RSS

Inte som på gamla goda tiden

12 Jan

9780718149864LMarian Keyes hemsida kan man läsa att hon just nu inte mår så värst bra. Hon har drabbats av en svår depression. Mycket starkt att publicera det i ett öppet brev till sina läsare, tycker jag, och funderar om det är anledningen till att hennes senaste roman The Brightest Star in the Sky inte känns så rolig heller? Jag har i och för sig känt så efter de två senaste av hennes romaner. Kanske håller hon på att tappa den där tajmingen och känslan? Hennes dialoger, som tidigare kändes så rappa, känns nästan som upprepningar och sitter inte lika klockrent. Ändå är Marian Keyes en sådan författare som är en ”måste-läsa-allt nytt-av” för mig. Och så har jag känt ända sedan jag läste Vattenmelonen för många år sen.

I The Brightest Star in the Sky är handlingen förlagd till ett hyreshus i Dublin och dess invånare. Här bor Katie som arbetar inom musikbranschen och nyss har fyllt 40 och börjar kännas lite småpanik för att hon faktiskt håller på att bli vuxen. I lägenheten under henne delar Lydia lägenhet med två polacker som kommit till Irland för att arbeta. De tycker att hon är värsta bitchen eftersom hon inte vill följa deras regler om städning. Inte är hon särskilt trevlig heller. Under dem bor åttioåttaåriga Jamima som drygar ut pensionspengarna med att ha en spålinje. Men hon är mest förkrossad över att alla unga tjejer som ringer till henne och vill ha kärleksråd, faktiskt tror att hon kan se in i framtiden. Nu väntar hon på sin fosterson som ska komma till Dublin och göra en egen tv-show. På bottenvåningen bor det unga paret Matt och Maeve som utåt sett verkar lyckliga, men som i själva verket är djupt olyckliga, var och en på sitt håll  (vitaminpillret är utbytt mot anti-depressiv medicin). Ovanför huset på 66 Star Street svävar en ande, som har planer för invånarna. Men själva anar de ingenting.

Just det andliga elementet är väl nytt för hennes senaste romaner? Själv är jag inte så förtjust i detta. Jag tycker inte att det gör hennes böcker bättre, utan snarare tvärtom. Det känns bara krystat. Men jag ger inte upp hoppet utan hoppas, och tror, att hon kommer igen med en bättre bok nästa gång! Pleaseeeeeeeeee?

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 12 januari, 2010 i Böcker, Kärlek

 

4 svar till “Inte som på gamla goda tiden

  1. Bokomaten

    13 januari, 2010 at 00:42

    Hett tips, plocka inte upp dina gamla kära Keyes-böcker då. jag plockade upp Lucy Sullivan i somras efter ett trängande behov av den där Keyes-känslan jag kände för några år sedan när jag läste hennes böcker, men blev djupt besviken. Kan ju vara jag som förändrats naturligtvis. Eller mest troligt är väl att det är så, men blev ändå lite sorgsen på något sätt. Jag tyckte verkligen om Vattenmelonen, jag också.

     
  2. frue

    13 januari, 2010 at 22:08

    Jaha! Då kanske det är jag som har ”vuxit ur” Keyes?! Hemska tanke! Men omläsningar är alltid en risktagning.

     
  3. Karin

    14 januari, 2010 at 21:21

    Fin ny layout på bloggen hörru!
    🙂 kram

     
  4. frue

    14 januari, 2010 at 22:17

    Åh, tack. Jag blev också nöjd!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s