RSS

Bortkastad värdefull lästid

11 Feb

9789127119413Svartvintern är Marianne Cedervalls fristående fortsättning på Svinhugg, som jag gillade jättemycket. Tyvärr känns inte Svartvintern lika rolig. Affirmationer och spådomar under Hervors ledning känns lite påklistrat i den här berättelse och Miriams tvehågsenhet kring detta känns bara tjatigt och ointressant. Bättre är Hervor när hon svär och tar sig en sup – då känns hon igen!  Jag har också lite svårt att komma in i berättelsen den här gången. Tycker att det är svårt att hålla i sär personerna och dessutom retar jag mig på alla klichéer som används flitigt, inte minst när det gäller byinvånarna i Kuivalihavaara, dit Miriam flyr efter att ha skadat en friare oavsiktligt med sina tankar. Hervor, som stannat kvar i New York, kommer förstås och gör Miriam sällskap. Det är ju trots allt hennes hemby och platsen där Miriam tjänstgjorde som läkare innan hon blev lurad på alla sina pengar. Och byn där de två blev riktigt goda vänner.

I Kuivalihavaara finns den obligatoriska (?) skoteraffären, frisörsalongen, Konsum och förstås ett nedlagt hotell, som haft sina glansdagar en gång i tiden, men inte så mycket mer. De som bor där är som inskränkta norrlänningar mest*: en försupen arbetslös hustrumisshandlare, en predikant, en halvkorkad sladdertacka till frisör, två helylle-tanter som bjuder sina gäster på nybakade brödkakor och som spelar Yatzy tillsammans om kvällarna och så då ägaren till skoteraffären som är riktigt reko.  Jag blir så trött. Mitt i allt detta så kommer den homesexuelle operasångaren Ralph Sörarve till byn och har planer för det förfallna hotellet som han ärvt av en mystisk beundrare. Det rör förstås om i grytan, ja, ni kan själva räkna ut vad som händer. Det hela är minst sagt förutsägbart. Visst är det lite småtrevligt rakt igenom, lite Änglagårdskänsla, men det är en bok som man kan vara utan (faktiskt!). Tycker jag.

* Hoppas att ni förstod min ironi

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 11 februari, 2010 i Böcker

 

3 svar till “Bortkastad värdefull lästid

  1. Birgitta Nordström

    8 oktober, 2011 at 17:14

    Kanske får man en annan känsla för boken om man är från de trakter boken handlar om.

     
    • Fru E

      11 oktober, 2011 at 19:10

      @Birgitta: Absolut! Så var det ju för mig med Anna Janssons senaste som delvis utspelade sig i Kosta, som jag har lite lokalkännedom om.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s