RSS

Jag gillar Voors!

19 Okt

Barbara Voors senaste roman är säkert hett efterlängtad av fler än mig. Det har gått tre år sen sist (Islossning, 2007), om man bortser från ungdomsboken Emmy Moréns dubbla liv. Voors är verkligen en av mina absoluta favoriter. Jag tycker mycket om hennes sätt att leka med orden, symbolspråket och hennes sätt att belysa skeenden från olika perspektiv. Titeln, Fantomsmärtor, syftar på Albas obearbetade trauma när modern begår självmord utan att efterlämna några förklaringar. Moderns svek finns där och har stympat Alba. Hon var sjutton år när det hände och sedan dess har hon förlorat sig i böcker och levt i deras berättelser, och betraktat världen och sin omgivning lite på håll, utan insats. Som hon beskriver sig själv: en kulturtant med fyra gudbarn som läser böcker. Undantaget är Freja, Marlenes och och Tomas dotter, som Alba tycks vara den enda som förstår sig, och tvärtom.

Nu har den drygt fyrtioåriga Alba Modig (ett namn som förpliktigar) tio dagar på sig att fatta ett beslut om hon ska behålla det barn hon väntar med den unge trädgårdsmästaren Seth (som vårdar Alba lika ömt som sina växter). Det är under dessa tio dagar läsaren får följa Alba och ta del av hennes historia, främst genom monologer som skulle kunna vara outhärdligt trista men som aldrig blir det med Voors lätta hand. Vi får följa med tillbaka till somrarna i Italien med tonårsförälskelsens treenighet Alba-Marlene-Tomas där himlen är oskyldigt blå och dagarna fulla av simmande i grottor och mopedkörning på slingriga bergsvägar. Sedan moderns självmord och Albas skuldtyngda ok av att inte ha varit tillräckligt älskad för att hon skulle orkat (över)leva.

Det är en vindlande berättelse, från flera olika håll: Alba, Albas pappa, Marlene… men av någon anledning förblir Seth utan egen röst. Hans godhet lyser igenom, men man ser aldrig konturerna av den man som som trots allt spelar en viktig roll i berättelsen. Voors belyser problemen kring fosterdiagnostik, att få veta innebär att man ges rätten att välja eller välja bort. Och vem kan avgöra vilket beslut som är riktigt? Eller vad som är ett värdigt liv? Vad är det som säger att bara för att man utesluter en kromosom skada så kommer barnet bli perfekt? Alla andra ”osynliga”, t e x neuropsykiatriska sjukdomar, då? Det är frågor man verkligen kan vrida och vända på och som inte har några självklara svar.

Det är inte Voors allra allra bästa*, men eftersom hon har en sån hög lägstanivå är det här ändå en av årets stora läsupplevelser. En roman som känns!

*Håller fortfarande Sömnlös som favorit

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 19 oktober, 2010 i Böcker, Psykisk ohälsa

 

3 svar till “Jag gillar Voors!

  1. Vicky

    19 oktober, 2010 at 21:12

    Åh, denna boken längtar jag verkligen efter att få läsa! Barbara Voors är även en av mina riktiga favoritförfattare.
    Jag har svårt att rangordna hennes böcker, men om jag ska ange min favorit blir det nog Mina döttrars systrar.

     
    • frue

      19 oktober, 2010 at 21:18

      Kul, Vicky! Den har jag fortfarande oläst i min bokhylla! Läser du nåt på italienska förresten?

       
  2. Boktoka

    20 oktober, 2010 at 08:45

    Jag har inte heller läst Mina döttrars systrar men det är hög tid uppenbarligen!!!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s