RSS

På kärt återbesök i Kymlinge

15 Jun

De ensamma heter Håkan Nessers fjärde bok om kriminalinspektör Gunnar Barbarotti, denne något udda hjälte som ständigt för moraliska samtal med Gud (något som förekommer i lagom dos i denna bok, tack och lov!).

Handlingen kretsar kring sex personer, tre par, som alla kommer till Uppsala  för att studera och/eller göra lumpen. Dessa sex är Tomas och Gunilla, Rikard och Anna samt Maria och Germund. 1969 blir året de börjar umgås med varann. Det är Tomas som är kittet i gänget och som anordnar alla fester och middagar. Tomas och Maria är syskon, men förhållandet dem emellan är spänt. De umgås intensivt några år,  men när alla lämnar Uppsala för att fortsätta sina (yrkes)liv blir kontakten mer och mer sporadisk. När en av dem så småningom hittas död under en svamputflykt blir splittringen ett faktum.

Trettiofem år senare hittas en man död nedanför ett stup i skogarna utanför Kymlinge. Omständigheterna kring dödsfallet är oklara, men det finns egentligen inget som tyder på något annat än en tragisk olycka. Ändå finns det något som väcker en misstro hos Gunnar Barbarotti och när likheterna med dödsfallet under svamputflykten trettiofem tidigare visar sig vara alltför påtagliga för att vara slumpartade, bestämmer sig Barbarotti för att söka upp det gamla kompisgänget från Uppsala. Vid sin sida har han Eva Backman och tillsammans är de nog kriminallitteraturens skarpaste hjärnor. Givetvis är de båda dödsfallen intimt sammankopplande. Frågan är bara hur? varför? och vem? Berättelsen som nystas upp är upprörande, skrämmande och full av svikna förtroenden.

Min åsikt är att det här är den allra bästa i Barbarotti-serien! Handlingen är intrikat och de ständiga hoppen mellan nutid och dåtid binder samman nu och då på ett spännande sätt. Dynamiken kring kamratgruppen är oerhört intressant. Det är personer som egentligen inte har så mycket att bygga sin vänskap på, men som genom ett oövertänkt beslut för alltid kommer att vara knutna till varandra. Fast de egenligen inte tycker särskilt bra om varann. När slutet närmar sig har jag ingen aning om hur upplösningen ska bli – och det måste väl ses som ett mycket gott betyg för en deckare?

En betraktelse: Eva Backman blir alltmer lik Gunnar Barbarotti i sitt sätt att tala och resonera. Nästan så att de flyter ihop. Vet inte om det är bra eller dåligt?

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 15 juni, 2010 i Böcker, Deckare

 

5 svar till “På kärt återbesök i Kymlinge

  1. Vicky

    15 juni, 2010 at 15:02

    Kul att han fortsätter hålla stilen 🙂
    Jag gillar Nesser och har läst några av Barbaretti-deckarna, så denna måste hamna på min att-läsa-lista!

     
  2. Hemliga bokvännen

    18 juni, 2010 at 20:17

    Hej Fru E,
    Det här är din hemliga bokvän som är här och tittar in. Kul att du recenserar Nessers senaste, den står högt på min ”att läsa-lista”! Hoppas det funkar trots att jag lagt in en fejkad mailadress…

     
    • frue

      20 juni, 2010 at 18:37

      Visst funkar det! 🙂 Välkommen hit, nu är jag nyfiken på vem du är!

       
  3. Hemliga bokvännen

    22 juni, 2010 at 22:07

    Och jag är nyfiken på mer information om dig, så att jag kan börja packa en grön påse… 🙂

     
    • frue

      23 juni, 2010 at 17:16

      Förlåt mig, har haft ett par-tre hektiska dagar. Ska skriva nåt ikväll!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s