RSS

Rökridå av Krysten Ritter

Rökridå av Krysten Ritter läste jag på tips från min vän K! Ibland är vi överens om vilka böcker som är bra, ibland tycker vi helt olika. Här är jag dock väldigt överens med henne, Rökridå är en riktigt bra thriller!

Abby Williams har inte varit tillbaka i sin hemstad Barrens, Indiana, på tio långa år. Hon är en framgångsrik jurist inom miljörätt och nu är on och hennes team på plats för att utreda företaget som har hela staden i sitt grepp. Många tror inte att Barrens hade funnits längre om det inte var för Optimal. Förutom att det är stadens största arbetsgivare, är de socialt engagerade i samhället. Bland annat så delar de ut årliga stipendier till avgångselever som annars inte haft möjlighet att gå på college. De få kritiska röster som höjts mot företaget, har snabbt tystnat.

Återkomsten till platsen där Abby växte upp, väcker bortträngda minnen till liv. Hon minns Kaycee Mitchell, den populära tjejen som först var Abbys vän och sen blev en av hennes värsta plågoandar i high school. Men det var också något annat underligt med Kaycee. Hon led av oförklarliga sjukdomssymptom, fick anfall och kräktes blod. Detta spred sig till andra tjejer i Kaycees lilla hov, men efteråt sa de att de bara hade hittat på allting. Nu är Kaycee försvunnen och ingen verkar veta var hon är. Dessutom visar det sig att Tävlingen fortfarande pågår bland elever på skolan. En företeelse ingen vill kännas vid, men som har fått tragiska konsekvenser, både på Abbys tid och nu.

Jag gillar verkligen persongalleriet här och så är jag ju svag för just hemvändarberättelser! Det är så fascinerande att läsa om personer som upplever barndomen, dess platser och människor med en vuxen, distanserad blick. Jag tänker på än en gång på artisten Magnus Johanssons rader: Hur man än vänder sig så kommer man alltid hemifrån och tänker att det ligger så mycket sanning i dem. Det är också intressant att läsa hur Abby går från att vara en självständig yrkeskvinna till att bli obalanserad och osäker. Som om hon inte kunde värja sig från att gå in i samma roll hon hade som barn. Det finns också en sårig relation till en far som älskade Gud mer än sin dotter. Eller i alla fall förmådde han inte visa henne den. Hur det är när rollerna plötsligt blir omkullkastade och pappan är den som är beroende av Abby istället.

Jag har inte sett tv-serien Jessica Jones, där Krysten Ritter spelar huvudrollen, men jag tycker att hon gör en strålande författardebut! Ett namn att hålla utkik efter framöver!

Författare: Krysten Ritter
Titel: Rökridå
Förlag: Southside Stories

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 17 juni, 2018 i Böcker, Debutant, Spänning

 

Roman baserad på en sann historia

Jag tyckte mycket om Birgitta Bergins trilogi om Anna Holm som börjar med boken Ett oemotståndligt förslag. Böckerna är underhållande feelgood-romaner, med en väl uttänkt intrig. Nu kommer Birgitta Bergin med en helt annan typ av roman. Holländarn är baserad på en sann historia som hon fått berättad för sig en kväll på en solvarm klippa i Stockholms skärgård. Nu har berättelsen blivit en bok.

Holländarn är ett familjedrama uppbyggt kring tre olika huvudpersoner: Den judiske tonåringen som kämpar för att överleva Förintelsens fasor, Leila som lever på 1940-talet i ett kärleksförhållande med en man som har en annan familj, i ett annat land samt Karin, som är bokens nav. Hon är också den som får skörda de andra personernas trasiga bakgrundshistoria. Allting börjar långt innan Karins sammanbrott när den man hon hela uppväxten trott var hennes far, dör. Plötsligt poppar bortträngda minnen upp som alla var viktiga ledtrådar i Karins liv som aldrig förmåddes trasslas ut. Kanske är tiden mogen nu för att få svar på alla de frågor som aldrig ens ställdes under Karins uppväxt?

Jag förstår att Birgitta Bergin föll för den här berättelsen. Den rymmer så mycket sorg och längtan! Hennes väninna har så rätt i att den är värd att berättas! Allra mest tycker jag om att läsa om Leila och hade gärna sett att hennes berättelse hade fått mer utrymme. Vilket kvinnoöde! Kanske att författaren borde ha strukit delarna som handlar om koncentrationslägret. Skildringen av detta helvete känns lite trött och förmår inte gripa tag i mig. Det känns tyvärr som om en upprepning av de fasor jag läst om så många gånger förut. Kanske är det svårt att ge nya perspektiv på något som skildrats så flitigt i litteraturen, men då hade jag hellre sett att författaren valt ett annat grepp för att berätta den unge mannens historia. Tyvärr tycker jag också att språket blir lite stolpigt emellanåt. Här är ett exempel:

”Glädjen rullade runt i kroppen när jag tidigare i morse steg in på kontoret denna soliga måndag.” (s. 52)

Orden ligger fel i munnen och vem säger egentligen en sån sak att ”glädjen rullar runt i kroppen”? Glädjen bubblar väl! Dessutom blir det otympligt med olika tempus. Det känns som om det här var en svår bok att skriva och kanske blev ansvaret att berätta en familjehistoria lite väl tungt att bära? Jag vet inte och jag gillar egentligen inte alls att vara så här kritisk, men samtidigt måste jag ju försöka sätta fingret på vad det är jag inte tycker om.Holländarn var helt enkelt inte boken för mig!

Författare: Birgitta Bergin
Titel: Holländarn
Förlag: Bokfabriken

 

 

 
 

När författaren missar att förklara något väsentligt

Det är så snyggt omslag till Vendela Vidas roman När dykaren lämnar sin kläder! Men sanningen är att jag hade svåra problem med den här boken i början. Faktiskt var jag nära att ge upp, vilket jag försöker att undvika så långt det går. Men med facit i hand, det hade inte varit en särskilt stor förlust! Berättelsen är skriven i ett du-tilltal och dessutom i presens! Det kändes jätteavigt att läsa, särskilt när man dessutom inte har en aning om vem ”du” är! Sen blev det lite bättre, när jag väl kom in i handlingen.

En amerikansk kvinna landar i Casablanca, Marocco. Redan vid incheckningen på hotellet blir hon bestulen på sin ryggsäck. I den har hon alla sina värdesaker som mobil och plånbok. Hela hennes identitet. Den lokale polischefen lovar att hjälpa till efter att kvinnan ljugit om att hon skriver för New York Times och inte tvekar att varna sina läsare för att turista på orten. När han så småningom ger henne en färgglad ryggsäck och säger att de hittat hennes väska, spelar kvinnan med, trots att ryggsäcken inte är hennes. Passet i väskan föreställer en okänd kvinna som trots allt inte är så olik henne själv. Hon spelar kvinnan på passet ett tag, men byter sen till sin systerdotters namn, av rädsla för att bli påkommen med identitetsstölden. Frågan som läsaren ställer sig är förstås: Vem är hon egentligen och varför befinner hon sig i Casablanca?

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida beskrivs som ”rolig” i baksidestexten. Det är alltid knepigt med ”roliga” böcker. Det som är roligt för någon, behöver inte alls vara det för dig. Och faktiskt, jag ser inget roligt alls med den här boken. Den är definitivt sorglig och oroande mer än humoristisk. Dessvärre slutar den också i ett frågetecken och jag känner mig otillfredsställd när jag slår ihop boken. Dessutom finns det en stor invändning i mig som gnager. På sidan 17, alltså precis i början vid hotellets incheckningsdisk, skriver författaren att kvinnan tar fram passet ur ryggsäcken och fyller i sin information på hotellets blankett. Strax därpå blir ryggsäcken stulen, men passet ligger ju inte i ryggsäcken utan på disken!? Således tycks en identitetsstöld tycks helt onödig från början. Kvinnan kan ju bevisa vem hon är! Och frågan om vart passet tar vägen sen, lämnas obesvarad. Det borde ju rimligtvis ha tagits om hand av hotellpersonalen, eller hur? Såna här inkonsekvenser stör mig nåt oerhört och det drar också ner min läsupplevelse.

Vendela Vida (född 1971) bor i Kalifornien. Hon har en svensk mamma och är gift med författaren Dave Eggers. Tillsammans har de två barn. Vendela Vida har skrivit fem böcker och är också lärare i kreativt skrivande.

Författare: Vendela Vida
Titel: När dykaren lämnar sina kläder
Förlag: [etta]

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 juni, 2018 i Afrika, Böcker, Resor, Sorg

 

De sista flickorna

De sista flickornaDe sista flickorna av Riley Sager är en debutroman som gillas både av mig och av Stephen King! (Blurbad på omslaget) Jag har dock en invändning mot upplösningen, men jag vet att jag är lite kräsen. Jag läser ofta thrillers. Därför vill jag gärna både bli överraskad och känna att slutet är någorlunda rimligt. Här blir det lite too much med allt som händer och ett begränsat persongalleri gör ju att det inte är så svårt att lista ut hur det ligger till i god tid före upplösningen… Men fram till dess är det vansinnigt spännande och jag längtade till att få fortsätta läsa den!

Huvudpersonen Quincy är en av tre kvinnor som med några års mellanrum är de enda överlevarna från tre olika massakrer. I medierna har de därför kallats för de sista flickorna. De andra två, Samantha och Lisa har valt lite olika strategier. Samantha har gått under jorden och Lisa har skrivit en bok om det hemska som hände. Dessutom utbildade hon sig till barnpsykolog. De tre har inte haft någon kontakt med varandra genom åren. Quincy minns ingenting av det fruktansvärda som hände i stugan, Pine Cottage. Hon minns sin bästa vän, födelsedagsfesten och killen hon var kär i, men mycket mer är det inte. Nu har hon en stor matblogg och bakar sig fri från ångesten. Hon bor i en fin lägenhet som hon köpt av, pengar hon fick ut från försäkringen. Egentligen är hon inte så fri från sina minnen som hon vill låta påskina.
När Lisa plötsligt hittas död under märkliga omständigheter, söker Samantha upp Quincy i hennes hem. Samtidigt går medierna igång på hela de sista flickorna-grejen igen. Quincy påminns än en gång att hon är allt annat än ”normal” och hon känner ett slags samhörighet med Samantha. Hon är egentligen den enda som kan förstå vad Quincy gått igenom. Inte ens Coop, polisen som hållit kontakt med Quincy under alla år och varit ett enormt stöd, kan begripa. Eller hennes man Joe som hon älskar och som aldrig svikit henne, men som nu har fullt upp med sin karriär som brottmålsadvokat. Samantha blir därför både en livlina och någon som till sist skulle kunna putta Quincy över galenskapens rand.

Det är en häftig debut hon lyckas med, Riley Sager! Våldet är ganska blodigt och rått skildrat och tempot är pulshöjande. Riktigt läskigt är det att Quincy inte minns/vill minnas. Vad är det egentligen hon utelämnar för läsaren? Är hon en pålitlig berättare? I höst kommer redan en fristående uppföljare, Två sanningar och en lögn. Så klart jag kommer att läsa den!

Författare: Riley Sager
Titel: De sista flickorna
Förlag: Modernista

 
1 kommentar

Publicerat av på 8 juni, 2018 i Debutant, Psykisk ohälsa, Rec.ex., Spänning

 

Konsten att dejta

img_1521När jag fick frågan från Bookmark förlag om jag ville läsa Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta, skrattade jag lite högt för mig själv. Jag, 43 år gammal och i ett förhållande sen 24 år tillbaka, kunde nog inte anses tillhöra målgruppen! Men så läste jag utskicket lite närmare och tyckte att den verkade ganska kul ändå. Så jag frågade med vändande mejl om jag kanske ändå kunde få läsa, även om jag inte var den primära läsaren som författaren hade tänkt sig och fick svaret: Klart du kan, den är väldigt underhållande, så fick det bli så!

Jag läste ut den i en enda sittning! Jag fnissade lite åt alla killtyper som författaren Cecilia Salamon stött på i sin jakt på den rätte. Kände igen en del av dem också. De fanns även på min dejtingtid. Att läsa Fuckboy är som att föra ett samtal med en nära tjejkompis. Det är en välbalanserad blandning av skämt och allvar rakt igenom. Jag gillar att Cecilia Salamon börjar med att slå fast att det faktiskt är helt okej att vara singel, om du trivs med det. Det här är en bok för dig som vill börja dejta för att du vill hitta någon att dela vardagen med. En hel del matnyttiga tips för den dejtingsugna finns också och en del fällor att hålla koll på. Författaren konstaterar också att det inte enbart har blivit lättare att dejta med alla appar och dejtingsajter. Visst har utbudet ökat markant, särskilt för den som bor i ett litet samhälle, men som nu kan få kontakt med presumtiva pojk- och flickvänner överallt i Sverige utan svårigheter. Men det innebär också att osäkerheten ökar. Kan jag lita på att jag är den enda som hen dejtar? Är profilbilden verkligen korrekt och relativt nytagen? Och så får vi förstås en massa bra tips på hur vi ska undvika dom där fuckboys som alltså är killar som både vill äta kakan och ha den kvar (och det är alltså du som är kakan!).

Louise Winblad har illustrerat boken och jag gillar verkligen dem jättemycket! De kompletterar texten fint och ibland så får dem också texten att lyfta lite högre än vad den annars skulle ha gjort (t. ex. i avsnittet Sluta tro på tankeläsning). Jag tycker att det här är en snygg presentbok som säkert skulle komma till nytta i ett singelhem. Annars funkar den rätt fint för oss stadgade gamlingar också.

Författare: Cecilia Salamon
Titel: Fuckboy. Praktisk handbok i konsten att dejta
Förlag: Bookmark förlag

 
2 kommentarer

Publicerat av på 29 maj, 2018 i Böcker, Facklitteratur, Humor, Kärlek, Rec.ex.

 

Far och dotter i en dödlig katt- och råttalek

Träskkungens dotterKaren Dionnes thriller Träskkungens dotter var en sån bok som jag visste direkt att jag skulle gilla, första gången jag hörde talas om den! Mina föraningar stämde! Annars kan det ju vara lite vanskligt med de där förväntningarna…

”Om jag talade om för dig vad min mor hette skulle du känna igen namnet direkt. Mor var berömd, trots att det aldrig var någon hon hade drömt om. Hennes berömmelse var inte    av ett slag som någon    skulle önska sig.”

Orden ovan är Helenas. När hon var 12 år gammal flydde hon och hennes mamma ifrån den man som rövat bort modern som tonåring. Helena växte upp i en fallfärdig stuga, omgiven av träskmark i Michigan. Hennes pappa var Träskkungen, en man som styrde sin lilla familj med järnhand och inte tvekade att dela ut tortyrliknande bestraffningar om han tyckte sig nödgad. Helena lever sina första tolv år fullständigt isolerad från omvärlden, utan moderniteter som elektricitet och rinnande vatten. Av sin far lär hon sig följa spår i naturen och flå kaniner som hon fångat i fällor. Det är först som vuxen som hon förstår vidden av det hennes far gjorde mot dem. Nu har han rymt från fängelset och Helena misstänker att han kommer att försöka ta kontakt med henne, trots att det gått många år sen de träffades sist. Därför vill hon se till att förekomma honom och få tag i honom först. Helena har byggt upp en bräcklig tillvaro. Hon har aldrig berättat sanningen om hennes bakgrund för sin familj.

Det här är en psykologisk trovärdigt skildrad thriller som jag hade svårt att släppa! Både den hjärtat-i-halsgropen fyllda katt- och råttaleken mellan Helena och hennes otäcke far och tillbakablickarna till en skrämmande uppväxt håller mig i fast grepp! HC Andersens saga Dykungens dotter bildar en suggestiv fond till berättelsen. Men jag måste erkänna att dessa partier läser jag skyndsamt. Här finns så mycket annat intressant och jag tycker lika mycket om den nutida skildringen, som tillbakablickarna från barndomen.

Författare: Karen Dionne
Titel: Träskkungens dotter
Förlag: NoNa

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 22 maj, 2018 i Övergrepp, Barn, Rec.ex., Spänning

 

På tips från låntagare!

För några veckor sen kom en låntagare in till filialbiblioteket där jag jobbar en gång/vecka och lämnade tillbaka en bok som hon var helt lyrisk över! Hon hade lånat den på ren chans och frågat mig om jag kände till den. Det gjorde jag inte, mer än att jag sett den på hyllan. Boken heter Kvinna i Jerusalem och författaren Abraham B. Yehoshua. Jag blev förstås väldigt nyfiken och när jag tipsade låntagaren om att låna en bok som jag älskat som också har några år på nacken, Att tro på Mister Pip av Lloyd Jones, så kom vi överens om att vi skulle läsa varandras rekommenderade böcker (jag älskar mitt jobb!). Nu har jag således avslutat Kvinnan i Jerusalem på altanen i morgonsolen och är också ganska lyrisk, faktiskt!

Boken gavs ut på svenska 2008. En kvinna i 40-årsåldern dödas vid ett terrorattentat på en marknad i Jerusalem. Hennes öde skulle ha farit obemärkt förbi om det inte vore för en nitisk journalist som snappar upp kvinnans dödsfall och skriver en artikel under rubriken ”Den chockerande omänskligheten bakom vårt dagliga bröd” där han anklagar kvinnans arbetsgivare, ett stort bageri i staden, för att inte måna om sina anställda. Kvinnan har legat oidentifierad på bårhuset i flera dagar och hennes enda personloga tillhörighet var en löneavi från sin arbetsplats. Bageriets ägare blir upprörd och vill genast skapa good will. Därför ger han i uppdrag åt sin HR-chef att utreda kvinnans liv och se till att hennes närmaste släktingar kompenseras ekonomisk för sin förlust. HR-chefen är nyskild och bor hemma hos sin mamma. Han är inte alls entusiastisk inför sin nya uppgift, men plikttrogen som han är accepterar han den ändå. Kvinnan visar sig heta Yulia och arbetade som nattstäderska på bageriet. Ju mer HR-chefen får veta om denna kvinna, desto mer uppslukad blir han av henne. I sin jakt att ställa saker och ting till rätta, blir han alltmer desperat och till sist är han så helt upptagen av detta att han inte ser det absurda.

Jag gillar hur denna roman är skriven. Alla personer, förutom Yulia som ju kan ses som bokens absoluta huvudperson, är inte namngivna annat än med titel eller funktion. Invävt i berättelsen finns också kursiverade röster från omgivningen som skildrar händelserna utifrån sett, till exempel Yulias grannar i hyreshuset. Det är väldigt snyggt gjort!

Så vem är då denne okände författare? På bokens omslag läser jag att Abraham B Yehoshua är född 1936 i Jerusalem och är en av Israels främsta författare. Han är också professor i litteratur och har tidigare gett ut flera böcker på svenska, som till exempel Älskaren och Den befriade bruden. Dessutom brukar han tydligen finnas med i nobelprisdiskussionerna. Jag konstaterar att han är ännu en israelisk författare som jag läst och tyckt om!

Författare: Abraham B. Yehoshua
Titel: Kvinnan i Jerusalem
Förlag: Brombergs

 
1 kommentar

Publicerat av på 21 maj, 2018 i Böcker, Mellanöstern