RSS

Åsa Anderberg Strollo: Blod

01 Sep

Blod_110_pxl

Blod är Åsa Anderberg Strollos andra bok (med debuten, Bryta om, blev hon Augustnominerad 2007). I centrum för handlingen står fjortonåriga Ida. Hon lever med sina föräldrar och sin många år yngre bror Max. Av en slump får Ida en dag syn på ett brev som är adresserat till hennes mamma. Hon blir nyfiken på vem det är ifrån och öppnar det. När hon läst det har hela hennes tillvaro satts i gungning. Brevet är från en man som heter Manne. Han vill veta om Ida egentligen inte är hans dotter. Han tycker sig ha sett likheter den gång för många år sedan då han såg henne och i alla år har han funderat på om han kanske är far till Ida.

Ida blir förtvivlad och vet inte vad hon ska tro. Hon har ju alltid stått väldigt nära sin pappa David, som hon delar sitt stora intresse för miljöfrågor med. Och nu kanske han inte ens är hennes riktiga pappa? Och vad händer i så fall, kommer David att försvinna ur hennes liv då? Hon vågar först inte konfrontera hennes mamma och fråga henne om brevet, men hennes två vänner ingjuter lite mod i Ida och till slut ställer hon sin mamma mot väggen.

Identitetskriser och föräldrar som inte alls förstår sina barn är inget nytt i ungdomslitteraturen. Och den här boken känns därför inte lika drabbande som Bryta om som kändes i magtrakten precis hela tiden under läsningen. Jag tycker att snacket om den utrotningshotade fiskgjusen och miljöarbetet känns lite irrelevant och inslängt mest för att ligga i tiden. Och så håller jag på att få krupp på Idas föräldrar, som visserligen vill väl men inte alls ser Ida. Men i övrigt så tycker jag att det är en väldigt fin bok om Idas tonåriga identitetssökande. Mest impad blir jag av den träffsäkra dialogen när Ida pratar med vännerna Julia och Nisa! Det är så klockrent och på pricken. Som här t ex, när de spekulerar varför Manne har väntat i så många år innan han hörde av sig till Idas mamma:

”-Han har ju tänkt på det här i tolv år, varför kontaktar han annars din mamma just nu?
-Precis, det måste ju bero på någonting…
Julia, som nu nickar både samstämt och bekymrat mot Nisa.
-Men han skriver ju att det har med begravningen att göra!
Idas inlägg, men hennes protest viftas bort av Nisa:
– Han måste ju skylla på nånting.
-Men hans föräldrar har dött och blivit begravda…
-Självklart vet han redan… att du också bär på sjukdomen.
Julia med ödesmättad röst. Och Ida blundar.”

 

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 1 september, 2009 i Böcker, Ungdomar

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s