Bok som väcker ha-begär

Jag gillar IKEA*! Det är prisvärt och snyggt. Att de plagierar kan jag ta, särskilt eftersom det ger mig och flera andra möjlighet att inreda hemmet och göra små förändringar utan att det kostar skjortan. Risken för likriktning går inte att klandra IKEA för, snarare är det inredningstidningarnas ”fel”. Men att IKEA väckte så ont blod bland andra aktörer inom möbelbranschen, att de faktiskt utsattes för bådebojkott och blockader mot leveranser, känns märkligt att läsa om idag när varumärket IKEA känns starkare än någonsin, såväl nationellt som internationellt. Eva Atle Bjarnestams bok Ikea – design och identitet, eller kanske mer katalog, är ett ovärdeligt stycke svensk kulturhistoria med alla dess kataloginteriörer från starten 1948, då Ingvar Kamprad annonserade sin första möbel, fram till 2009, men det är också berättelsen om en driftig smålänning som har en företagsidé som är unik och en genomtänkt strategi som uppenbarligen funkar.

Det är oerhört kul att läsa om alla formgivare och deras skapelser. Jag får veta att IKEA har gått i bräschen för att använda nya material i möbler, som t ex polyeter som IKEA till och med sökte patent på. Jag skrattar gott åt hur att resa till Älmhult (som är en riktig bonn-håla) beskrivs ”som att åka på charterresa (…)” år 1963, när man kunde övernatta på det nya motellet med swimmingpool, ett ”simotell”.

Enda kruxet är att det här är en bok man inte läser på ett fyra veckors-lån. Det här är en bok man vill äga. Därför gör jag en mental anteckning inför kommande bemärkelsedagar (namnsdag i mars, funkar det?).

Eva Atle Bjarnestam är för övrigt också bibliotekarie och det här är hennes andra bok. Även den första, De formade 1900-talet, handlar om design och konsthantverk.

*IKEA = Ingvar Kamprad Elmtaryd (gården där han bodde) Agunnaryd (orten). Visste ni? Själv hade jag ingen aning.