RSS

Jehåvasjäveln heter Henrik

14 Jun

Henrik Petterssons debutbok, Jehåvasjäveln, handlar om Jens som växer upp som ett Jehovas vittne. Han beskriver hur det var att ständigt vara den som var annorlunda, som inte firade jul eller födelsedagar och att vara Jehåvasjäveln, inte Jens. Samtidigt är uppväxten trygg. På mötena i Rikets sal varje vecka finns den välkända cermonin som skapar känsla av gemenskap med andra vittnen och trygghet. Här finns inga frågor, endast svar som talar om hur man ska leva för att få inträde i Paradiset efter Hermageddon, som oundvikligen kommer drabba Jorden, förr eller senare. Men när Jens så småningom möter Emma så börjar världsbilden krackelera. Emma ifrågasätter och gör inte som alla andra i församlingen. Till slut blir hon därför utesluten och en paria för alla andra vittnen. Ingen vill längre kännas vid Emma, för det är så det fungerar. Blir man utesluten så kan man inte fortsätta att umgås med sina vänner för de kommer låtsas att de inte känner dig. Jehovas vittnen, liksom andra slutna grupper med liten insyn för omvärlden, resonerar helt enkelt: Är du inte med oss är du emot oss och därför gör man bäst i att undvika sådana personer. Men Jens fortsätter att hålla ihop med Emma och långsamt börjar hans fasta tro att förändras. Han börjar ifrågasätta mer och mer. När en tragedi plötsligt drabbar familjen tar Jens det slutgiltiga steget och måste försöka komma underfund med vem han egentligen är.

Visst är det intressant att läsa om Jehovas vittnen. Jag vet inte många böcker som beskriver dem inifrån. Mycket kände jag till sen innan, t ex deras vägran till blodtransfusioner, men en del var nytt. Det råder en sträng uppdelning mellan könen. Att umgås på tu man hand man och kvinna, utan att vara gifta med varandra går inte. Kvinnor ska helst bära kjol på mötena, men kjolen får absolut inte vara för kort.

Den här boken är förstås delvis självbiografisk. Liksom romanens Jens har Henrik Pettersson vuxit upp i Jehovas vittne. I 20-årsåldern lämnade han församlingen och bor nu i Osaka i Japan. (Jens ska till L.A., USA, när boken slutar).

Trots det intressanta ämnet så fångar inte boken riktigt mig. Jag tror att det är för att den hoppar ganska mycket i tid och rum och jag läste bara i den då och då de första hundra sidorna. Därför fick jag inte riktigt grepp om historien eller om alla personerna som finns med. Visst är det fint att det ändå är en ganska kärleksfull uppväxtskildring, men jag tycker författaren glider över mycket av upplevelserna i skolan. Det är mer ett torrt konstaterande att han kallades Jehåvasjäveln av skolkompisar men inget om hur det faktiskt kändes. (Men jag är samtidigt lite kluven för det är rätt befriande att han inte är bitter utan har accepterat sin barndom rakt av.) Lite mer känsla hade gjort skillnad för mig – nu blir det en ganska medioker läsupplevelse.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 14 juni, 2009 i Böcker

 

Etiketter: , ,

Ett svar till “Jehåvasjäveln heter Henrik

  1. Boktokig

    16 juni, 2009 at 08:12

    Jo, jag är nog galen! 😉 Ja, just nu har det varit ungefär en bok per dag!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s