Som en spark i magen, samtidigt som man skrattar

Ungefär så är det att läsa Nina Hemmingssons seriealbum Jag är din flickvän nu! Det är bara så himla bra och jag som är en synnerligen ovan serieälskare bara älskar enrutingarna och de längre serierna som Nina Hemmingsson gör! Det är satir och ångest blandat med en hel del skarpa iakttagelser av den patriarkaliska strukturen (jo, visst finns det en sådan i samhället och runt omkring oss). Det är obarmhärtigt skildrat och med en sådan precision och gång på gång tänker jag ”precis så är det!”. Antagligen för att det nånstans är bekant. På samma gång så är det faktiskt kul. Väldigt kul.

En enruting som just fångar detta som jag försöker beskriva är en där en kvinna ligger i fosterställning på golvet och bara stirrar tomt framför sig. Bakom henne står en annan kvinna, som inte huvudet syns på, bara kroppen. Hon säger till kvinnan på golvet:

”Upp & hoppa! Enligt en tysk undersökning är en promenad om dagen det mest effektiva mot depressioner, bättre än psykofarmaka tilll och med! Jamen ligg kvar där då, hålögd och ful, jag har i alla fall gjort vad jag kunnat. Ajöken.”

Visst är det lite symptomatiskt för världen idag? Vi orkar inte se elände och ångest, vill gärna komma med hurtfriska råd och sen skylla ifrån oss på den deprimerande som självömkande och patetisk, när denne inte omedelbart ”rycker upp sig”. Jo, jo.