RSS

Kan man må för bra för vissa böcker?

03 Sep

Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis har hyllats i recensionerna. Sjläv blev jag inspirerad av Ingrid och det var detta inlägg som fick mig att till slut klicka hem boken. Nu har jag läst och tyvärr känner jag mig inte lika berörd. Jag har funderat mycket på varför och kommit fram till att jag inte bryr mig om Amy särskilt mycket. Och för en sådan här dyster bok känns det nödvändigt om läsupplevelsen ska bli positiv. Kanske mår jag helt enkelt själv för bra just nu för att riktigt greppa Amys skuldkänslor och mörka tankar? Det finns helt klart ett glapp mellan mig och Amy. Ni kan gott säga att jag inte har förstått boken, men vad jag har förstått är att jag borde tycka mer om den än jag gör. Jag begriper ju att det här är god litteratur. Ändå fattas det något.

Det finns dock en hel del intressanta grjer att fördjupa sig i. När jag läser boken funderar jag på begrepp som Arvssynden. Amy, som har judiskt påbrå (även om hennes mamma och moster gör allt för att förneka detta) tar sig ett slags skuld för att hon överlevde Förintelsen där så många som 48 av hennes släktingar dog. Trots att Amy själv föddes 1961. Hon har också överlevt en äldre syster som dog vid födslen, trots att hon själv var svårt astmasjuk som liten. Hennes mamma irriterar sig på henne och kan inte försonas med att den lungsvaga Amy överlevde när så många andra, friskare personer, dog. På nätterna drömmer Amy om koncentrationsläger och död. Hennes moster är helt övertygad om att Amy är något alldeles speciellt som är satt till jorden för att minnas, även om hon bevisligen inte kan minnas något som hon är alldeles för ung för.

Jag funderar också på Familjehemligheter och hur dessa kan splittra en familj och göra medlemmarna till främlingar för varann. Trots att de nog är tänkta till att göra precis tvärtom, egentligen. I Amy familj är det det judiska arvet som man inte pratar om. Eller systrarnas uppväxt i det krigsdrabbade Paris. Inte heller pratar man särskilt mycket om Amys pappa och varför han inte vill leva med sin familj.

Det är en bok full av sorg och vrede. Alla himlar spelar stor roll. Den lilafärgade himlen i Bay City, Michigan, där Amy växer upp till en tonårstjej som söker tröst i ständiga engångsligg. Tillvaron är tröstlös och Amy drömmer om någonting annat, att komma bort, om nya himlar. Efter en hemsk tragedi lyckas hon börja om sitt liv, utbildar sig till pilot för att kunna tämja himlarna och känna att hon överlevt dem. Hon får en dotter, som givetvis får heta Heaven. Sedan reser hon till Indien och berörs av de sotsvarta himlarna efter änkorna som bränns levande. Himlen är både tvång och frihet. 

Sekwa förlag, som boken ges ut på, har verkligen lyckats med omslaget till den här boken. Plåthuset, den svagt violetta himlen och telefonledningarna… I like! Och formatet! Boken vilar bekvämt i min hand!

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 3 september, 2010 i Böcker

 

5 svar till “Kan man må för bra för vissa böcker?

  1. Bokomaten

    3 september, 2010 at 23:19

    Det där stöter jag på allt som oftast. Att jag läser en bok och inser att min sinnesstämning nog helt enkelt inte är rätt för boken just då. Åt båda hållen. Oftast läser jag inte klart boken då, men visst händer det ibland. Och oftast kanske det är åt andra hållet också. Att man är för stressad, för sliten, för mycket.. uppe i varv.. för att orka med något tungt och låter det ligga till semestern när jag är på gott humör.:)

     
  2. Annica o Eva

    4 september, 2010 at 07:23

    Jag reagerade precis som du på boken. En känsla av att man nog borde gilla den. Men en annan starkare känsla av att nä, den här boken som borde beröra berör inte alls. Den hittade inte alls in till mig utan kändes alltför mycket som en intellektuell konstruktion som inte talade till mina känslor. Och då bli det tråkig läsning.

     
  3. frue

    8 september, 2010 at 21:41

    Precis. Det känns FÖR konstruerat.

     
  4. snowflake

    12 september, 2010 at 00:38

    Mycket intressant att läsa så olika recensioner. Jag måste nog hålla den i handen för att känna om jag vill läsa den. men vacker är den.

    Din nya design är också fin förresten!

     
  5. Fru E

    12 september, 2010 at 20:56

    Visst är omslaget fint. Så himla väl valt. Vill GÄRNA att du läser, för att höra vad du tycker. Tack, roligt att du gillar den nya designen -tyckte det var dags för lite förändringar!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s