RSS

Inte så himla enkelt, helt enkelt

23 Okt

9789170374371_100Nej, att frågor som integration, svenskhet, utanförskap, mångfald och mångkultur – hoppsan! nu sa jag det i alla fall! – inte är lätta, visste jag innan jag läste Marjaneh Bakhtiaris bok Kan du säga schibbolet? Men att det är så oerhört komplicerat, hade jag faktiskt inte reflekterat så noga över. Den här boken fick mig att fundera över mina egna värderingar och ledde till en del rannsakan. Jag som tycker att jag själv är en väldigt öppen person som inte är särskilt fördomsfull, har ju, handen på hjärtat, inga vänner av utomeuropeiskt ursprung. Mitt liv är väldigt mycket det typiska för en svensk vit medelklass. Men gör det mig automatiskt okvalificerad för att diskutera frågor kring integration och invandring? Nej, men det gör att jag alltid kommer att ha ett utifrån-perspektiv. Men Marjaneh Bakhtiari lyfter fram vad ”invandrarfrågan” (invandringsfrrågan?) egentligen handlar om: klassbegreppet. Intet nytt under solen alltså. Det är ointressant att bunta ihop invandrare i en klump eftersom de sinsemellan skiljer sig markant åt. I stället borde vi tala om socioekonomiska faktorers betydelse. Punkt.

Kan du säga schibbolet? är en dråplig, men ganska sorglig ögon-öppnare. Författaren använder sig av karikatyrer (dock med ett djup) för att belysa samhället. Det är inte så intressant att de flesta av karaktärerna är av annat ursprung än svenskt för mellan dem är avstånden emellanåt milsvida.

Mehrdad Abbasi – akademiker med fru och två döttrar. Villa och katt i Oxie. Städhjälp. Starkt ifrågasättande av invandrares ”passivitet” och en nyliberal syn på individens egenansvar, oavsett förutsättningar.

Noushin – Mehrdads fru som i Teheran var en upprorisk, levnadsglad ung kvinna, men i Sverige bara en ”vanlig invandrarkvinna med språksvårigheter”. Vill gärna ha bekräftelse att hon gjorde rätt som flydde till Sverige och att hon därmed gav sina döttrar helt andra förutsättningar än hon själv hade som ung.

Parisa – Äldsta dottern till M & N och något av en ”drama-queen”. Tjatar om att få åka till Iran för att fota fattigdom och förtryck inför ett skolarbete. Väl i Iran upptäcker hon att kusinen bor i ett jättestort hus och är mer amerikaniserad än vad Parisa någonsin kommer att bli.

Baran – Får följa med sin storasyster till Teheran för att hålla ett öga på henne och är fullständigt livrädd för att göra fel och bli tagen av sedlighetspolisen.

Åke – Busschaufför. Tidigare gift med en iransk kvinna, men sedan de skildes åt har svärmor blivit kvar i lägenheten och som förgäves försöker bli av med henne. Men när han väl blir det så upptäcker han hur mycket hon egentligen betydde för honom.

Gudrun – Noushins väninna som tycker att det är så spännande med andra kulturer (men lite läskigt också). Älskar bilden av sig själv som en frisinnig och öppen kvinna.

Kadefa – Städerska hos familjen Abbasi. Kommer från Bosnien och försöker gång på gång på uppehållstillstånd, utan resultat. Förfasas över sin arbetsgivare som har suddat ut hela sitt ursprung.

En brokig skara, m a o. Vi läste den här boken i min bokcirkel och det är en utomordentlig bok att diskutera. Vissa tyckte att den var för pratig och övertydlig, andra, som jag, gillade den skarpt. Vad tycker ni andra som läst den?

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 23 oktober, 2009 i Böcker, Humor, Mellanöstern

 

5 svar till “Inte så himla enkelt, helt enkelt

  1. Lilla O

    25 oktober, 2009 at 23:41

    Gillade den skarpt! Tycker som du att den var både dråplig och sorglig.

     
  2. Karin

    27 oktober, 2009 at 09:02

    Och jag har börjat läsa ”Kalla det vad fan du vill” som har stått oläst i bokhyllan hur länge som helst…

     
    • frue

      27 oktober, 2009 at 11:39

      Oj! Hade du inte läst den? Jag tycker den var bra, men ”Schibbolet” bättre. Ska bli kul att höra vad du tycker!

       
  3. Karin

    27 oktober, 2009 at 20:31

    Nej konstigt va. Fick den av nån för länge sen men den har bara stått och väntat i bokhyllan. Tar med den till Dalarna imorgon! Den och några andra helt nyshoppade pocketböcker: Karolina Ramqvists ”Flickvännen”, Majgull Axelssons ”Is och vatten, vatten och is” och John Harveys ”Genom ljus och mörker”. Hoppas jag får mycket tid att läsa 😉

     
  4. Bookis

    28 november, 2009 at 12:57

    Intressant att läsa vad du tycker om boken. Jag har tidigare läst ”Kalla det vad fan du vill” och jag tyckte att den var sådär innehållsmässigt. Däremot hoppas jag att ”Kan du säga schibbolet” väcker reaktioner hos mig. Jag har den i min bokhylla, men jag har inte hunnit ta mig tid för att läsa den.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s