RSS

Augustpriset söker ambassadörer!

bild-ambassadorer-sokesDet här dök upp i mitt flöde förra veckan! Augustpriset söker ambassadörer! Det är vid såna här tillfällen som jag förbannar min lättja som svept in över mitt bloggliv det här året. Hur kul hade inte detta varit? År 2012 var jag bloggambassadör för Bokmässan i Göteborg och det var verkligen jätteroligt! Förra året fick jag flera av de nominerade böckerna att läsa och skriva om (du hittar dem under kategori ”Augustpriset 2015”). Också det superkul!

De söker ambassadörer som skriver regelbundet och intresseväckande om litteratur i sociala medier. Du får VIP-inbjudan och pressackreditering plus recensionsexemplar. Jag vet några som var med på både nomineringseventet och galan förra året och det var tydligen helt fabulous! Så ta chansen! Anmälan senast 21 september till jenny@augustpriset.se Och här kan du läsa mer om det prestigefyllda uppdraget.

Så även om jag själv inte kvalificerar det här året, så tycker jag att det ska bli väldigt kul att följa rapporteringen! Jag ä l s k a r Augustpriset!

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 20 september, 2016 i Augustpriset 2016, Nyheter

 

Bokcirkelträff

img_0097Ikväll hade vi bokcirkelkväll på ett café i stan och månadens bok var Don DeLillos moderna klassiker Vitt brus. För mig var det första gången jag läste något av denne författare, men han är en sån som jag tänkt läsa många gånger. Inte minst för att han brukar nämnas i nobelprissammanhang. Men nu när jag läst, så vet jag inte tycker att det är bra…

Jag gav den 4 av 10 poäng i betyg och de andra var ungefär lika kallsinniga (2-6 poäng fick den av oss). Det fanns vissa partier som jag gillade. T. ex. så tyckte jag att vissa att familjedialogerna var helt klockrena! Att alla pratar i munnen på varandra och om sin grej. Så är det inte sällan hos oss faktiskt. Alla vill prata och få fram sitt, men det är inte alltid vi lyssnar så bra på varandra… Dessutom tyckte jag om pratet om dödsångest och hur man botar den, som var mellan huvudpersonen Jack och hans kollega Murray i slutet. Ett av botemedlen var att ha ihjäl någon annan, för då skulle man åtminstone ha gått levande ur den striden och de skulle göra att man kände sig mer levande än dödlig…! Minst sagt ett drastiskt alternativ till att bota sin dödsångest, men precis så skruvad som den här romanen stundtals är. Humorn drar absolut mot det absurda. Det jag tycker mindre om är att det är ytligt berättat. Läsaren får aldrig komma riktigt nära. Dessutom har romanen ingen direkt handling utan är mer en skildring över ett parallellt samhälle som påminner om vårt eget och där människorna är ganska ointresserade av andra än sig själva och sina egna bekymmer. De har liksom inget direkt utbyte av varandra utan lever sida vid sida utan att egentligen bry sig så mycket. Om några månader tror jag inte att jag kommer att kunna berätta något om handlingen, men jag kommer komma ihåg vissa glimtar då berättelsen skimrade till. Ska jag våga generalisera så gissar jag att detta är en roman som tilltalar manliga läsare mer.

Författare: Don DeLillo

Titel: Vitt brus

Förlag: Modernista

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 19 september, 2016 i Böcker, Bokcirkel, Dystopi, Humor, Klassiker

 

I en nära framtid, kanske…

img_0086September och 27 grader i skugga på eftermiddagen! Igår slutade jag redan vid 12 eftersom jag jobbade i lördags. Då satte jag mig på altanen och läste ut Åsa Ericsdotter dystopiska roman Epidemin. Det kunde inte bli en större kontrast att sitta i värmen och läsa om något så kallt gastkramande som denna berättelse! Boktipset fick jag av min mamma, som läste Epidemin som följetong i sommar.

I en nära framtid har Hälsopartiet med statsminister Johan Svärd i spetsen tagit makten i Sverige och hetsjakten på överviktiga har inletts. Först i lite mjukare former med prisvärda erbjudanden och stöd för viktminskningen, sedan med betydligt hårdare tag där de som inte lyckas nå en viss fettmuskelkvot (FMK) blir av med jobbet, tvingas till magsäcksoperationer och måste genomlida omgivningens föraktfulla blickar dagligen. Och om de fortfarande inte lyckas – eller vill – gå ner i vikt så återstår bara en enda sak… För fetmaepidemin måste stoppas och svenskarna måste bli ett smalt folk! Och detta arbete initieras redan på fosterstadiet, om man ser att barnets föräldrar haft problem med övervikt. Teknik finns för att snörpa magsäcken, men inte alla spädbarn överlever. Men hellre det än ett överviktigt barn! I skolan lär sig barnen studera kaloritabeller och läsläxan är en bok som heter Lily måste banta. Det är därför Helena har tagit med sig dottern Molly och flyttat ut på landet, i hopp om att de ska kunna undgå samhällsradarn så många år som det tar för befolkningen att inse vad som håller på att ske. Där lär de känna en man, Langdon, som också lämnat staden i samma syfte. Hans redan smala flickvän bantade ihjäl sig och själv väger han lite för mycket för vad samhället anser acceptabelt.

Det är en smula skruvat berättat, men helt klart finns det en skrämmande tanke att tänk om… Och så tänker jag att kunde man gasa ihjäl miljontals judar så är detta kanske inte ett så otänkbart scenario ändå? Helt klart är att extremism är otäckt i alla former och jag ser denna roman som en kritik på hälsohets och sjukliga kroppsideal. Åsa Ericsdotter har bra driv i språket och sidorna vänder sig själv i denna roman, som bjuder på riktigt otäcka lässtunder.

Författare: Åsa Ericsdotter
Titel: Epidemin
Förlag: Albert Bonniers förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 15 september, 2016 i Böcker, Dystopi, Spänning

 

När biblioteksbesöket blir läskigare än man tänkt sig

img_0063

På fredagar är jag skolbibliotekarie i en F-6-skola! Därför kommer det förhoppningsvis dyka upp en del böcker för barn och ungdomar här framöver. Jag har jobbat som skolbibliotekarie tidigare, men det var ungefär 9 år sen så jag har tappat en massa bokkunskap när det gäller barn- och ungdomslitteratur. Svårt det där att hinna läsa allt man vill, eller hur?

Spökspanarna av Annika Widholm är en lättläst bok för barn som lämnat det första nybörjarstadiet i sin läsning. Hanna och Malva är med sin skolklass på biblioteket. De ska låna böcker, men i stället hamnar de i ett riktigt äventyr! Tjejen som jobbar på biblioteket (bibliotekarie är ett krångligt ord, som författaren påpekar) berättar att det finns många läskiga böcker i hyllorna, men det läskigaste är ändå spöket som finns på riktigt i biblioteket. Spöket är en gammal och elak bibliotekarie som sägs leta efter en alldeles speciell bok. Ibland kan man höra hennes knarrande steg.

Malva och Hanna tycker att det är svårt att hitta en bok som de vill låna. Det finns ju så många att välja på! När de ser lådan med upphittade grejer som besökare glömt kvar, så bestämmer de sig för att försöka hitta något själva att lägga i. Då hör de plötsligt ett knarrande…

Här finns en massa rysligheter och cliffhangers som gör att man hela tiden vill läsa vidare. Jonna Björnstjerna har illustrerat med lagom läskiga bilder och gjort det mycket stämningsfullt!

Författare: Annika Widholm
Titel: Spökspanarna
Förlag: Hegas

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 september, 2016 i Barn, Böcker, Spänning

 

En nästan sann historia

ennastansannÄntligen är det recensionsdag för en av höstens absolut bästa (ja, jag är säker), En nästan sann historia av Mattias Edvardsson!

År 2008 är ett tufft år på många sätt för huvudpersonen Zackarias, eller Zack som alla säger. Tidningsdöden blir ett myntat uttryck och Zack blir av med sitt jobb som journalist. Ungefär samtidigt gör hans flickvän sedan flera år slut eftersom han saknar ”framtidspotential”. Dagarna sveper förbi som i en dimma av sömn och rus tills situationen blir ohållbar och Zack tvingas återvända till barndomshemmet i Skåne för att leva på morsan. Drygt 30 år gammal är han tillbaka på ruta ett och det är då tanken på att skriva en storsäljande roman poppar upp och varför inte bygga den på ett självupplevt mysterium från tiden som student vid kursen för litterärt skapande i Lund? Det var som student 1996, när han först lärde känna den karismatiske Adrian, Betty som han förälskade sig i, den tystlåtne Fredrik Niemi och läraren Li Karpe som de alla såg upp till och beundrade. Det var också Li Karpe som introducerade de tre vännerna för Den Store författaren Leo Stark som skrev Generationsromanen som hyllades av både kritiker och läsare. Titeln är redan given. Romanen ska heta Den oskyldige mördaren.

Det är lätt att bli bländad av framgång och Zack dras in i en obskyr härva av lögner och svek. Kulmen nås i och med Leo Starks mystiska försvinnande och Adrian döms för mord, trots att man aldrig hittat någon kropp. Det är kring detta som Zack, drygt 20 år senare, tänker förlägga handlingen i sin kommande bestseller. För att lyckas med detta romanprojekt krävs en djupdykning i det förflutna, samtidigt som han också söker upp huvudpersonerna i dramat: Fredrik, Adrian, Betty och slutligen Li Karpe.

Det här är en suggestiv berättelse och bygger till stor del på fascinerande motsatsförhållanden och spänningar dessa skapar: student-elev, fiktion-fakta, förälder-barn, kvinna-man, idol-beundrare och slutligen även författare-läsare. Det är oerhört medryckande och som alltid när det gäller Mattias Edvardssons texter, otroligt välskrivet och psykologiskt trovärdigt. Jag sögs in i den här berättelsen och kom ut på andra sidan överraskad och omskakad. Och jag älskar dialogerna, särskilt moderns förnumstiga kommentarer! Dessutom fick jag lite Den hemliga historien– vibbar. Det är den akademiska miljön, en huvudperson som är lite oskuldsfull och en intelligent historia. Jag blir genast sugen på omläsning. Det känns som om jag kommer upptäcka en del blinkningar till andra litterära verk, som jag tycker mig ana men kanske missade lite grann för att intrigen höll mig i ett hårt grepp. Snyggt!

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: En nästan sann historia
Förlag: Forum

 
 

Snyggt avslut.. men jag läser gärna mer 

Så kom då äntligen den tredje delen om Emma. En hastig recap: Emma ger sig iväg på pilgrimsvandringen längs Santiago de Compostela för att finna ro i sig själv. Därefter bryter hon upp från det hektiska storstadslivet och flyttar till Fårö, där hon blir förälskad i en mycket äldre man (Olle), men har samtidigt en romans med fondmäklaren Alex. Änglarna dansar i gryningen tar vid precis där.

En chockartad överraskning gör att Emma lämnar Fårö och flyttar tillbaka till Stockholm för att satsa helhjärtat på förhållandet med Alex. Hon har absolut inte glömt de starka känslor hon upplevde tillsammans med Olle, men just nu känns det som att Alex förtjänar att få en ärlig chans. Men ingenting blir som Emma har tänkt sig och Emma väljer än en gång flykten som strategi för överlevnad. Denna gången reser hon till väninnan Harriet som driver ett hotell på Mallorca. Först där är det som om alla bitar faller på plats och Emma vet precis vad hon behöver göra för att kunna bli lycklig igen.

Det kan måhända tyckas banalt, men det är på grund av min enkla beskrivning av händelseförloppet, för jag vill inte avslöja för mycket. Änglarna dansar i gryningen är fortfarande väldigt välskriven, precis som Camilla Davidssons tidigare romaner, men är en ännu bättre berättelse än de förra. Så låt er inte bedras av en quirky titel! Det här är alls inte någon fånig bok, full av floskler, tvärtom! Här ryms så mycket om det där vi kallar Livet: motgångar, uppbrott, sorg och förälskelse. Paradoxalt nog verkar det dessutom som ju mer vi tänker och analyserar det som sker, desto svårare verkar det bli att fatta kloka beslut. Ibland måste man helt enkelt våga släppa taget och förlita sig på att allt blir bra till slut. Det kan tyckas lätt, men det är ju så svårt! Vi är lite lika där, Emma och jag. Båda vill vi gärna ha kontroll och v e t a vad som kommer att ske och i god tid innan det faktiskt sker. Jag tycker verkligen om Emma och som jag skrivit i tidigare inlägg: hon känns som någon jag känner på riktigt. Allt känns så äkta! Och så är det underbart underhållande! Jag vet inte om det här innebär ett avsked, men jag hade ju fått för mig att det skulle vara en trilogi. Eller kanske kommer det fler romaner om Emma? Jag skulle i alla fall väldigt gärna vilja återse henne igen.

Författare: Camilla Davidsson
Titel: Änglarna dansar i gryningen
Förlag: Bladh by Bladh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 augusti, 2016 i Kärlek, Rec.ex., Sorg, Vänskap

 

Du, bara

Omslagsbild: Du, baraDu, bara av Anna Ahlund är en otroligt fin – och modig! – debut om ung, komplicerad kärlek. Det som ställer till det för John är att han blir förälskad i samma kille som sin storasyster Caroline. Han heter Frank och jobbar i pappershandeln, gillar Nick Drake och är fast besluten att vika tusen papperstranor. Fin är också syskonrelationen mellan Caroline och John. Kanske ovanligt friktionsfri med tanke på konkurrensen om Frank. Anna Ahlund utmanar också de traditionella könsrollerna utan att skriva läsaren på näsan. Att låta John vara bästis med Elli utan att göra någon stor sak av det. De vuxna förekommer bara i periferin. Mycket hinner hända under ett långt sommarlov.

Det som är så fint med den här boken är att det inte är Johns sexualitet som gör saker och ting komplicerade. Här finns en skön inställning till kärlek som något fint, oavsett. Ingen förälder som blir förfärad över att ens son är bög, inga kompisar som överger. Det här är heller ingen kom-ut-berättelse. Det är så befriande läsning! Dessutom vågar Anna Ahlund skriva om sex ”hela vägen”. Här finns inga dörrar som stängs eller punkter som överger läsaren just när det börjar hetta till. Det är ganska ovanligt i ungdomsromaner, men verkar typiskt för författarens avslappnande stil, allt beskrivet med stor respekt. Underbart!

Författare: Anna Ahlund
Titel: Du, bara
Förlag: Rabén & Sjögren

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 8 augusti, 2016 i Böcker, Debutant, Kärlek, Ungdomar, Vänskap