RSS

Så här gick det med semesterböckerna:

31 Jul

Jag valde semesterböcker omsorgsfullt när jag skulle till Italien och tog med mig fem godingar. Av dessa han jag läsa 3,5. Den jag inte hann med var Tjuvarnas stad och halvan var Lagom finns bara i Sverige. Den sistnämnda har dessutom hamnat på vänt just nu eftersom jag läser jättespännande Paganinikontraktet nu. Hur som, jag kan konstatera att min litterära semesterpackning räckte och det är huvudsaken.

Först ut var Kate Mortons Den glömda trädgården som jag tyckte väldigt mycket om. Trots att den utspelar sig i tre olika tidsåldrar samtidigt – 1913, 1975 och 2005 – så blir det inte rörigt eftersom de olika huvudpersonerna – Flickan, Nell och Cassandra – har sina egna röster. Boken är som ett pussel som väntar på att läggas. Läsaren ges en pusselbit i  taget för att sedan få hela bilden när boken är avslutad. Jag tycker det är oerhört skickligt gjort av Kate Morton, inte minst hur hon väver in små detaljer som kommer igen senare. I korthet handlar Den glömda trädgården om en ung kvinna som som ärver sin mormor och upptäcker att hon egentligen inte vet någonting om henne alls. En sagobok som mormodern har sparat visar sig utgöra en viktig del av det förflutna. Det är både spännande, sorgligt och lite romantiskt!

 Fear the Worst var min första Linwood Barclay-thriller. Jag tyckte att den var ok, men att Barclay står sig slätt i jämförelse med C.J. Box, till exempel. Det tog några sidor innan den blev riktigt spännande och slutet kändes lite väl konstruerat.

Tim Blake är en frånskild bilhandlare som under sommaren har sin sjuttonåriga dotter Sydney boende hos sig. Sydney har fått sommarjobb i recptionen på ett hotell i staden. När Sydney plötsligt försvinner spårlöst, upptäcker Blake att dottern har ljugit om sitt jobb. På hotellet där hon skulle ha arbetat vet ingen av personalen vem hon är. Tillvaron vacklar, inget verkar vara som det sett ut längre. Dottern verkar levt ett hemligt liv. Bostadsområdet där Blake bor verkar vara en mörkare plats än han kunde ha föreställt sig. Och värre blir det när han inser att han inte är den ende som vill ha tag på Sydney, men vill han se sin dotter igen så gäller det att hitta henne före de andra.

Perfekt sommarläsning: Inte så spännande att man blir fullständigt asocial och inte kan ta hand om sina barn längre, men ändå tillräckligt för att man ska längta efter att få läsa vidare. Och inget som man behöver fundera särskilt mycket över heller. Det är bara att åka med!

Paint it Black av Janet Fitch var däremot ingen lättsam semesterlitteratur och visst, det borde jag ha insett: Boken handlar ju om en ung kvinna som kämpar med att leva vidare efter att hennes pojkvän har tagit livet av sig. Bokomslaget till den här är så lyckat och kvinnan ni ser halva ansiktet av är verkligen huvudpersonen Josie Tyrell: En tjugoårig nakenmodell som flytt landsorten för att bosätta sig i L.A. Hon röker, dricker och knarkar för mycket, slarvar med sömn och mat och är lite vilsen i livet. Men när hon träffar Michael Faraday, sonen till en berömd pianist, fylls hennes liv äntligen med mening och innehåll.  När Michael istället för att som han säger, åker till sin mors hus för att ta itu med ett nytt konstprojekt, istället beger sig till ett sunkigt motell och skjuter sig själv genom munnen, blir Josie helt ifrån sig av sorg. I sorgen dras hon till Michales mor, Meredith, som i sin tur anklagar Josie för sin sons död. Josie vill ta reda på så mycket som möjligt om Michael för att hålla honom kvar så länge det går, men hennes efterforskningar får henne i stället att tvivla på om hon verkligen kände honom.

Det här är dramatiskt och svärmodern Meredith är en ytterst obehaglig människa. Josie verkar vara så ensam, trots alla vänner runt omkring henne. Hon är skör, samtidigt som hon är både självständig och en sann överlevare. Hon är en sån huvudperson som man minns länge efter att man har läst boken.

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 31 juli, 2010 i Böcker, Kärlek, Psykisk ohälsa, Sorg, Spänning

 

4 svar till “Så här gick det med semesterböckerna:

  1. Hanneles bok-paradis

    31 juli, 2010 at 23:04

    Fina lässtunder du haft.

     
  2. snowflake

    1 augusti, 2010 at 17:07

    Jag gillade också Paint it black! Den är verkligen svart, svartare än Fitchs Vit oleander (eller vad den heter?) men den är samtidigt vacker i all sin tröstlöshet. Och skönt med ett positivt slut.

     
    • frue

      3 augusti, 2010 at 13:09

      Ja, men jag funderade lite över slutet.. Kändes det inte lite uppgivet, att Josie hittade en ny människa att ”rädda” och ha som projekt, på samma sätt som pojkvännen? Jag vill att hon ska se sin egen styrka och inte vara så himla rädd för att vara ensam!

       
  3. enligt O

    3 augusti, 2010 at 21:35

    Tre böcker som lockar! Speciellt Paint it black, då jag tyckte mycket om Vit Oleander.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s