RSS

Berörd av Yates

29 Jul

Easter Parade av Richard Yates hade jag nog aldrig läst om jag inte sett filmen (!) Revolutionary Road och blivit helt knockad av vardagsångesten i kubik – helt enkelt därför jag sällan läser böcker som är äldre än 15 år. Det är inget medvetet val från min sida, men eftersom det hela tiden kommer ut nya böcker som lockar så tar jag mig aldrig riktigt tid att upptäcka klassikerna. Ja, jag vet. Jag tycker också det är tråkigt. Men så är det i alla fall.

Richard Yates har ju (åter)upptäckts av fler än jag genom Revolutionary Road och vunnit det stora erkännandet först efter sin död. Nu räknas hans böcker som moderna klassiker som säger oss något, faktiskt en hel del, om vår samtid, trots att de har några år på nacken. Det är kanske lätt att tro att Easter Parade är en svårtillgänglig roman, men det är det inte. Tvärtom, faktiskt. Första meningen säger en hel del om handlingen:

”Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa.”

För så är det och så blir det. Richard Yates verkar inte tro på lyckliga slut. För min del tycker jag att icke-lyckliga, ofta tillrättalagda slut ofta innebär att berättelsens trovärdighet sjunker en aning. Men jag är splittrad. För å andra sidan gillar jag ju lyckliga slut. Förstås. Men Richard Yates ord gör mig åtminstone lite beredd.

Systrarna Emily och Sarah Grimes växer i utkanten av New York i slutet på 1930-talet med sin mamma, Pookie: en alkoholiserad, ytlig och mycket ensam kvinna. Deras far arbetar som textredigerare i New York och skulle velat ha fått mer tid med sina döttrar än vad Pookie låter honom få. Fadern blir i stället en närmast mytisk figur. När Sarah får tandställning måste hon åka in till N.Y. regelbundet för att få den reglerad. I och med det får hon tillbringa en hel del tid med sin far och inser så småningom att bilden de haft av honom inte riktigt överensstämmer och att hans arbete – som de varit oerhört stolta över – egentligen inte är särskilt märkvärdigt alls.

Sarah gifter sig tidigt och får tre söner i tät följd. Emily däremot, går sin egen väg. Hon är gift ett kort tag, men annars tycks hennes kärleksliv mest bestå av många korta kärleksförbindelser. Hon söker ständigt efter kärleken (en fadersgestalt?), men inte den som stänger in och kuvar utan kärlek på lika villkor och ömsesidig respekt. Inte helt enkelt. Samtidigt har hon ett hyfsat välbetalt arbete, mest för att få pengar till mat och hyra, inte för att arbetet är ett ändamål i sig. Det är först när hon mister sitt arbete som hon inser hur stor del av sig själv det egentligen var.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som grep mig så starkt i den här romanen, men den fick mig att känna på ett sätt som alltför få böcker (med tanke på hur många jag läser) gör. Jag har ingen svårighet att se vari Richard Yates storhet ligger i. Han har en fenomenal förmåga att skildra livet som det är, utan förljugenhet och tillrättalägganden. Han gör det bara bra!

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 29 juli, 2010 i Böcker, Kärlek, Klassiker, Psykisk ohälsa, Sorg

 

3 svar till “Berörd av Yates

  1. Ingrid

    30 juli, 2010 at 09:56

    Livet som det är utan förjugenhet- precis så! Yates går in under huden på något sätt- och jag väntar nu med spänning på att flera av hans böcker ska komma i svensk översättning. Jag har en biografi om honom som ligger och väntar på läsning… en ganska tjock klump (biografier har en tendens att ha rätt många sidor..)- jag har tyvärr inga fler böcker av Yates kvar att kasta mig över … men det kommer i stället att bli omläsning!

     
    • frue

      30 juli, 2010 at 09:59

      Jag undrar hur han är att läsa på originalspråk, vet du? Jag blev nyfiken på hans novellsamling som nämndes i förordet. Annars får vi hoppas Norstedts!

       
  2. Ingrid

    31 juli, 2010 at 14:40

    Jag tycker att du ska försöka att läsa Yates på originalspråket – slå du till med en novellsamling först- så får du se vad du tycker! Själv hoppas jag förstås också på Norstedts- det vore verkligen synd om det inte skulle bli flera översättningar av Yates. Jag har börjat glutta lite i hans biografi- en intressant man. Säkert också svår att leva med- men… verkligen ingen blek kopia av människosläktet….

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s