RSS

Den första kärleken

10 Maj

Jag gillar den brittiska författaren Jacqueline Wilson och tycker mycket om hennes ungdomsböcker. Det första jag läste av henne var serien om Tjejerna, som inleds med Kära tjejer. Den serien är bra chick lit, tycker jag och väldigt underhållande. Framför allt så slog det mig att Jacqueline Wilson är makalöst duktig på att skriva dialoger, ungefär som Marian Keyes. Sedan läste jag Lola Rose och Den tatuerade mamman och insåg att hon även kan skriva om svåra ämnen på ett humoristiskt sätt, utan att det blir banalt. Det tyder på en stor respekt för barn och unga och mot sina läsare. Jag är inte så förtjust i serien om barnhemsbarnet Tracy Beaker, men de är undantaget. Kanske borde jag ge dem en chans till, Tracy Beaker verkar ju vara författarens egen favorit! Annars är jag ett stort fan av hennes böcker. Och av henne som person, hon verkar oerhört sympatisk! Se själv här!

Nu har jag läst hennes senaste på svenska, Kyssen, som handlar om bästa kompisarna Sylvie och Carl, som känt varandra hur länge som helst. De bor dessutom grannar och träffas nästan jämt. Båda är de 13 år och befinner sig i gränslandet mellan barn och ungdom. Ibland vill de leka låtsaslekar, även om de inser att de börjar bli för gamla för sådana lekar. En favoritsysselsättning är att vara i Carls glasbod, där han förvarar sin stora, dyrbara samling av glasföremål, och skriva på en berättelse tillsammans. Glasboden är deras hemliga ställe, dit de inte släpper in någon annan. Sylvie har en hemlighet som hon inte berättat för Carl. Hon är förälskad i honom och längtar efter att få kyssa honom. Men hon är osäker på Carls känslor. Visst har de ofta skojat om att de ska gifta sig när de blir stora, men på sista tiden har Carl verkat så inbunden och inte alls sig lik.

Carl och Sylvie går i olika skolor. Sylvie har inte riktigt funnit någon vän, om man inte räknar Lucy som är lika ensam som Sylvie, tills en dag då den poulära Miranda får höra om Sylvies ”pojkvän” och blir nyfiken. Miranda är en tjej som ser till att få som hon vill och hon bjuder över Sylvie och Carl på fest. Där föreslår hon att de ska leka Snurra flaskan och sedan kysser hon Carl, till Sylvies bestörtning. Hon blir förstås svartsjuk på Miranda och vill inte riktigt tro på Carl när han säger att hon inte betyder något för honom. Carl har också skaffat sig en vän på sin skola, fotbollskillen Paul. Sylvie förstår inte varför han blivit vän med Paul, Carl som tycker fotboll är tråkigt och idrottskillar löjliga med sin macho-stil.

Som (vuxen) läsare förstår jag ganska snart hur det ligger till med Carl och varför han beter sig så underligt. Men det gör inte så mycket, jag följer ändå Sylvies fruktlösa försök att få till det med Carl med spänning. Det är en fin skildring av den första (olyckliga) förälskelsen och av att stå med en fot i vuxenvärlden, samtidigt som man fortfarande känner sig ganska liten ibland. Med andra ord, det ständiga tonårs-dilemmat.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 10 maj, 2009 i Böcker, Kärlek, Ungdomar

 

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s