RSS

Inte längre oskuld!

02 Feb

För nu har jag läst min första Murakami: South of the Border, West of the Sun! (Fast min pocket är mycket finare, svartvit!) Åååh vad bra den var, gillade skarpt!

Hajime är föds 1951 och är det enda barnet, vilket vid den här tiden är väldigt ovanligt i Japan. Det gör att han redan som mycket liten känner utanförskap och betraktas som udda. Hans barndomsvän Shimamoto är också ensambarn och de två finner varandra. Shimamoto har också en skada som gör att hon drar sitt ena ben lite efter sig. De två tillbringar eftermiddagarna hemma hos Shimamoto där de lyssnar på hennes pappas skivor, om och om igen. Hajime blir förälskad i Shimamoto, men vågar inte avslöja sina känslor för henne. I 12-årsåldern skiljs de åt, men för Hajime blir Shimamoto den kvinna mot vilka han jämför alla sina flickvänner med och i hans minne upphöjs hon nästan till något gudomligt. Så småningom gifter han sig dock och får två döttrar. Hans svärfar är en besutten byggnadsherre som hjälper Hajime ekonomiskt så att han kan köpa sig en verksamhet. Han öppnar en bar som snabbt blir välbesökt och omtyckt. Hajime tjänar snart långt mycket mer än han spenderar och på ytan verkar livet vara perfekt. Men något saknas och först när Shimamoto dyker upp på hans bar en regnig kväll så inser han att han fortfarande är vansinnigt förälskad i henne. Shimamoto vill veta allt om Hajime och hans liv, men om sitt eget liv vill hon inget säga. Hajime finner det mycket frustrerande, men accepterar av rädsla att förlora henne igen. Shimamoto fortsätter att dyka upp, men väldigt oregelbundet: ibland går månader innan han ser henne igen och då lider Hajime helvetiska kval. Förhållandet är länge rent platoniskt – på sin höjd håller de varandras händer – men en regnig (åter igen) kväll älskar de med varandra i Hajimes sommarstuga. Dagen efter vaknar Hajime och det finns inget spår av Shimamoto. Långsamt inser han vad som hänt…

Mer kan jag inte berätta, utan att säga för mycket. Men Gåtan Shimamoto gör boken väldigt spännande. Som läsare får man fylla i tomrummet mellan raderna och gissa sig till mycket. Det tycker jag om! Jag har hört att Murakami ofta använder sig av symboler och magiska inslag i sina berättelser, men South of the Border, West of the Sun är väldigt realistisk, om än gåtfull. Den är väldigt filmisk – jag får bilder i huvudet som stannar kvar när läsningen är avslutad. Och den är oerhört vacker. Ger definitvit mersmak!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 februari, 2009 i Asien, Böcker

 

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s