RSS

Ordlös ångest

21 Jun

Sista chansen är Marta Söderbergs* debutbok. Den handlar om Jacky, en fjortonårig tjej som en gång var ett lovande tennislöfte och nu har hamnat på Tallen, en sluten avdelning för ungdomar som ”hamnat snett”. När vi träffar Jacky för första gången är det vid visiteringen när hon precis anlänt. Hon kramar sitt halssmycke och försöker tänka på klädpokern de spelade på klassresan i sjuan. ”Men detta är ingen klassresa. Detta är isoleringen. Och den är varken rolig eller varm. Fortsätt, säger Personalen och Jacky måste dra ner de vita trosorna.

Väl på avdelningen, där alla möbler är fastborrade och alla lådor och skåp låsta, träffar hon Sara. Sara är Jackys motsats: en utagerande tjej som åkt in och ut från olika ungdomshem i flera år nu. Hennes pappa sitter i fängelse och hennes mamma har stuckit utan att meddela vart. Jacky har flytt in i tystnaden och varken orkar eller vill förklara varför hon mår så dåligt. Trots detta, eller kanske just därför, blir de två tjejerna vänner och varandras stöd på Tallen. På Tallen finns också Martin, sjutton år och därmed äldst på institutionen och som har ögon man kan drunkna i…

Boken varvas med återblickar från Jackys tidigare liv, innan Tallen, och upplevelser från ungdomshemmet. Den känns väldigt realistiskt skildrad, både när det gäller den institiutionella vardagen och Jackys stora (oberabetade) sorg. Jackys pappa, som tror att han gör det som är bäst för sin dotter, gör i själva verket henne än mer illa, utan att förstå det. Och det är så sorgligt. Det är också träffande beskrivet hur en till synes välartad ung tjej kan må så dåligt på insidan, trots att hon ”egentligen har det så bra”.

Jag känner att jag är lite kryptiskt, men det är ett medvetet drag. Jag tycker nämligen väldigt mycket om den här boken och önskar den många läsare! Förhoppningsvis har jag gjort någon nyfiken nu..? Visst finns det klichéer (slutet är lite väl rosenrött t ex) men det bortser jag ifrån. Jag blev gripen av Jacky och hennes berättelse (ja, jag vet att Jacky är en fiktiv person, men det känns som ”på riktigt” när jag läser boken)

* Marta Söderberg är 28 år och har själv haft en stökig tonårstid och tillbringat flera år inom ungdomsvården. Dessutom är hon riktigt bra på att skriva. Jag hoppas på fler!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 juni, 2009 i Böcker, Psykisk ohälsa, Ungdomar

 

Etiketter: ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s