RSS

Din nästas hus

26 Jun

Jag tyckte väldigt mycket om Den stängda boken av Jette A. Kaarsbøl. Trots att det verkligen är en nattsvart bok, eller kanske just därför, har den stannat kvar i mitt medvetande. När jag i våras såg att författaren skulle komma med en ny bok (Äntligen!) så väcktes genast mina förhoppningar om en ny, oförglömlig roman. Och jag kan lika gärna slå fast det från början: Detta är inte en bok av samma kaliber som Den stängda boken men det är återigen en mycket välskriven roman som Kaarsbøl har skrivit.

Laus Lindborg är en framgångsrik arkitekt, dryga fyrtio och ensamstående. Visst har han haft åtminstone ett seriöst förhållande med en kvinna, men det var längesen nu. Kanske brås han på sin far, den egensinnige och misslyckade mannen som han nyss har begravt? Eller så är han helt enkelt bara sån.

När Laus Lindborg ska begrava sin far väljer han en plats en bra bit utanför Köpenhamn – kanske är det ett sätt att upprätthålla det avstånd han försökte att lägga mellan sig och fadern sedan han blivit vuxen, men aldrig riktigt lyckades med? Fadern har dock en anknytning till platsen som Laus väljer, St. Randing. Där ligger den enda byggnaden som fadern kunde stoltsera med att ha skapat, numera ett nedlagt, och till hälften nedbrunnet, bibliotek. När han blir rejält sjuk i influensan under sitt besök i St. Randing, erbjuder ortens präst, Stig, en sängplats på prästgården. Prästen Stig är en from besserwisser, som gör sitt yttersta för att hålla sig väl med alla. Han är marathonlöpare och i god fysisk form, trots att han börjar närma sig de sextio. Mellan Laus och Stig uppstår ett slags vänskap, trots Laus ambivalenta känslor inför Stig. Å ena sidan beundrar Laus hans godhet, å andra sidan blir han oerhört frustrerad över Stigs präktighet. När han träffar den mycket yngre prästfrun, Alma, blir han blixtförälskad och förmår inte hejda sina känslor.

Titeln, Din nästas hus, anspelar förstås på det nionde budordet:  Du skall inte ha begärelse till din nästas hus, något Laus inte förmår hejda. Långsamt och målmedvetet nästlar han sig in i prästfamiljen. Jag skriver nästlar sig in eftersom jag känner för stackars Stig, prästen, som maktlös får se på hur hans käre vän sviker honom. Laus gör inte mycet för att betvinga sina känslor, snarare utmärks han av en målmedvetenhet – han ska få det han vill. Och jag kan inte låta bli att sympatisera med Stig, trots hans irriterande sätt. När Laus och Alma väl inleder ett förhållande är det trots allt lite oväntat. Berättelsen är skriven ur Laus perspektiv, att Alma känner på ett liknande sätt har läsaren aldrig riktigt blivit varse. Små, små, subtila tecken finns, men dessa skulle lika gärna berott på välvilja. Intressant!

Laus inleder också en vänskap med dottern till föreståndaren på det värdshus där han så småningom hyr in sig för en längre tid, en trulig och butter tonåring som liksom Laus står lite utanför alla andra. Här lyckas författaren få mig som läsare att se Laus goda sidor.

Jette A. Kaarsbøl kan verkligen berätta! Hon gör det utan krumbukter, på ett rakt och öppet språk. Det är insiktsfullt om människors sätt att vara mot varandra, om den upphöjda Kärleken, om drömmar och livet. Det är lite svårt att komma in i boken, antagligen på grund av att man kastas in i NU, utan att fått en närmare introduktion om vad som hänt, men efter ca 100 sidor är jag fast. Läs!

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 26 juni, 2010 i Böcker, Kärlek

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s