RSS

A.L. Kennedy: Day

24 Nov

dayOj! Det här blir inte lätt! Hur ska jag kunna skriva om den här boken och förmedla min känslor? Hur kan det jag skriver göra boken rättvisa?

Ja, det är med viss tvekan jag skriver om A.L. Kennedys Day här, för det är ingen lätt bok att skriva om. Det känns som om hur mycket jag än försöker så kommer jag inte kunna förmedla hur j****a bra den är!

Sommaren 1949 har Alfred (Alfie) Day anmält som statist till en filminspelning om andra världskriget. Han återvänder för att han måste, för att överleva. Väl på plats i Tyskland väcks minnena till liv…

Alfie Day tar värvning innan han hinner bli inkallad. Han har knappt åldern inne, men ser ingen annan utväg. Han måste bort från hemmet, med en far som misshandlar och hotar och en mor som han älskar men inte förmår skydda. Alfie hamnar som  sergeant i brittiska flygvapnet och får uppleva krigets fasor på (alltför) nära håll, samtidigt som hans besättning blir den familj han så länge saknat och önskat sig. Han ser till att få lära sig slåss för att en dag kunna ge igen på sin far. Under en permission tjuter flyglarmet och i skyddsrummet träffar han Joyce, som han genast blir totalt förälskad i. Joyce är redan gift, men med en man som inte träffat på många år och som hon inte ens vet om han fortfarande är i livet. Joyce blir Alfies ljusa minne under flygningar och håller mardrömmarna borta, samtidigt som han – förstås – är osäker på henne och vad hon vill med honom.

Det här är en uppväxtskildring och en skildring av vad krig gör med människor. Den hade kunnat vara dyster och svårmodig, men känns ändå ganska ljus och hoppfull. Det finns kärlek i Alfies liv och det är de två kvinnorna i hans liv, först hans mor sen Joyce, som är hans livlinor. Jag vet inte varför jag kommer att tänka på Forrest Gump när jag läser Day, men där finns någon gemensam beröringspunkt. Kanske är det att båda huvudpersonerna har ett drag av anti-hjälte över sig och att de verkar inslängda i en brutal värld som de inte verkar förstå.

Jag hoppas att den här boken hittar sina läsare. Och att de inte låter sig avskräckas i första taget. Det är nämligen inte en alldeles enkel bok att komma in i – med sina monologer, sitt växlande mellan att skriva om huvudpersonen utifrån olika person singularis (man, han, jag) och sin miljö (krig?!). Men, mina vänner, det är en bok värd att kämpa för. Plötsligt så känner man hur berättelsen om Alfie Day griper tag i en och man vill bara veta hur det ska gå för honom! Och det är fler än jag som sett dess storhet. Framsidan täcks av utmärkelser som boken vunnit och det är kul att ett nystartat förslag som Bastion fått möjligheten att ge ut den.

 

PS. En eloge till översättaren Marianne Öjerskog som måste ha haft ett hästjobb med texten!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 24 november, 2009 i Böcker

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s