RSS

Trist, Denise Mina!

24 Aug

Denise Mina har skrivit Garnethill-serien, som jag dyrkade samt böckerna om Paddy Meehan, som 9789185419067jag gillar skarpt. Däremellan gav hon ut en fristående bok, Det heligaste. Den tyckte jag inte alls lika mycket om. Nu har jag läst hennes senaste, I midnattens stillhet och tyvärr – för jag hade verkligen sett fram emot att läsa den – var den småseg och rörig.

Det börjar lovande. Två maskerade män tränger sig in hos familjen Anwar, när de sitter och tittar på tv. De är beväpnade och kräver att få prata med någon som heter ”Bob”. Huset ligger i ett lugnt villakvarter i Glasgow och familjen har aldrig tidigare varit i klammeri med rättvisan. Tumult uppstår och en av dem skjuter av misstag tonårsdottern i handen. Därefter försvinner de med fadern som gisslan. De kräver 2 miljoner pund för att släppa honom, en fantasisumma för familjen Anwar.

När polisinspektör Alex Morrow kommer till platsen tror hon först att kidnapparna måste ha tagit fel hus. Varför skulle någon tro att familjen Anwar äger så mycket pengar. Fadern har en liten kvartersbutik och i huset bor även äldste sonen och hans familj. Dessvärre får hon inte ansvara för fallet utan istället utses polisinspektör Bannerman, som hon avskyr, som ansvarig utredare. Motviljan är ömsesidig och Bannerman sätter henne på att gå igenom bandupptagningen från larmcentralen, när famijemedlemmarna ringde 911. Uppgiften visar sig dock innebära en viktig detalj och med hjälp av denna utvecklas kidnappningsdramat till något annat än de trodde från början.

Alex Morrow är, liksom Maureen O’Donnell (från Garnethill-trilogin) och Paddy Meehan en kvinna med personliga problem. Hon bryr sig inte heller särskilt mycket om att bli populär bland överordnade och kolleger, utan går sin egen väg. Problemet i boken är att karaktären inte introduceras utan uppgifter om Alex Morrow och hennes privatliv kommer lite pö om pö. Först var jag övertygad om att det måste finnas en tidigare bok med Alex Morrow för här och där slängdes information in utan att närmare förklaras. Sedan mindes jag att samma grepp användes för de tidigare nämnda serierna, men då gjorde det med mer känsla. Här skapar det mest förvirring. denise1005

Storyn som sådan är intressant. Intressantare blir det när man får följa kidnapparnas samtal. Gärningsmännen visar sig vara närmast amatörer och deras egentliga uppdrag är luddigt. Inte heller är de alltigenom onda utan de är mer komplexa än vad som brukar vara fallet i deckare. Men tyvärr räcker det inte. Som deckare betraktat är det här en ganska sömnig historia och jag är inte ens säker på att jag skulle ha läst ut hela boken om författaren var en annan än Denise Mina. Ändå kommer jag säkert att fortsätta läsa om Alex Morrow eftersom jag tror på Denise Mina. Många frågetecken får säkert sina svar längre fram i serien, för ja, jag tror i alla fall att det blir en fortsättning. Det känns så.

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 24 augusti, 2009 i Böcker, Deckare

 

Ett svar till “Trist, Denise Mina!

  1. karin

    26 augusti, 2009 at 08:54

    Gittan det här inlägget VÄGRAR jag läsa! Och helst vill jag vägra tro på rubriken men vi brukar ju tycka ganska lika… Är bara femtio sidor in boken. Men återkommer och meddelar om jag håller med dig… 🙂

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s