RSS

Jo Nesbø: Pansarhjärta

19 Maj

Jag vet inte riktigt hur många Harry Hole-thrillers av Nesbø som jag har läst innan Pansarhjärta, men det är nog inte fler än två. Varför? är den stora frågan jag ställer mig, efter att slagit igen Pansarhjärta, fortfarande full av adrenalin och med bultande hjärta. Är de ens i närheten av att leverera en sådan nagelbitarspännning som i denna så vill jag ha. NU. För tomheten efter hjälten Harry Hole (som verkar ha minst lika många liv som kattens) är stor.

Egentligen är Pansarhjärta lite för mycket, men jag kan inte låta bli att älska vändningarna. Ca 100 sidor kvar så får man veta vem mördaren är och jag undrar vad som kommer att hände de resterande sidorna. Men tji fick jag! Inget är så enkelt som det ser ut att vara och vips! har Nesbø kollrat bort mig helt. Visst är det inte alls särskilt trovärdigt, men jag köper det ändå för det är precis så här god spänningslitteratur ska skrivas: med driv,  god känsla för språket och med rafflande upplösning. Det är bara och luta sig tillbaka och njuta.

Handlingen i korthet: Harry Hole befinner sig i Hongkong och gömmer sig från en spelskuld i ett sjaskigt läenhetshotell Kaja Solness vid Oslopolisen söker upp honom för att be honom om hjälp i ett misstänkt seriemord. Harry Hole är svårövertalad men återvänder till Oslo när han hör att hans far ligger för döden. Där dras han motvilligt in i fallet och i politiken mellan avdelningar inom rättsväsendet som omgärdar det. Hans metoder är inte alltid efter regelboken, men effektiva och snart ser han ett mönster…

Just skildringen av Harry Hole och hans far är rörande. Mycket finns osagt mellan de två och när tiden är på väg att rinna ut är det inte lätt för någon av dem att hitta de rätta orden. Kanske är det viktigaste inte heller vad som blir sagt utan att bara vara tillsammans. Harry Hole är trots sitt slitna yttre, bland annat har han ett käkben som står ut efter att ha läkt ihop fel, en riktig kvinnomagnet. Kanske är det tufsigheten kombinerat med manlig säkerhet som gör det. Harry Hole själv sörjer Rakel som flyttat ifrån honom efter att i förra boken ha råkat illa ut (så mycket förstod jag trots att jag inte läst Snömannen). Och tillsammans har de en son som Hole inte verkar ha någon relation till alls. Lite knepigt. Men min oförståelse beror kanske på att jag inte läst alla böcker i serien. Än.

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 19 maj, 2010 i Böcker, Deckare

 

3 svar till “Jo Nesbø: Pansarhjärta

  1. snowflake

    20 maj, 2010 at 10:50

    Oleg är Rakels son från en tidigare relation.

    Kul att du också gillar!

     
    • frue

      24 maj, 2010 at 20:26

      Jo, det fattade jag, men tyckte att han verkade ha en väldigt knepig relation till sonen. Eller ville han undvika att träffa honom för att han insåg att det vore bäst för sonen att glömma honom? Men, ändå…

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s