RSS

Hur kan elände vara så fängslande?

29 Sep

Ikväll missade jag tyvärr min bokcirkel. Boken som det pratades om var Desirada av Maryse Condé. Jag läste klart den under lunchen idag och jag tyckte verkligen, VERKLIGEN om! Det är elände från första sidan till sista (vill man göra en välvillig tolkning kan man säga att det kanske ljusnar i framtiden, men en mer realistisk läsare ser nog bara fortsatt mörker). Hur kan då en sån dyster bok vara så himla bra? Jag har svårt att sätta fingret på det, men det är hur Maryse Condé berättar sin historia som gör det, tror jag. Berättelsen böljer fram och tillbaka. Vi är här och nu med huvudpersonen, Marie-Noëlle. Det hon ser, ser vi. Men läsaren måste vara vaksam och alert när Marie-Noëlle tror sig veta sanningen om sitt ursprung. Sanningen är i högsta grad föränderlig, ska det visa sig.

Och just detta tycker jag är så häftigt! Precis när vi tror att vi får svar på varför Marie-Noëlles mamma inte kan känna någon moderskärlek för varken Marie-Noëlle eller hennes två syskon, så får läsaren träffa en ny person som har en helt annan historia att berätta. Och man blir så överraskad, så villrådig. Och vem som är far får vi aldrig säkert veta. Det kan vara den barnälskande prästen eller mormoderns älskare, den vite juveleraren från Italien. Eller någon helt annan. Lärdomen Marie-Noëlle får av allt sitt sökande är att det inte spelar någon roll. Vi är alla ansvariga för våra egna liv och vad det blir av oss. Jag tror det är vad författaren vill ha sagt.

Här finns paralleller till den franska kolonialismen (så klart, allt börjar ju i Guadalope) och den våldtäkt på Afrika det innebar, likväl som fattiga kvinnors ständiga utsatthet för sexuellt våld. Våldtäkter leder till oönskade graviditeter och oälskade barn. Och än en gång står kvinnan där med skammen, för hur skamligt är det inte för en mor att inte älska sitt barn?

Tänk om detta är 2010-års nobelpristagare i litteratur? Så väl värd det priset Maryse Condé är! Jag gillade ju den förra också, Färden genom mangroven.

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 29 september, 2010 i Böcker, Sorg

 

3 svar till “Hur kan elände vara så fängslande?

  1. Catrin

    30 september, 2010 at 18:34

    LÅter spännande!

     
  2. Karin

    30 september, 2010 at 18:40

    Jag tyckte också jättemycket om den. Lite som att läsa ett mörkt och gripande kvinnoöde á la Joyce Carol Oates men i en annan miljö och utan tröttsamma Oates adjektivsjuka.

     
  3. Boktokig

    2 oktober, 2010 at 19:34

    Jag håller med om att hon är bra. Hon skulle helt klart vara värd nobelpriset!!!

    Jag hämtade ut paketet! 🙂 Här skrev jag vad det fanns in det: http://boktokig.blogspot.com/2010/09/i-paketet-var-det.html

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s