RSS

Mikael Fant: grundläggande genetik. en roman om blåögdhet och halva sanningar

11 Feb

   När polisen knackar på dörren till Jakob Lundholms lägenhet och meddelar att hans mamma har avlidit, måste Jakob lämna sin bubbla av självvald isolering och bege sig ut i världen igen. Ända sedan han fyllde 16 år har han levt med vetskapen att han blev till genom en våldtäkt. Mamma har gett honom namnet på förävaren, alltså Jakobs far, men han har inte gjort något med den informationen, aldrig tagit kontakt. Det här ledde fram till brytningen mellan Jakob och hans mamma och på sistone har de endast haft sporadisk kontakt. Med mammans död avslöjas dock att Jakobs mamma ljugit, eller i alla fall kommit med halva sanningar. Jakob kan inte alls ha haft våldtäktsmannen som far, då denne, liksom Jakobs mamma, var blåögd, medan Jakob själv har bruna ögon. Grundläggande genetik, alltså. Så frågan väcks till liv igen: Vem är Jacobs far?

Jacob är en ensamvarg som distanserat sig från fd flickvänner, vänner och släktingar. Undantaget är Jacobs morfar, som alltid finns där – men initiativet är alltid Jacobs. I sökandet efter sitt ursprung gör Jacob såväl en yttre som en inre resa. Han rör sig vant i Stockholmstrakten, ofta till fots.

Berättartekniskt är det en skickligt skriven roman. Mikael Fant hoppar mellan tid och karaktärer, ja, även mellan personliga pronomina (första respektive tredje person)! Det är imponerande att han aldrig villar bort sig! Som läsare är det lätt att följa med och sättet att skriva lämnar flera cliff-hangers, som man, tillfälligtvis, får svar på några kapitel senare. Jag gillar att Jacob omväxlande benämns som ”Jag” (när han är vuxen) och ”Han”/”Jakob” (i barndomsskildringarna). På så sätt belyser författaren skillnaden mellan då och nu och Jacob verkar angelägen om att ta avstånd från den han var som barn.

Mina enda invändningar är längden. Den känns helt enkelt lite för lång. En sak som bidrar till detta är alla förklaringar som blir nödvändiga, eftersom Jacobs språk inte alltid känns helt trovärdigt. Ett exempel är när han sju-åtta gammal fixar ett titthål ner i resturangen från klädkammaren:

”Han pillade lite till i hålet och det vidgades en smula, men sedan tog det stopp. (…) Antagligen hade det suttit någon elsladd där i hålet tidigare, kanske till en lampkontakt i taket, men den hade nog plockats bort någon gång och sedan hade man spacklat lite och satt upp väv över det lilla hålet och målat över.”

Känns inte riktigt som vanliga funderingar i den åldern! Och så kommer förklaringen till varför Jacob känner till detta:

”Som morfar fick göra den  gången när han skulle sätta upp hatthyllan i hallen och borrade på fel ställe.”

Nej, jag köper det inte riktigt! Men trots allt, boken är spännande som en deckare och det finns ett driv i berättandet som gör att man vill fortsätta läsa. Och Mattias Boström har fixat ett fantastiskt snyggt omslag (ja, jag är ju svag för sådana..)! Läs mer om boken här!

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 11 februari, 2009 i Böcker

 

Etiketter: , , , , , , ,

Ett svar till “Mikael Fant: grundläggande genetik. en roman om blåögdhet och halva sanningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s