RSS

Den trettonde historien

05 Mar

9789100118600När det var min tur att välja nästa bok på bokcirkeln hade jag redan innan bestämt mig för att välja Diane Setterfields Den trettonde historien. Jag hade både hört och läst om den flera gånger och kände instinktivt att den var min kopp te. Och åh, så rätt jag hade!

Den har en hel del likheter med klassikern Jane Eyre, en bok som jag läste och älskade någon gång på högstadiet. Det är inte alls fråga om någon plagiering utan tvärtom en medveten akt för att hylla den engelska 1800-tals romanen. Den trettonde historien är tidlöst så till den grad att vi hade svårt att komma överens om när den egentligen utspelar sig (förslag?). Det är snålt med tidsmarkörer och därför känns det också som ett medvetet val av författaren.

Att läsa Den trettonde historien var som att kliva in i en helt ny värld. Jag avundades Margarets stillsamma liv i sin fars antikvariat, där det gavs långa pauser, på arbetstid, för att försjunka i en bok. När Margaret får brevet från författaren Vida Winter och ombeds skriva hennes biografi, kliver Margaret ut ur den trygga – och kanske i längden lite tråkiga – bubblan för att resa och träffa den berömda författaren. Givetvis ligger herrgården där hon bor på landsbygden och givetvis dröjer det inte länge för hon tycker sig se ett spöke. Vida Winter är en säregen dam med bestämda åsikter. Hon svarar inte på några av Margarets frågor utan vill berätta sin historia som hon vill, och inte nödvändigtvis kronologiskt. Det visar sig – förstås – att mycket av V.W:s historia påminner om Margarets och deras historier vävs skickligt samman.

Den trettonde historien är en läsupplevelse som påminner om tiden då jag slukade böcker, ofta tämligen okritiskt. Man sugs verkligen in i boken och den suggestiva värld som allting utspelar sig i. Ändå känns det lite tomt när jag har läst klart boken och jag konstaterar ganska snart att det var en bok som var som bäst under läsningen. Efteråt föder den inga särskilda tankar eller reflektioner och jag hoppar direkt till nästa, som var Gillian Flynns Dark Places – mer om den imorgon!

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 5 mars, 2010 i Böcker, Psykisk ohälsa, Spänning

 

7 svar till “Den trettonde historien

  1. Olivia

    6 mars, 2010 at 01:02

    Den har jag hemma, och har funderat på att läsa ett tag nu. Ska kanske göra slag i saken!

     
  2. Boktokig

    6 mars, 2010 at 08:31

    Jag håller med om att den var bra! Det var en sådan där bok som man sträckläste, eftersom man sögs in i den så. Var svår att lägga undan.

     
  3. snowflake

    6 mars, 2010 at 10:05

    Ja, det var härligt att bo i den boken! Det är mest stämningarna i den jag minns. Och tvillingarna.

     
  4. frue

    6 mars, 2010 at 11:02

    Olivia: Vad väntar du på? 😉 En perfekt bok medan det fortfarande är kallt och ruggigt ute (även om solen skiner här idag).

     
  5. Boktoka

    7 mars, 2010 at 11:08

    En riktig älsklingsbok! Ge mig fler såna! Men som du skriver – den kanske inte lämnar så mycket efter sig, men det måste ju å andra sidan inte alla böcker göra. Tänk om alla gjorde det, vad fullt det skulle vara i huvudet. Skulle knappt finnas plats att läsa några fler…

     
  6. frue

    7 mars, 2010 at 11:31

    Så sant, så sant! Och som sådan är Den trettonde historien helt underbar!

     
  7. Anna S (Bokstävlarna)

    21 mars, 2010 at 15:30

    Jag blev också väldigt förtjust i den här boken och håller helt med om att det är en värld man gärna sugs in i.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s