RSS

Isländskt uppbrott utan utbrott

Den sista kvinnanIdag läste jag ut Den sista kvinnan av Audur Ava Òlafsdóttir som vi ska diskutera nästa vecka i bokcirkeln jag har på mitt jobb. Òlafsdóttir är en författare som jag har velat läsa ett bra tag nu, men aldrig kommit till skott. Den sista kvinnan lockade mig med sin handling: En man och en kvinna står på balkongen till sin lägenhet redo, hon redo att fira in det nya året med champagne, han att tala om att han är homosexuell och vill skiljas. María, som kvinnan heter, ska bli hans, Flókis sista kvinna han älskar. Samma natt flyttar Flóki hem till sin älskare och namne och kvar står María med tvillingarna på 2,5 år. I huset bor också den kortväxta Perla som är både terapeut och författare i vardande. Märkligt nog tycks hennes bok handla precis om de saker María råkar ut för och Perla spår ett passionsmord. Så blir det inte riktigt, men en försvunnen far dyker upp och ett brev María och Flóki väntat länge på dyker upp. Dessutom har Marías mor tydligen inte berättat allt.

Det är en stillsam berättelse som lunkar på, trots allt yttre drama. Den är dessutom berättad helt i presens. Det är ett smart grepp! Det skapar både en autencitet hos mig som läser och bidrar också till känslan av att tillsammans med karaktärerna inte ha en aning om vad som ska hända. Bäst gillar jag Perla, som använder en torr cynism när hon levererar sina visdomsord och helt saknar självdistans. Hon lyfter berättelsen, tycker jag, och är den jag blir mest nyfiken på. María känns väldigt oskarp och någon som inte gärna släpper en in på livet. Lite menlös, faktiskt, medan Flóki framställs som den perfekte maken, ja, förutom att han är bög då. Jag är inte helt såld på den här berättelsen, men författaren väcker absolut min nyfikenhet. Jag undrar så vad mina bokcirkelmedlemmar kommer att tycka!

Författare: Audur Ava Òlafsdóttir
Titel: Den sista kvinnan
Förlag: Weyler förlag
Översättning: Arvid Nordh

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 16 januari, 2020 i Böcker, Bokcirkel

 

Kom i min famn av Caroline Eriksson

Gah! Vilken läsupplevelse! Krypande spänning som smyger sig på och lägger sig i magtrakten när jag läser. Kom i min famn av Caroline Eriksson är i samma stil som hennes tidigare roman De försvunna. Att författaren har läst en massa poäng i socialpsykologi märks. Både på sättet hon skriver fram spänningen och hur hon gestaltar alla karaktärer så att de känns som verkliga människor. På något sätt är berättelsen lite lik Mattias Edvardssons En helt vanlig familj. Family noir är verkligen min grej!

Samtalsterapeuten Simone Boman är på ett företagsjobb då hon mötet Thomas. Liksom hon själv är han gift och prioriterar familjen. De två kommer varandra nära under lunchrasterna och Simone, som allt mer börjat ifrågasatta sitt äktenskap med Kristoffer, känner sig sedd för första gången på länge. Hemma oroar hon sig för döttrarna, särskilt den yngsta som har problem med kompisar. Kan man i det läget välja sig själv? Simone vacklar i sitt beslut huruvida hon ska lämna sin man eller inte.

Thomas är lycklig tillsammans med sin fru. Deras fyraåriga dotter Belle är hans ögonsten. Thomas är väldigt mån av att göra rätt, att vara en god människa. När han en dag blir kontaktad av en okänd kvinna som vet detaljer om honom som få känner till, tvingas han konfrontera det förflutna och avslöja saker för sin hustru som han hade hoppats slippa. Men den okända kvinnan lämnar honom ändå inte ifred.

Det här är första delen i en ny serie som definitivt ger mersmak. Tyvärr är det väldigt långt till januari 2021, då nästa bok planeras ges ut. Jag längtar redan! Så se till att ge Caroline Eriksson en massa skrivtid, ni som kan! ☺️

Författare: Caroline Eriksson
Titel: Kom i min famn
Förlag: HarperCrime

 
2 kommentarer

Publicerat av på 12 januari, 2020 i Böcker, Rec.ex., Spänning

 

Under den brännande solen

Två bröder, Nathan och Bub, möts vid en gammal grav ute i den australiska öknen. Vid gravstenen ligger deras döde bror Cameron. Han har dött en plågsam död utan skydd för hettan. Men hur hamnade han där? Enligt Bub hade de två bestämt att de skulle träffas vid en helt annan plats. Under kroppen finns en liten fördjupning, som om någon grävt ner något, men ingenting finns i sanden. En bit bort hittar de Camerons bil övergiven. Där finns förnödenheter för att klara ett längre stopp ute i vildmarken. Dessutom fungerar bilen utmärkt. Så varför övergav Cameron den enda säkerheten han hade för att bege sig ut till fots i det ödsliga landskapet under en het, brännande och livsfarlig sol?

Hemma på gården väntar Camerons hustru, deras två döttrar, modern, en farbror och två säsongsarbetare. Dessutom har Nathan med sig sin halvvuxne son som är på besök. Boskapsfarmen ligger ödsligt och skulle någon närma sig, ser man sanden yra på långt avstånd. Ofta går det veckor utan att de får besök. Nathan har en sårig vårdnadstvist bakom sig som till slut fick honom att bli bannlyst i den närmaste byn. När hans älskade hund förgiftades och dog undersvåra plågor, drog han sig undan världen och har därför inte besökt sin bror Camerons gård på ett år. De tre bröderna står inte varandra särskilt nära, men en gång i tiden skyddade de varandra så gott de gick från faderns brutalitet.

Camerons död rör upp både känslor och minnen. Platsen han hittades på är mytisk. Det finns otaliga historier om mannen som begravdes där. En gång i tiden vann Cameron pris för en tavla han målat av platsen. Flera märkliga omständigheter till Camerons död, gör att Nathan misstänker att någon vet mer än denne vill säga, men de ödsliga omgivningarna gör antalet misstänka starkt begränsat.

Jane Harper har gett ut tre böcker på svenska och jag har läst dem allihop (du kan se dem skymta på hyllan i bilden). Hetta och den här, En förlorad man, tyckte jag bäst om. En förlorad man har en spännande intrig, även om jag gissade rätt på en hel del, men framförallt är miljön, som berättelsen utspelar sig i, oerhört fascinerande! Varför? bosätter sig människor på platser, så avlägsna att den kan gå veckor innan en bil passerar? Dessutom i ett utmanande landskap, fullt med giftormar och en brännande sol som snabbt blir en dödsfälla. Gestaltningen är också bra och upplösningen känns riktigt trovärdig. Läs den, tycker jag!

Författare: Jane Harper
Titel: En förlorad man
Förlag: Bokförlaget Forum
Översättning: Klara Lindell

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 9 januari, 2020 i Böcker, Spänning

 

Vikten av granskande journalistik

Jag har läst en väldigt intressant fackbok som heter Sverigevänner. Ett reportage om det svenska nätkriget. I boken försöker journalisten Jonathan Lundberg besvara frågan hur Sverigedemokraterna (SD)lyckades erövra nätet, framför allt på de sociala medierna, och därmed kunde bli så framgångsrika bland svenska väljare. Svaret på den frågan börjar med i Jonathan Lundbergs framställning med en händelse 2003. Då startas webbforumet 4chan i USA av den då femtonårige Christopher Poole, som även har många kontakter i det amerikanska forumet Something Awful. Det är känt för att medlemmarna slipper registrera sig med en mejladress, utan kan vara helt anonyma och för att ha ”Internets sjukaste humor”. Här driver man med allt och alla, inget ämne är tabu. Christopher Pooles ambition är att locka över användarna på Something Awful till det nya forumet 4chan och han lyckas. 4chan har inga regler för vad du får skriva och användarna är även här helt anonyma. Inläggen domineras av rå ironi där ingenting är heligt. Och man hatar ”normies”, det vill säga de tonåringar som är populära i skolan och har en massa vänner. Majoriteten på 4chan är tonårskillar som inte känner sig normala. Memes blir populära och ett effektivt sätt att föra ut sitt budskap, som ofta är av rasistiskt och antifeministiskt slag.

SD inser tidigt sprängkraften i dessa båda forum och hur de kan förändra vår omvärldssyn. Genom Kent Ekroth börjar arbetet med att bli det största politiska partiet i Sverige på nätet. Det är en målsättning som kommer att infrias. Sedan valåret 2014 har de alternativa medierna på Internet successivt ökat, särskilt det med inom alternativhögern. De drivs av en ambition vill vara en motkraft mot det politiskt korrekta Sverige och ”de vänstervridna massmedierna”.

Jonathan Lundberg tecknar en bild av ett pågående nätkrig där nationalister och konservativa anklagar de traditionella medierna för att mörka sanningen om invandringens problem. De sociala medierna blir ett således ett verktyg för att kringgå de vanliga mediekanalerna och föra ut sitt budskap utan censur. Forskare och andra journalister intervjuas , men även nyckelpersoner bakom SD:s satsning på alternativamedier som t. ex. SD:s kommunikationschef Joakim Wallenstein och Chang Frick, som är redaktör för Nyheter idag. Det är en skrämmande bild som träder fram och deras mediestrategi tycks vara att måla upp ett samhälle i svår kris. Allt negativt som sker är på grund av invandrare eller migrationspolitiken.

Så hur ska man komma till rätta med den vida utbredning av alternativhögern på nätet? Jonathan Lundberg sitter inte på några entydiga svar, men trycker starkt på att det enda sättet att återfå förtroendet för svensk mediebevakning i de traditionella medierna (Tv, radio, tidningar) är att journalister granskar och förstår båda sidor och också går till botten med sanningen, även om den är obekväm. Han visar på exempel där man kan misstänka att svenska medier har undvikit att rapportera om nyheter som varit politiskt obekväma, t. ex. den om de många sexuella övergreppen på unga tonårstjejer på ungdomsfestivalen We Are Stockholm 2015, där förövarna mestadels var unga ensamkommande killar från Afghanistan.

Det är en intressant bok och författaren är ganska skarp i tonen. Jag tycker om att han belyser komplexiteten i de här frågorna och att han inte enbart fastnar i ett fördömande utan faktiskt försöker rannsaka sig själv och sina kollegor hur det kunde bli så här. Jag lär mig en massa och förfasas över baksidorna med sociala medier och hur lätt dessa filterbubblor uppstår. Det är svårt att låta sig motbevisas idag av sånt du redan tror du vet är sant. Det finns alltid någon källa som bekräftar dina åsikter och misstankar, hur sjuka de än är. Ett extra plus får layouten också och hur texten är satt. Ibland när man läser facklitteratur är texten så liten och kompakt. Här är det luftigt och lätt att läsa!

Författare: Jonathan Lundberg
Titel: Sverigevänner. Ett reportage om det svenska nätkriget
Förlag: Piratförlaget

 

 
2 kommentarer

Publicerat av på 12 december, 2019 i Böcker, Facklitteratur, Rec.ex.

 

Misstagens bok av Sanne Bjerg

”Det är märkligt att vi ägnar så mycket tid av våra liv åt att försöka övertyga oss själva och alla andra att världen är en välordnad plats. När det med all sannolikhet är så att allting, och i synnerhet människolivet, är precis lika kaotiskt, absurt och obegripligt som det verkar.” (s. 472)

Misstagens bok av Sanne Bjerg liknar ingen annan. Det är en vindlande historia full av absurdism. I centrum finns Vaclav Karakowiak, eller herr K som han också kallas, och ett hyreshus i Barcelona. Herr K driver en agentur med mycket liten kundkrets. Han är f d elitspelare i schack och kan inget om fotboll. Men en dag kommer en ung man från Mexico som är vansinnigt lik Barcas lysande stjärna Lionel Messi. Leonid, som mannen heter, misstar herr K för att vara fotbollsagent och att herr K inte gör något för att ta ur honom denna villfarelse blir också hans första misstag. Allt eftersom den ena märkligare saken inträffar och livet blir ett osannolikt äventyr, inser också herr K att livet inte är som schack, varje litet drag kan inte förutses och beräknas. Livet är fullt av misstag och Den stora rockaden är förmodligen herr K:s allra största. Åtminstone till en början. Men slutet gott, allting gott.

Jag älskar karaktärerna i den här boken! De är så knasiga, men ändå märkligt trovärdiga! Jag ser dem framför mig när jag läser och det stora huset på El Paral-lel. För en fotbollsnörd så är det också kul att läsa matchreferat. Lite svårare har jag för den skruvade intrigen. Det är lite too much för mig emellanåt. Jag är ett alltför stort fan realism!

Författare: Sanne Bjerg
Titel: Misstagens bok
Förlag: Bazar
Översättning: Karin Ruthman & Mia Ruthman

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 12 december, 2019 i Böcker, Humor, Rec.ex., Vänskap

 

Jag har läst Årets svenska deckare

SkuggjägarenSvenska deckarakademin delar årligen ut litterära priser i kategorierna Årets bästa svenska deckare, Årets bästa till svenska översatta deckare samt Bästa deckardebut. I år vann Camilla Grebes Skuggjägaren pris för årets bästa svenska deckare med motiveringen ”Elegant komponerad polisroman med kvinnohistoriskt perspektiv”. Jag var först i kön på exet som jag beställt till bibblan och nu har jag läst ut!

Berättelse börjar med Elsie som är polissyster på 1940-talet. Hennes liv slogs i spillror när hennes blivande make omkom i en olycka och hon tvingades adoptera bort sin dotter. Hon börjar arbeta i Stockholm och försöker slå sig in på männens arbetsplats, vilket inte är helt lätt, men jobbet är hennes livlina. Elsie blir den första som möter den så kallade Träskmördaren som bryter sig in på natten, misshandlar, våldtar och spikar fast sina kvinnliga offer i golvet.

På 70-talet är det Britt-Marie som blir en av de poliser som utreder nästa fall då en kvinna återigen mördas med samma tillvägagångssätt. Hennes chef antingen ignorerar henne eller skäller ut henne. Till slut får hon på nåder sitta med på arbetsmötena med de manliga kollegorna. Britt-Marie lever ihop med Björn, som en gång var hennes stora kärlek men som nu super sig igenom dagarna. För att kunna arbeta har Britt-Marie fått be sin bistra svärmor om hjälp med sonen Erik om dagarna.

Tio år senare möter vi Hanne, som tidigare i serien är i 60-års åldern och är dement, men som nu är en ung akademiker som blir inkopplad när Träskmördaren åter slår till. Hennes uppgift är att bistå polisen med en gärningsmannaprofil som är en helt ny, och ifrågasatt, metod inom utredningsarbetet.

I den avslutande delen återser vi Hanne och även Malin från tidigare böcker i serien. Malin har precis återgått till jobbet efter mammaledighet och får tampas med sin chef Bodil, som tycker att Malin borde prioritera arbetet mer nu när hon är tillbaka. Det olösta fallen med Träskmördaren blir återigen aktuella när ett nytt kvinnolik hittas. Slutet knyter ihop de fyra olika kvinnornas berättelser väldigt snyggt. Skuggjägaren rymmer så mycket! Det är en historisk odyssé över kvinnors intåg i polisyrket och det motstånd den kvinnliga frigörelsen väckte. Jag tänker direkt på den nutida kopplingen med fenomenet med så kallade incels. Historien går igen! Dessutom är själva deckargåtan riktigt smart och jag kan inte gissa vem som är den skyldige! Camilla Grebe är något särskilt bland de svenska deckarförfattarna och nu inleds den långa väntan på nästa del. Lyllos dig som fortfarande har Skuggjägaren oläst, säger jag!

Författare: Camilla Grebe
Titel: Skuggjägaren
Förlag: Wahlström & Widstrand

 

 

 

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 december, 2019 i Böcker, Deckare, Historisk roman, Spänning

 

Paris. Kärlek. Ost.

Paris. Kärlek. Ost.Australiensiska Victoria Brownlees debutroman handlar om Paris och en del kärlek. Och en väldans massa ost! Så titeln på boken, Paris. Kärlek.Ost, säger precis allt i det här fallet. Det är en charmig feelgood-roman, som är ovanligt välskriven för genren, tycker jag. Jag blev oerhört fascinerad av alla ostsorter som finns och det är kul att väva in vad som måste vara ett specialintresse i en roman. Det funkar faktiskt riktigt bra! Paris. Kärlek. Ost. är en berättelse med mycket charm! Det jag saknar är faktiskt kärleksbiten som gärna kunde få varit lite mer pirr och hetta. Här blir just den delen av boken ganska ljummen, tyvärr.

Ella flyr till Paris från Melbourne efter att ha fått sitt hjärta krossat av mannen hon trodde att hon skulle gifta sig med. Minnet av en resa från förr och första upplevelsen av en smakrik Comté gör att hon återvänder till den franska huvudstaden. Första stoppet blir en ostaffär där hon slår vad med den manliga expediten om att äta 365 franska ostar på ett år – det är nämligen exakt så många olika sorters ostar som sägs finnas i Frankrike. Vinnaren ska bjuda den andra på middag. Efter lite letande i Paris hittar hon ganska snabbt både bostad, jobb och vänner. I jobbet lär hon känna den sexige matskribenten Gaston och faller pladask för hans franska charm. Men är han verkligen singel eller ens intresserad?

Författare: Victoria Brownlee
Titel:  Paris. Kärlek. Ost.
Förlag: Hoi förlag
Översättning: Helena Stedman

 

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 18 november, 2019 i Böcker, Debutant, Feelgood, Kärlek, Rec.ex., Resor, Vänskap