhjärta. Att huvudpersonen heter Josef K(oroljov) är en snygg blinkning till ett annat känt verk (Kafkas Processen). Sånt gillar jag! Josefs bor med sin syster i en lägenhet. Han har tagit studenten och funderar över sen då? Under tiden försöker han etablera sig som stå upp-komiker. Ersättningen är oftast flytande och Josef gillar att festa. Hans kärleksliv är lite trassligt. Han var tillsammans med Claudia, sen gjorde hon slut. Då hade han ett one night stand med hennes bästis istället. Inte s åsmart, kanske. Han är en kille med en ligga runt-guide i fem steg. Det säger väl en hel del om honom. Hans syster är deprimerad och har knappt lämnat sängen sen det där hemska hände Hans kompisar Björn och Mimmi är hans ankare i tillvaron, även om de inte alltid är så pålitliga heller.

Mycket av berättelsen handlar om vad som har hänt i Josefs liv innan vi läsare fick träffa honom i den här berättelsen. Det är ett spännande upplägg som funkar mycket bra. Små glimtar gör att man anar vad som hänt men det dröjer ända till slutet innan hela bilden klarnar. Josef är en kille som vill andra väldigt väl, men ibland blir det lite tilltrasslat, särskilt när det gäller tjejerna. Han försöker ta hand om sin svårt sjuka syster, men det är inte lätt när livet samtidigt pågår. Jag funderar en hel del över föräldrarna som tycks så märkligt frånvarande. Visst, de har säkert fullt upp med sin egen sorg och smärta, men ändå. Jag läser och blir frustrerad över att de lämnar Josef med ett sånt stort ansvar. Josef själv vill jag bara hålla om och viska Det ordnar sig i hans öra. Döden är inget skämt blandar humor och allvar. Det är en fin kärleksberättelse som berör.

Författare: Karl Modig
Titel: Döden är inget skämt
Förlag: Gilla böcker

Annonser
 

Fakta och fiktion

Den stora utställningenMarie Hermansons nya roman Den stora utställningen utspelar sig till största del i Göteborg 1923. Staden förbereder sig för den stora jubileumsutställningen. Dit kommer Otto med sin åsna Bella, som blivit utlånad för att roa barnen. Den unge Otto är den enda som kan hantera åsnan som snart blir ett affischnamn. Nu sitter han på ålderdomshem och tänker tillbaka på utställningen. Han misströstar lite grann där han sitter och minns för sig själv:

”Här finns ingen som jag kan tala med. Vi är ju alla i åttio-nittio-årsåldern och egentligen borde man väl ha något gemensamt med sina jämnåriga. Problemet är att ingen av oss ser de andra som jämnåriga. Vi ser bara en massa gubbar och gummor omkring oss, och själva är vi någonting helt annat.”

Jag tycker att det är så väl uttryckt! Ottos minne är knivskarpt när det kommer till denna händelse i Göteborg, men annars gör sig den begynnande demensen allt sig mer påmind. En av utställningens stora stjärnor är Albert Einstein som ska hålla sin Nobelföreläsning i samband med denna. Hans relativitetsteori har skapat stort intresse, även bland allmänheten. Mycket därför att Albert Einstein själv har kvinnotycke och är väldigt charmerande. Han är omgift med en kvinna, men hans sekreterare blir hans älskarinna. Albert Einstein har också många som ogillar honom skarpt. Inte minst på grund av att han är jude. Det grundas en organisation, Academy of Nations, som är mycket tongivande i kritiken mot honom. En av de mest drivande i organisationen är Paul Weyland. Han är själv en misslyckad vetenskapsman inom kemin som driver en hatkampanj mot Einstein. Dessutom är han en bedragare som lurar in människor i olika projekt som bara är humbug.

Ellen är en ung kvinna som fått jobb som volontär på en tidning som förstås bevakar Jubileumsutställningen. Hon arbetar i en mansdominerad miljö och får ständigt vara på sin vakt mot närgångna män, både på stan och på redaktionen. Hon får som råd av en väninna att börja med hattnål så att hon alltid är beredd att försvara sig, om det skulle behövas. Hon bor inneboende hos en släkting som är intresserad av det ockulta och som anordnar seanser och olika sammankomster för likasinnade. Hennes granne är en ung, frisinnad tjej som tar med henne ut på dans. Ellen möter kriminalkommissarien Nils och allteftersom romanen utvecklar sig kommer de Paul Weyland och hans ondsinta planer på spåren och samarbetar för att förhindra dem.

Jag tycker verkligen om den historiska kontexten, men jag hade definitivt föredragit att Albert Einstein hade blivit en bifigur i berättelsen och inte en av huvudpersonerna. Det blir lite fånigt nästan och det är inte särskilt svårt att lista ut hur det går. Jag hade hellre läst mer om Ellen och Nils. Faktum är att Ellen påminner mig mycket om skildringarna av Ester Blenda Nordströms liv som ”pennskaft”, så som Fatima Bremmer beskriver det i biografin Ett jävla solksken, som jag håller på och läser just nu. Den stora utställningen är en underhållande roman, men inte en av Marie Hermansons bästa, i mitt tycke. Omslaget är bara så läckert! Gjort av Sara R Acedo, som verkligen fångar upp stämningen i romanen, tycker jag!

Författare: Marie Hermanson
Titel: Den stora utställningen
Förlag: Albert Bonniers förlag

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 februari, 2018 i Böcker, Historisk roman

 

Artemis av Andy Weir

Rejält utanför min litterära Comfort zone men väldigt nyfiken bestämde jag mig för att ta mig an sci-fi thrillern Artemis som utspelar sig… på Månen! Det förstår ju alla att det kan gå lite hur som helst. Författaren heter Andy Weir och skrev den uppmärksammade boken The Martian som också blev hyllad film med Matt Damon i huvudrollen. .Jag har fått boken återberättad för mig av Herr E, som var väldigt entusiastisk. Jag gissar att det bidrog till min nyfikenhet inför denna.

Det börjar ganska intressant med en beskrivning av Månen och samhället Artemis som byggts upp där. Invånarna rör sig via luftslussar mellan olika kupoler, som har olika funktioner. I första hand lever befolkningen på rika turister som spenderar en massa pengar i kupolen Aldrin. Bokens huvudperson är Jazz, en muslimsk actionhjälte från Saudiarabien som lever på att smuggla in förbjudna saker till Artemis. Redan här är ett problem med trovärdigheten. Det känns som om Andy Weir vill ruska om oss i våra föreställningar om saudiska kvinnor, men tyvärr lyckas han inte göra Jazz till en verklig person. Dessutom kryddas framställningen med ett ganska sexistisk språkbruk. Jazz själv har en humor som en fjunig pubertetskille och kommentarer hon fäller om sitt utseende och sexliv är inte heller så roliga som man anar att Andy Weir hade velat att de skulle vara. Det är tyvärr inte ett särskilt lyckat kvinnoporträtt han gör. Att han dessutom låter en av Jazz vänner ha sex med en fjortonåring, därför att på Artemis finns inga åldersgränser för sex så länge det sker i samförstånd, är bara så sunkigt. Varför överhuvudtaget ha med sån information? Att sex med barn någonsin skulle kunna vara okej? Det är också väldigt viktigt att hela tiden påtala hur mycket sex Jazz har och hur mycket hon älskar att ligga. Hon är ju en sån frigjord kvinna, trots sitt muslimska ursprung! (läses med mycket ironi i rösten) Det är förstås inte konstigt att hon dessutom får i uppdrag att testa en ny sorts kondom, i utbyte mot andra tjänster för att kunna genomföra sin plan.

Emellanåt är det lite spännande ändå när Jazz blir indragen i en komplott, som hotar att förstöra hela Artemis. Och jag gillar att Andy Weir har funderat ut hur ett samhälle på månen skulle se ut och fungera, men det räcker tyvärr inte. Själva intrigen och gestaltningen är alldeles för svag. Det blir en svag 2:a i betyg på Goodreads från mig.

Författare: Andy Weir
Titel: Artemis
Förlag: Bookmark

 

 

 

 

 

Författare: Andy Weir
Titel: Artemis
Förlag: Bookmark

 
1 kommentar

Publicerat av på 5 februari, 2018 i Böcker, Dystopi, Rec.ex., Sci-fi

 

Gastkramande läsning!

Det här är boken som fick mig att ligga vaken alltför länge en torsdagskväll för ett par veckor sen: Blodlokan av Louise Boije af Gennäs! Den var så spännande, så krypande obehaglig och det gick inte att sluta läsa innan jag fått svar på alla mina frågor! Så jäkla bra, helt enkelt! Och kanske det bästa av allt, läsäventyret är inte slut än! det kommer att komma ytterligare två böcker i den här Motståndstrilogin. Jag är redan otroligt pepp på fortsättningen och nästa del kommer redan i september och heter Skendöda. Skönt att jag inte behöver vänta så länge!

Palmemordet. Bordellhärvan. Boforsskandalen. Det är några av våra politiska skandaler i svensk nutidshistoria. Gåtor och mörkläggningar som gäckat journalister, polisen och andra i årtionden, men som av olika anledningar aldrig blivit lösta. Trots att det bör finnas en hel del personer som sitter inne med viktiga pusselbitar. Dessa verkliga rättsfall bildar en fond till Louise Boije af Gennäs thriller som utspelar sig i ett samtida Stockholm dit Sara, en ung tjej från Örebro, flyttar för att fly sina traumatiska upplevelser. Saras pappa omkom nyligen i en tragisk brand och efterlämnade en bunt papper som Sara hittar och börjar läsa i. Samtidigt sker en massa mystiska händelser runt Sara och det är här det börjar krypa ordentligt i kroppen. Vad är verkligt och vad är inbillningar? Kan jag lita på att Sara är trovärdig? Slitet på caféet och rummet i Vällingby byts strax ut mot ett drömjobb och en lägenhet i innerstan när Sara möter Bella. Hon arbetar med olika events för kändisar och rika personer och allting är lite för bra för att vara sant. Sara vacklar lite över sin förmåga att räcka till, men bländas av det glamourösa livet och tycks så svältfödd på vänskap och allmänt flyt att hon sväljer allt med hull och hår. När hoten runt Sara ökar, är det svårt att veta vem hon, eller jag som läser, kan lita på. Mycket av det som inträffar verkar ha kopplingar till hennes fars anteckningar och urklipp. Det är så häftigt att allt material från pappans pappershög är autentiskt! jag var tvungen att avbryta läsningen och googla emellanåt för att jag blev så nyfiken och upptäckte då att allt verkligen är korrekt återgett, så coolt!

Mer än så vill jag inte berätta om handlingen. Jag läste boken själv utan att ha så mycket föreställningar om den innan och blev så överraskad och indragen i händelserna som man bara kan önska av läsupplevelse! Jag kan inte nog beskriva hur jag nästan bokstavligt talat, tittade mig över axeln och tände en extra lampa under läsningen. Jag fick gåshud av vissa partier! Helt underbart när läsningen blir så där fysisk, tycker jag! Slutet lämnar en del frågetecken som jag hoppas rätas ut i nästa bok. Åh, så jag längtar!

Författare: Louise Boije af Gennäs
Titel: Blodlokan
Förlag: Bookmark

 

 

 

 

 

 
 

Kvinna utan minne och författaren jag får träffa i vår

Kvinna utan minne

Petter Lidbeck är en författare som skriver för både liten och stor, och alla däremellan. När han har gett ut böcker för vuxna så har han tidigare använt sig av en pseudonym, Hans Koppel, men med sin nya roman Kvinna utan minne skriver han under sitt eget namn. Det här är en riktigt otäck bok, på så många plan. En alldeles vanlig dag sitter Mia Berggren och äter vid matbordet tillsammans med sin man och tre barn när hon öppnar ögonen och plötsligt inte minns någonting om personerna framför henne, eller ens vem hon själv är. Hon har drabbats av en akut minnesförlust. Till en början misstänker man en stroke eller kanske hjärnblödning, men undersökningen på sjukhuset visar ingenting onormalt. Läkarna misstänker att hon kanske åsamkat sig denna minnesförlust självmant och bokar in Mia hos en psykolog, men även han står handfallen och vet inte riktigt vad han ska tro. Mia själv kan inte tro att hon någonsin skulle ha valt en sån tråkig man som Erik. För att inte tala om barnen. Hur skulle hon någonsin kunnat ha älskat dem. Döttrarna irriterar henne något vansinnigt med sin flickiga stil och klängiga sätt. Pojken däremot vinner lite av hennes sympati, en finnig och ful tonåring vars kropp tycks ha vuxit alltför fort är det ju mest synd om. Mia Berggren version 2 är allt igenom odräglig för sin omgivning och tycks inte ha några sociala spärrar. Hennes omgivning gör vad de kan för att få tillbaka sin ”gamla” Mia genom att berätta hur hon brukade vara och tycka om. Mia själv spjärnar emot allt hon kan. Hon vill absolut inte inordna sig och leva ett sånt trist liv som hon tydligen måste ha gjort innan minnesförlusten. Minnesförlusten är ju hennes chans att omskapa sitt liv och leva det igen, som en ny person!

Det är obehagligt att läsa om Mia och hennes aversion mot sin familj, framförallt gentemot sina döttrar. Det gör lite ont att läsa faktiskt! Dessutom känner jag väldigt mycket med hennes man Erik. Vilken mardröm det måste för honom att upptäcka att ens stora kärlek inte längre är densamma!  Det är ju jätteläskigt att tänka sig att man en dag inte skulle komma ihåg vem man är! Hur gör man när ens uppfattning om sig själv skiljer sig så markant från omgivningens? Kan man verkligen ge avkall på sig själv för att uppfylla andra människors förväntningar? Det finns inga självklara svar, men läsningen av Kvinna utan minne väcker många tankar. Det är ju så tabu att tänka sig en mamma som inte älskar sina barn! Bitvis är boken också riktigt humoristisk, på ett lite vasst sätt. Berättelsen slukade jag i ett nafs! Det gick nästan inte att pausa. jag var så spänd på att veta hur det skulle gå! Faktiskt hade jag gärna sett att den var lite längre och kanske att slutet blir lite väl enkelt. Intressant också att Petter Lidbeck skrivit en mellanåldersbok på samma tema, tycker jag! Flickan utan minne heter den och handlar om en tjej som en dag vaknar utan att minnas någonting om sig själv och sitt liv.

Extra spännande är att jag har bjudit in Petter Lidbeck på författarbesök till ”mitt” bibliotek! Jag och en kollega ska läsa en av hans böcker i en SFI-klass och ha boksamtal inför besöket. Vilken bok det blir har vi inte bestämt än, men jag har gett min kollega den här boken för att höra vad hon säger om att läsa den tillsammans… Dessutom hoppas jag att vi ska läsa den i bokcirkeln jag leder på jobbet! Jag ser framemot att diskutera den med andra!

Författare: Petter Lidbeck
Titel: Kvinna utan minne
Förlag: Piratförlaget

 
2 kommentarer

Publicerat av på 24 januari, 2018 i Böcker, Humor, Psykisk ohälsa, Rec.ex.

 

Grace eller Nådegåvan

Nu har jag (äntligen) läst Grace av Anthony Doerr!

Huvudpersonen hydrologen David Wrinkler drömmer om sin fru, innan de två ens har mötts. Han drabbas av sanndrömmar emellanåt och när han drömmer om en kvinna i mataffären som tappar något på golvet och att de sen gifter sig, så vet han vad han måste göra när detta väl sker i verkligheten. Förhållandet är försiktigt och trevande till en början eftersom kvinnan, Sandy, redan är gift. Hennes man är hockeyspelare och när han har sin träning passar de på att ses. Så småningom lämnar Sandy sin man för David och de två får en dotter tillsammans. Dottern Grace är två år då David en natt drömmer om hur de drabbas av en översvämning och Grace drunknar. Av rädsla för att drömmen ska slå in, lämnar han sin lilla familj utan ett ord. Han stiger ombord på ett fartyg och stiger av på en ö, Saint Vincent. Där blir han kvar i tjugofem år innan han bestämmer sig för att sätta sig på ett plan och flyga hem till USA igen för att ta reda på om Sandy och Grace fortfarande lever.

En stark trea! Bitvis vacker och melankolisk, bitvis blir jag fruktansvärt provocerad av huvudpersonens agerande och de beslut han fattar (eller inte fattar) Hans ödesdigra beslut känns absurt. Egentligen händer det inte särskilt mycket heller vad gäller yttre skeenden. Det mesta pågår i David Wrinklers tankevärld. Ändå så läser jag långa partier i taget och fascineras av allt nördigt vetande angående snökristaller och insekter. Och lär mig jättemycket som jag aldrig ens funderat över tidigare! För mig är det den stora behållningen med boken. Den här berättelsen hade blivit ännu bättre om Doerr hade varit en bättre författare. Tyvärr tycker jag inte han håller riktigt.

PS. Grace utkom redan 2005 med titeln Nådegåvan på Albert Bonniers förlag och är Anthony Doerrs debutroman.

Författare: Anthony Doerr
Titel: Grace
Förlag: Bookmark

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 januari, 2018 i Böcker, Debutant, Kärlek, Rec.ex., Vänskap

 

Stora stygga vargen

Stora stygga vargen

I höstas lyssnade jag på en ljudbok. Det var en deckare jag hört många bra saker om, Snövit ska dö den tyska författaren Nele Neuhaus. Jag blev lite nyfiken på författaren och såg att boken som jag läst egentligen var den femte delen i serien om Pia Kirchhoff och Oliver Bodenstein vid Frankfurt am Main-polisen. De första böckerna gav Nele Neuhaus ut genom egenutgivning och när de blev en stor succé så fick ett större tyskt förlag upp ögonen för henne (tänker på Emelie Schepp som ju har en liknande bakgrund). Hur som, ljudboken var så spännande och bra att jag tänkte att jag måste läsa uppföljaren och nu har jag gjort det! Den heter Stora stygga vargen och är nästan ännu bättre!

Kroppen efter en ung tjej hittas i floden. Ingen tycks ha anmält en tonåring saknad som stämmer in på den döda. Hon tycks vara någon som bara dykt upp utan att finnas i några register. Obduktionen visar att hon blivit våldtagen och misshandlad. Dessutom finns en mängd oläkta benbrott och kroppen har blivit svårt misshandlad. Kort därpå får en programledare reda på saker som verkligen kommer att locka höga tittarsiffror. Hon har precis hunnit sätta sig in i storyn, när hon kidnappas. Hon hittas våldtagen och svårt misshandlad kort därefter, men har stora minnesluckor. Hennes dotter hittar en lapp och jobbdatorn som polisen helt missat och startar sin egen efterforskning vem som skadat mamman så illa.

Liksom i den föregående boken är persongalleriet gigantiskt och det dyker upp flera personer som på något sätt har betydelse för handlingen. Det är lite mäckigt att hålla reda på vem som är vem i början och boken tjänar på att läsas i ett sträck. Emellanåt är det lite snårigt och omständligt, men jag tycker verkligen att Nele Neuhaus lyckas få ihop allt till slut. Själva slutet ger kalla kårar längs min ryggrad. Fy 17 vilka svin det finns! Mer än så tänker jag inte skriva om själva intrigen, av rädsla för att avslöja mer än jag borde. Har du lite ledighet och längtar efter en sträckläsningsbok så kan jag verkligen rekommendera Stora stygga vargen! Jag hoppas att vi får fortsätta att läsa serien på svenska och att det svenska förlaget ger ut dem i ordning! Till min förvåning upptäcker jag att den föregående Snövit måste dö egentligen är nummer fyra i serien och att denna är den sjätte boken. Varför gör i på detta viset? Tyvärr går vissa hänvisningar till tidigare händelser mig förbi, vilket irriterar mig lite. Synd på så rara ärtor!

 

Författare: Nele Neuhaus
Titel: Stora stygga vargen
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 januari, 2018 i Deckare, Spänning