RSS

Om en trasig pojke utan hopp

02 Feb

Det här är ingen munter läsning, men det är viktig läsning. Att läsa den här är att fundera över sitt vuxenansvar. Hur det kommer sig att vi tillåter att ungdomar mår så här.

Det här är berättelsen om en fjortonårig kille, som aldrig omnämns vid namn. Han kan därmed vara vem som helst. Han bor hemma hos Lasse, fritidspedagogen som studerar djur och vill bli biolog. Han svälter sig själv och lider av tvångstankar. Han håller andan under vattnet i simbassängen tills lungorna nästan sprängs och livsinstinkten tar över och han simmar upp till ytan och andas. Han värmer händerna mot tekannan tills det blir så varmt att han inte förmår hålla kvar längre, utifrån ett utstuderat, och i hans eget huvud, fullt logiskt räknesystem. Han går i specialskola och gillar att teckna. Ofta tecknar han händer. Men när han är hos psykologen vet han precis vad denne vill se för sorts teckningar.

Och lugnt och stilla och med säker hand tecknar jag det han vill se mig teckna. jag tecknar mamma, som ler. Pappa, som ler. Huset med tak på. Trädet med frukt i.
Gräset. Allt fogar jag samman så att ingenting ska sväva. och jag kommer ihåg maten också, så att han inte får för sig att fråga mig om det. Jag tecknar kylskåpet stort och med massor av mat inuti.
Familjen som helhet, inga delade människor.
Ballonger på himlen vid sidan om molnen, solen och vattnet och måsarna.
Inga maskar eller kyrkansikten.
Inga gravstenar eller sura ansikten.
Inga dödskallar, inga ärr, skråmor eller olyckor.

Det gäller att hålla Sanningen på avstånd. Vad som är Sanningen, får vi läsare aldrig veta. Mellan raderna kan man läsa in incest, psykiskt sjuk mamma, utanförskap. Men varför han hamnade hos Lasse får vi aldrig veta.

Det dricks mycket te, men äts väldigt lite. Ute är det småruggigt och  fuktigt. Genom hela romanen huttrar man och känner kylan. Språket är väldigt distanserat och knapphändigt. Läsaren hålls hela tiden på avstånd, så som pojken håller alla ifrån sig. Det är väldigt gripande och obehaglig läsning. Det är ingen ”bra” bok, men är läsning som berör och som man omöjligt kan värja sig ifrån.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 2 februari, 2009 i Böcker, Psykisk ohälsa, Ungdomar

 

Etiketter: , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s