RSS

Hur långt är du beredd att gå för att leva lyckligt?

Under juli månad hade bokförlaget Natur och kultur en tävling på Instagram varje fredag. I potten låg ett ex av Michelle Richmonds äktenskapsthriller (är det ens ett ord?) Pakten till dig och en taggad läskompis. Jag deltog och den tredje fredagen utsågs jag och Herr E till vinnare och fick varsitt förhandsex. i brevlådan.

Egentligen var det ju meningen att vi skulle läsa Pakten samtidigt, men jag läser ju så mycket mer och framförallt fortare än min herr E…

Ikväll blev jag klar – på vår bröllopsdag och tillika bloggens födelsedag! Idag är det 9 år sen det första inlägget på Fru E:s böcker!

Jag ska villigt erkänna att Pakten gjorde så att jag kom för sent till jobbet imorse. Det var en medveten handling, jag visste att jag var tvungen att lämna frukostbordet en viss tid för att hinna ta med hunden ut på en runda innan jobbet och vara där i tid. Men jag kunde faktiskt inte sluta läsa precis då. Det var så olidligt spännande! Boken handlar om det nygifta paret Jake och Alice som i bröllopspresent får en udda gåva. En liten låda med ett erbjudande om att gå med i något som kallas Pakten. Ett medlemsskap som skulle garantera dem ett lyckligt äktenskap i all framtid. Det känns så självklart för dem att tacka ja, även om manualen som följer till verkar lite väl… detaljerad.

Till en början är allt väldigt bra. De träffar nya vänner och vissa av Paktens regler tycks verkligen funka för att allt ska kännas underbart mellan dem. Att uppvakta varandra med presenter en gång i månaden och alltid svara när partnern ringer är ju inga uppoffringar. Men det är väldigt viktigt att man inte missar något av sina åtaganden för då utsätts man direkt för en bestraffning… När Jake träffar sin studiekamrat JoAnne på en fest för medlemmar beter hon sig mycket underligt. Hon verkar uppriktigt bekymrad över att Jake och Alice är med i Pakten. Tvivel väcks och när Jake och Alice upptäcker hur långt deras åtagande egentligen sträcker sig är det redan för sent och plötsligt framstår deras liv som en verklig mardröm utan lyckligt slut.

Själva intrigen är topp! Riktigt häftigt upplägg! Och som sagt, emellanåt är det isande nagelbitarspänning av högsta kaliber! Tyvärr tycker jag inte att det håller hela vägen. Upplösningen har faktiskt lite anti-klimax över sig. Utan att avslöja för mycket så tas allt ett litet steg för långt, enligt mig. Synd på så rara ärtor, men läs Pakten ändå och kom för sent till arbetet! Nu ser jag framemot att diskutera den med min käre make.

Författare: Michelle Richmond
Titel: Pakten
Förlag: Natur och kultur

 
2 kommentarer

Publicerat av på 14 augusti, 2017 i Böcker, Kärlek, Spänning

 

Om Olland i Holland

Det blev några dagar i Holland den här sommaren. Jag, Herr E och dotter C åkte ner för att kolla på Sveriges kvartsfinal mot Holland i Doetinchem i fotbolls-EM. Med mig på resan hade jag Olof Lunds bok Vad jag talar om när jag talar om fotboll och den här: Körsbärslandet av Dorte Hansen. Idag läste jag ut den sistnämnda på min altan hemma i stan där jag bor, men till största delen läste jag den i bilen på vägen hem. Det var kanske inte så smart gjort egentlig, för Körsbärslandet är ingen lättläst roman. Här förekommer både perspektivbyten och bruten kronologi som inte markeras särskilt i texten. Det gjorde att jag hade bitvis lite svårt att följa med i handlingen. Tyvärr. Emellanåt är den ganska rolig läsning. Dorte Hansen ser på vår samtid med en torr, lätt sarkastisk ton och driver med bland annat storstadsbor som så ofta idealiserar det hårda livet på landsbygden. Samtidigt är det också en vacker berättelse med meningar som gör att jag ibland stannar upp och läser om.

Olland är det plattyska namnet på Altes land, som är en region söder om Elbe i delstaterna Hamburg och Niedersachsen i Tyskland. Där finns Europas största äppel- och körsbärsodlingar och det är dit Vera kommer som flykting från Polen efter andra världskriget. Trots att hon har bott i huset i över sextio år är hon fortfarande en utböling. En dag dyker hennes systerdotter Anne och hennes fyraårige son upp vid hennes dörr. Anne har lämnat sin otrogne man och deras lägenhet i stan och nu behöver de någonstans att bo. Något motvilligt låter Vera de två flytta in i undantaget på gården, vilket rubbar Veras ensliga tillvaro rejält, samtidigt som Anne hittar en plats att börja om på.

Det här är en läsvärd debut! Dorte Hansen (född 1964) är lingvistiker i grunden, men sadlade om till journalist och skriver idag för radio och andra medier.

Författare: Dorte Hansen
Titel: Körsbärslandet
Förlag: NoNa

 
5 kommentarer

Publicerat av på 2 augusti, 2017 i Böcker, Debutant, Humor, Släkthistoria, Vänskap

 

Skrämmande debut!


Många deckare blir det! Här är en till jag precis läst ut: Annabelle av Lina Bengtsdotter.

Charlie Lager, kriminalinspektör vid Nationella operativa avdelningen (NOA) i Stockholm, skickas tillsammans med en kollega till den lilla orten Gullspång. Vad ingen vid NOA vet är att Gullspång också är den plats som Charlie växte upp på men lämnade i all hast som fjortonåring. Sedan dess har hon aldrig återvänt och heller aldrig saknat de hon lämnade bakom sig.

Tillsammans med den lokala polisen och Missing People försöker Charlie ta reda på vad som hänt den försvunna Annabelle. Sist hon sågs var på en fest i ett gammalt ödehus där ungdomar brukar hålla till på helgerna. Hennes föräldrar är förstås utom sig av oro och mamman är nära ett sammanbrott. Utredningen visar att Annabelle haft en hemlighet som hon inte delat med någon. Inte ens sin bästa kompis. Samtidigt försöker Charlie hålla sina egna minnen från barndomen i schack.

Lina Bengtsdotter är själv uppvuxen i Gullspång och utbildad lärare i svenska och psykologi. Det märks att hon har stenkoll på både språk och gestaltning. Hon fångar också hemvändandet väldigt trovärdigt, hur Charlie liksom skäms lite över allt det inskränkta i Gullspång, men samtidigt minns många fina minnen från uppväxten, så känslorna blir väldigt dubbla. Det är mycket imponerande av en debutant! Det är verkligen en bladvändare och jag gillar Charlies kantighet! Jag tycker dock att det är synd att Annabelles försvinnande hamnar lite i skymundan för en annan berättelse. Likaså blir avslöjandet vad som hänt henne mer en passus. Det gör att den här fina debuten inte riktigt får full pott i min bok.

Författare: Lina Bengtsdotter
Titel: Annabelle
Förlag: Forum

 
 

Vad jag gjorde igår eftermiddag

Fint väder hemma och vid lunchtid la jag mig i vår solstol och kom inte upp ur den förrän den häringa godbiten till thriller var utläst! Belinda Bauer är helt fenomenal på att skapa ruggig stämning och fängslande intriger! Hennes senaste alster heter De vackra döda och har just kommit ut i handeln. Det är en perfekt sträckläsningsbok! Egentligen vill man ju att en sån här fantastiskt spännande bok ska räcka i en evighet, men tyvärr är det helt omöjligt att sluta läsa, när man en gång börjat!

Eve Singer är kriminalreporter på TV och snart trettio fyllda känner hon flåset av yngre, vackrare kollegor i nacken. Det är en tuff bransch för en kvinna på många sätt och machokultur råder på redaktionen. Samtidigt vårdar hon sin demente pappa hemma och slits mellan tudelade känslor inför detta. Som tur är har hon Joe, kameramannen, vid sin sida och tillsammans är de ett starkt team. När en ung kvinna mördas på sin arbetsplats mitt i julhandeln är Eve och Joe bland de första på plats. Det blir det första makabra mordet av en seriemördare som ser sina döda offer som konstverk som ska visas upp för omvärlden. När Eve blir kontaktad av mördaren, ser hon möjligheten att trygga sin anställning och bli oumbärlig på tv-kanalen. Men hur långt är hon egentligen villig att gå för att främja karriären? Plötsligt har hon blivit ett redskap i mördarens hand och tvingas inse att hon själv utgör en av drivkrafterna till dödandet.

Än en gång suverän spänning i mästerlig tappning från Belinda Bauer!

Författare: Belinda Bauer
Titel: De vackra döda
Förlag: Modernista

 
3 kommentarer

Publicerat av på 23 juli, 2017 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

Kvinnorna på slottet

Måhända låter titeln på Jessica Shattucks roman Kvinnorna på slottet som en klassisk historisk kärleksroman, men det är det verkligen inte. Berättelsen om de tre tyska kvinnorna utspelar sig till största delen i efterkrigstidens Tyskland. Marianne von Lingenfels återvänder till slottet som en gång tillhörde hennes avlidne make för att hålla ett löfte. Hon ska samla de kvinnor som liksom hon har blivit änkor efter stupade motståndsmän. Tyskar inom överklassen som inte sympatiserade med nazisterna. Såren efter kriget måste läkas och själar få ro och vistelsen på slottet är tänkt att bli den fristad dessa kvinnor, och deras barn, så väl behöver. Men kriget har förändrat dem alla och de är inte längre samma personer som de en gång var. Benita är inte längre en ung levnadsglad kvinna. Hon tvingades leva som sexslav åt en rysk högt uppsatt militär när ryssarna och de allierade intog Berlin, förutom att hon skildes från sin son som fick växa upp på ett nazistiskt barnhem. Ania och hennes pojkar hittas i ett överfyllt flyktingläger på gränsen till Polen, undernärda och sjuka. För att överleva och gå vidare tvingas de ställas inför svars och försonas med de val de alla gjorde under och efter kriget.

Detta är en roman som skildrar efterkrigstiden i Tyskland ur ett ovanligt perspektiv. Den visar på hur många tyskar också föll offer för nazisternas illdåd och hur svårt livet var för dem efter andra världskrigets slut, inte minst under de allierades och de ryska truppernas ockupation. Det är en välskriven, gripande och ibland överraskande roman som Jessica Shattuck har skrivit. Läs den!

Författare: Jessica Shattuck
Titel: Kvinnorna på slottet
Förlag: Harper Collins Nordic

 

Överraskande bra bok!

Det är kul att få böcker i present! Särskilt kul är det att få en bok som man aldrig hade valt själv och upptäcka att man faktiskt tycker väldigt mycket om den! Jag fick Begravd jätte av Kazuo Ishiguro av Herr E och när man läser baksidestexten så ser man att den utspelar sig på 500-talet (alldeles för långt tillbaka i historien) och beskrivs som ”en lek med (…) riddarlegendens och fantasyns konventioner” (kan inte säga att jag exakt förstår betydelsen av detta men varken riddarlegender eller fantasy brukar vara mina koppar te).

Men en bok som man fått i present av sin käre make måste ju läsas! Och som sagt, det här var överraskande bra! Ett riktigt läsäventyr och det fantastiska hölls sig inom rimlighetens gränser ändå, så låt dig inte avskräckas av att det förekommer en del monster!

Ett äldre par, Axl och Beatrice, lämnar allt det som är bekant för dem och ger sig ut på en sista resa för att finna sin son. Insikten att de har en försvunnen son att sakna har växt fram långsamt ur minnen som de trott var för alltid försvunna. Minnesförlustens dimma har nämligen svept över byn och det sägs att det är en drake som är anledningen till att människor inte längre minns det förflutna. Samtidigt blir berättelsen en metafor för åldrandet och glömskan. Språket är så vackert, utan att vara svårläst. Den rymmer också en otroligt vacker kärlekshistoria – bara det att Axl tilltalar sin fru med prinsessa utan att det känns töntigt! – och handlar mycket om grunderna för vår existens. Vad finns kvar utan våra minnen? Kan man fortfarande älska någon som man glömt? Och ytterst, vad är det för mening med allt?Allmängiltiga spörsmål som tycks lika aktuella i en roman som utspelar sig i en tid och en plats för väldigt längesen, som det är för mig själv. Men också, en spännande äventyrsberättelse! Det är skitsvårt att försöka sig på att återberätta Begravd jätte och försöka sälja in den till läsare som inte upptäckt den än, men du får helt enkelt lita på mig: Det här är en bok som du ångrar att du inte läst än!

Författare: Kazuo Ishiguro
Titel: Begravd jätte
Förlag: Bonnier pocket

 
 

Språkpolisen läser habil deckare i Lundamiljö

Vit syren

Vit syrén är en debut, skriven av Cecilia Sahlström som har en spännande bakgrund inom socialtjänsten, men har också arbetat som både kulturvetare och polis. Boken är första delen i en planerad serie om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker och utspelar sig i Lund. Ett extra plus att författaren väljer att ha två kvinnor som radarpar istället för som det vanligen är med en kvinnlig och en manlig polis!

Intrigen är riktigt skickligt vävd! En ung flicka hittas brutalt misshandlad och med tungan halvt avskuren i ett buskage i stadsparken av en ung kille, tillika Sara Valléns son. I offrets ena hand finns en vit syrén av den lite mer sällsynta sorten. Sara Vallén tilldelas fallet, men ser till en början ut att bli av med det på grund av jäv eftersom hennes son snabbt blir huvudmisstänkt. Detta sporrar henne förstås ännu mer i arbetet att lösa fallet. Hon måste ju rentvå sin son! Fler offer hittas med tungan avskuren och en vit syrénkvist i handen och polisen tycks famla i blindo. Tills en dag då ett plötsligt samband mellan offren kan anas som härrör från deras barndom.

Polisarbetet skildras trovärdigt och som läsare förstår man direkt att författaren vet hur polisarbetet faktiskt går till i verkligheten. När det gäller Sara Vallén tycks hon ha ett mörkt förflutet som anas mellan raderna. Kanske får vi veta mer om det i nästkommande böcker? Hon lever frånskild med sina tonåriga barn och träffar en kollega, som visar sig vara ett riktigt svin. Just den delen av boken tycker jag brister lite i trovärdighet, å andra sidan kan Saras reaktioner kanske förklaras utifrån vad hon tidigare upplevt. Rita Anker tycks vara en handlingskraftig, jordnära kvinna som vi inte lär känna lika väl. Kanske får hon också mer utrymme längre fram i serien?

So far so good, men tyvärr finns en hel del språkliga brister som drar ner mitt betyg (jag ger den två av fem stjärnor på Goodreads). Jag får intrycket att den är dåligt korrekturläst och när jag väl lagt märke till några av dem, så dyker fler upp. Som exempel kan dessa nämnas:

När Sara får veta att hennes son är misstänkt, pratar hon i telefon med Rita (s. 43-44). Hon säger att det är outhärdligt och Rita tröstar med att de nog ska få ordning på detta. ”Det gör så ont, sa hon bara innan hon la på. Hon kröp ihop på golvet. Smärtan var övermäktig. Hon skrek rätt ut.” Jag vet inte, men det känns inte som en rimlig reaktion. Särskilt inte med tanke på det samtal som föregår. Att skrika rätt ut av smärta för att man är orolig för sin son? Kanske skrika rätt ut i ångest i så fall, tänker jag.

”Det burrade till i telefonen” (s. 58) Burrade? Tänker att författaren menar brummade eller surrade. Burra (upp sig) betyder ju något helt annat.

Både Klara (dotter till Sara) och Jonny (poliskollega) tänker och använder sig av uttrycket saved by the bell. Det känns lite fantasilöst (s. 60 respektive s. 136).

Det är trist när en bra story kommer i skymundan på det här sättet.

Författare: Cecilia Sahlström
Titel: Vit syrén
Förlag: Bokfabriken

 

 
8 kommentarer

Publicerat av på 11 juli, 2017 i Böcker, Debutant, Deckare, Rec.ex., Spänning