RSS

Var är ni, Minotaur och alla ni andra?

06 Mar

39472Jag har precis läst den andra boken som Gillian Flynn har skrivit, Dark Places, och snälla ni, ÖVERSÄTT hennes böcker till svenska! Hon är absolut värd fler läsare men tills dess, läs henne på engelska om ni vill ha en En Riktigt Schysst Thriller™ , som Bokhoras Helena, skulle säga.

Libby Day är en huvudperson som inte är särskilt sympatisk: hon är kleptoman, arbetslös, lat, deprimerad… MEN det finns en anledning till detta. Hennes mamma och två äldre systrar mördades brutalt av hennes storebror och Libby blev vittne till dådet. Men Libby var bara sju år gammal när tragedin inträffade och vad händer om hon blev manipulerad av förhörsledare och psykologer att säga att hon såg det alla ville att hon skulle se, nämligen att Ben, den trulige tonårspojken som umgicks med satanister, var mördaren. Och tänk om Ben, som avtjänar ett livstidsstraff, i själva verket är oskyldig?

Tvivlen väcks av en grupp som har som fritidsintresse att ta upp och gå igenom gamla, spekatkulära rättsfall. För att få träffa Libby Day är de beredda att betala henne en hel del pengar och Libby, vars kassa börjat sina den sista tiden, ser plötsligt en utväg till att slippa ta ett vanligt jobb. Mötet med gruppen blir uppslitande och Libby flyr därifrån, men något inom henne har vaknat till liv och hon bestämmer sig för att gå igenom lådan under hennes säng som innehåller kvarlåtenskapen efter den familj hon en gång var en del av. Och sedan besöker hon Ben på anstalten som hon inte sett sedan han dömdes för morden…

Mycket spännande är det, särskilt eftersom boken växlar mellan tillbakablickar från Ben och Patty (mamman) och nutiden utifrån Libby. I varje kapitel läggs nya pusselbitar till lösningen, men jag vet inte förrän alldeles precis i slutet hur allt ligger till och vem som var skyldig till morden. Sånt gillar jag! Upplösningen är överraskande, precis som i den andra boken av Gillian Flynn som jag läst och bloggat om, Sharp Obejcts, och jag gillar att Libby Days karaktär inte gör henne till en lätt person att tycka om, men givetvis växer hon (utvecklas) genom berättelsen.

 
5 kommentarer

Publicerat av på 6 mars, 2010 i Böcker, Spänning

 

5 svar till “Var är ni, Minotaur och alla ni andra?

  1. snowflake

    7 mars, 2010 at 12:48

    Ah, det här låter intressant! Jag gillar deckare med udda/knäppa hjältar. Av nån anledning verkar det gå extrra bra att ha hjältar som är deprimerade, har Tourettes syndrom, är manodepressiva, outsiders á la Denise Mina, just i deckare.
    Skriver upp denna eftersom jag har köpstopp just nu.

     
  2. snowflake

    29 januari, 2011 at 10:22

    men shit pommes frites, redan här var jag ju intresserad! Och läste den först nu. 🙂

     
    • Fru E

      29 januari, 2011 at 21:09

      Men bättre sent än aldrig, eller hur? 🙂

       
  3. Bokomaten

    1 februari, 2011 at 22:22

    Och själv har man den fortfarande på att-läsa-listan…

     
    • Fru E

      1 februari, 2011 at 22:28

      @Bokomaten: Lyd ett gott råd: Ge den högre prioritet! 😉

       

Lämna ett svar till snowflake Avbryt svar