RSS

I en skrämmande framtid

18 Sep

   Vägen av Cormac McCarthy är en berättelse om en man och hans son som gör en resa. De är på flykt och världen runt omkring dem består av förkolnade rester av mänskligt liv i ett fullständigt utbränt landskap. De andas genom tygmasker och är på väg mot havet i söder. Där hoppas mannen att hitta andra överlevande efter katastrofen som varit. Vad som hänt, vet vi inte, men världens undergång är nära. Det är kallt och tyst. Inga fåglar sjunger, alla djur är döda. Längs vägen tvingas de försvara sig mot illasinnade människor som vill åt de få ägodelar de bär med sig i sin shoppingvagn. Mannen har en pistol med några få skott, som en möjlig utväg. Ett skott för mannen, ett skott för hans son. Om något skulle hända mannen vill han försäkra sig om att pojken vet hur han ska använda den för att ta sitt eget liv. Mannen är sjuk och inser att han inte har lång tid kvar. Allt är nattsvart. Men mitt i allt det nattsvarta finns kärleken mellan mannen och sonen. Mannen lär sonen vad godhet är, i en tid då av moraliskt förfall: De goda ”bär elden med sig”.

Det är nästan alltför smärtsamt att läsa. Ganska snart inser jag att det kommer att sluta illa. Slutet där allt löser sig till det bättre kommer inte att komma. McCormac oerhört vackra, känsloladdade språk gör att jag står ut. Och när boken väl tar slut önskar jag, paradoxalt nog, att den inte hade gjort det. Smaka bara på dessa rader:

Under de första åren var vägarna fyllda med flyktingar höljda i sina klädesplagg. Med andningsmasker och glasögon satt de i sina trasor vid vägkanten som kraschade piloter. Deras dragkärror var hopade med skräp. De drog flakvagnar eller kärror. Deras ögon glittrade i sina hålor. Troslösa människoskal snubblade fram på vägarna som irrande väsen i ett feberland. Tillvarons bräcklighet slutligen uppenbarad. Gamla problematiska frågor upplösta till tomhet och natt. Det sista exemplet på en sak tar med sig hela gruppen i graven. Släcker ljuset och försvinner. Se dig omkring. Aldrig mer är en lång tid. Men pojken visste det han visste. Att aldrig mer inte är någon tid alls.

Jag är helt såld.

Boken vann för övrigt Pulitzerpriset 2007.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 18 september, 2008 i Böcker

 

Ett svar till “I en skrämmande framtid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s