RSS

Lionel Shriver: Dubbelfel

15 Okt

9789170373213_100Lionel Shriver är en obarmhärtig författare. I hennes senaste roman, Dubbelfel, utforskar hon rivaliteten mellan två makar. Willy Novinsky har sedan fem års ålder levt för tennisen. Hon är närmast besatt av sporten och siktet är inställt mot att bli en av de främsta i landet. Det innebär en ständig kamp om rankningsplatser och strategier för att maximera möjligheterna. Hennes familj är totalt ointresserade av hennes tennis, framförallt vill de skydda henne från besvikelserna – som oundvikligen kommer förr eller senare. 

”Dödssynd nummer ett i vår familj är att hysa förhoppningar om något.”

Men så träffar hon Eric Oberdorf, en nyligen utexaminerad student från Princeton som kommer från ett välbärgat hem. Eric spelar också tennis, men älskar inte sporten så som Willy gör. Eric inser att han kan bli bra i tennis, därför spelar han. Till skillnad från Willy som tränat och slitit sen barnsben för att få i de perfekta slagen så är Eric en naturbegåvning, som lär sig väldigt fort. Några år senare gifter de sig och ett år senare vinner Eric för första gången över Willy i en match. Detta blir början på slutet för Willy. Jämvikten – eller d v s det faktum att Willy låg lite i framkanten hela tiden – i förhållandet är i och med Erics vinst rubbad. Willy kan inte glädjas åt sin makes framgångar, avundsjukan är för stark. Dessutom kan inte Willy låta bli att tro att Eric i själva verket njuter av att besegra henne.

”Motsättningen mellan dem vidgades; den vidgades ständigt. Ju mer vuxen återhållsamhet hennes man mobiliserade, desto barnsligare blev Willy. Hon uppträdde tvärtom bara ännu mer omoget genom insikten av denna barnslighet, med samma självbestraffande strategi som hon använde när det såg som svartast ut på banan och hon slog ännu ett hemskare slag som lämplig repressalie för fadäsen som föregått det. För oavsett hur motbjudande Willys futtiga invektiv och hyperkänslighet var i Erics ögon, var Willy mycket mer motbjudande i sina egna. Eftersom ett uppskruvat skamligt beteende verkade passa bra som straff för skamligt beteende, växte hennes raseriutbrott lavinartat.”

Att läsa den här boken är att rida på en häst som plötsligt sätter av i sken och sedan bara springer fortare och fortare. Det är ingen munter historia men, som alltid av Lionel Shriver, blir jag berörd. Det kryper av olustkänsla i kroppen och jag vill bara ruska om Willy och få henne att ta reson, men i stället sitter jag där, maktlös, och ser på hur illa de gör varandra. Och det är just i skildringen av det smutsiga och fula hos människor som Lionel Shriver visar att hon är en alldeles lysande författare. Det gör det hela uthärdligt… och faktiskt riktigt underhållande.

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 15 oktober, 2009 i Böcker

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s