RSS

Natacha Appanah: Den siste brodern

21 Mar

v10-1Om jag skulle välja att läsa en bok bara för dess omslag så skulle det defintivt bli en från Elisabeth Grates bokförlag! Deras svartvita fotoomslag är så estetiskt tilltalande och jag gillar mjukbanden med de lyxigt vita papperssidorna. Så perfekta liksom! Och jag gillar att de är enhetliga, att man direkt på omslaget ser vilket förlag boken ges ut på! Det är bara ett aber med omslagen, dock ett viktigt sådant – de signalerar smal, svårtillgänglig litteratur, vilket (det vet jag av egen erfarenhet som bibliotekarie) gör att de är svåra att få ut bland läsare! Och det är här vikten av att förmedla litteratur kommer in, som jag tror stenhårt på när det gäller mitt yrke och som bloggare! Det är så viktigt att skriva (prata) om en bok som Natacha Appanahs Den siste brodern eftersom det här är en roman som förtjänar att bli läst och som verkligen kan sin läsare en upplevelse utöver det vanliga (stora ord, jag vet, men tro mig, det är en stor roman)! Mig gav den hopp om medmänsklighet, en inblick i Mauritius ochn dess kolonilamakters (Frankrike, Storbritannien) mörka historia och framförallt är den intressant eftersom den visar hur Andra världskriget och världspolitiken nådde ända bort till öster om Afrika med sina tragedier  – allt beskrivet av en tioårig pojke som inte visste något om världen utanför sin by.

Berättelsen om Raj, som förlorar båda sin högt älskade bröder i en cyklon, är en vemodig berättelse. Raj växer upp med skulden över att ha överlevt sina mer dugliga bröder. Raj som är tanig och klen. Sjuttio år gammal ser han tillbaka på sin barndom och minns vännen David, som han fick alltför kort tid tillsammans med. När Raj och hans föräldrar tvingas lämna sockerrörsfälten och bosätter sig på andra sidan ön, får fadern, som ständigt sätter skräck i Raj och hans mor, anställning som vakt vid öns enda fängelse. En dag får Raj i uppgift att gå och lämna lunchlådan till sin far vid fängelset. När han gjort det, följer han inte sin fars uppmaning om att gå hem direkt, utan Raj dröjer sig kvar bakom den höga fängelsemuren. Smygandes och hukandes ser han vita skuggor komma fram från byggnaderna ut på fängelsegården:

”En rad mycket magra människor, som under tystnad släpade benen efter sig, följde grusgången med långsamma ben och spred sig över gården. Män, kvinnor och barn. Allesammans vita. Kläderna de hade var för stora, för långa, smutsiga och skrynkliga, det var något som inte stämde i deras utstyrsel, och de påminde lite om spöken. Jag hade aldrig sett några vita som var så magra och trötta – vid åtta års ålder trodde jag att vita människor var fabriksägare, åkte bil och körde flygplan, men aldrig hade jag kunnat tro att de kunde vara inspärrade.”

Människorna som Raj ser är judar som 1940 flytt från Östeuropa, men som avvisats vid Palestina då de saknat giltiga resehandlingar, och därefter skickats vidare till Mauritius för att sättas i förvar i fängelset under svåra förhållanden. Raj vet ingenting om judar och därför blir han upprörd och tror att den jämnårige judiske pojke som blir hans vän, ljuger när han påstår att stjärnan som han bär som smycke runt halsen heter detsamma som han, David.

När den åldrande Raj minns David är det en kärleksförklaring till den käre vän han en gång hade. Genom att inte glömma David och hedra hans minne, vill han också betala tillbaka på skulden han känner för att inte kunnat rädda David, som han som liten pojke lovade att han skulle. Mötet med David förändrade Raj på djupet och nu vill han ge berättelsen om David vidare till sin egen son, innan det är för sent. Rajs självrannsakan påminner om att vi alla har en skyldighet att minnas!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 21 mars, 2010 i Afrika, Böcker, Sorg

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s