RSS

Fullständigt knockad av Room

21 Okt

Åh Jesus! Jag har läst en sån fantastisk bok. Hur ska mina futtiga ord och tankar om Room NÅGONSIN kunna göra den rättvisa? Den är inte alls lika bra som jag trodde – den är mycket bättre! Framförallt är den fullständigt unik! Det finns ingen annan skönlitterär bok som har skildrat hur det är för ett barn att växa upp i en… cell (bur!), under extrema förhållanden. Och det som är så fruktansvärt är ju att även om Room är fiktion så finns flera verkliga fall (Elisabeth Fritzl, Natascha Kampusch). Det här är en bok som hade kunnat vara fullkomligt olidlig att ta sig igenom, men ÄR en bok full av värme, humor och hoppfullhet. Visst låter det helt bisarrt, med tanke på ämnet?

Room av Emma Donoghue fanns med på Man Booker Prize 2010-listan och den hade absolut varit en värdig vinnare (tänk så galet bra vinnaren Howard Jacobsons bok måste vara?!*). Den liknar inget annat jag läst. När berättelsen börjar firar Jack sin femte födelsedag tillsammans med Ma (mamma)  i Rum. Han har aldrig sett något annat, Rum är hans hela värld. Ibland ser han och Ma på tv, men Ma har sagt att utanför rummet finns bara Yttre Rymden. Ibland kommer Old Nick på besök och då måste Jack stanna i garderoben. Där är han så tyst han kan och för att få tiden att gå räknar han alla sina tänder med tungan (=20 st) och sänggnisslet. När det tystnar vet Jack att Nick snart kommer försvinna igen. En gång i veckan ber de Old Nick om ”Sundaytreat” (eftersom jag själv läst på engelska så är det svårt att finna passande uttryck för alla uttryck så det blir lite svengelskt i det här inlägget). Det kan vara tejp, kritor eller liknande. Men aldrig för mycket. Då blir Old Nick arg och skriker till Ma att hon ska vara glad att hon har honom som tar han om dem och om det inte passar så behöver han inte komma tillbaka. Vilket förstås vore förädande för Jack och Ma – hur skulle de då få sin mat?

Rum är inte stort (11×11 meter), men för Jack är det hela hans värld. När de så småningom räddas är det  så många nya saker Jack måste lära sig. Det viktigaste av allt är att han inte får gå utan sin mask och sina solglasögon, eftersom han inte vant sig vid alla bakterier och solljuset. Sen stöter han i saker hela tiden, eftersom han aldrig har lärt sig att bedöma avstånd korrekt. I Rum kände han till varenda vrå och skrymsle, men Utanför är så oändligt stort. Jack visste inte att det fanns andra människor, andra barn. Nu är det plötsligt alltid en massa ljud omkring honom och andra röster än hans egen och Mas. Det gör honom trött och förvirrad. Samtidigt har Ma varit otrolig. Förutom att skydda honom från Old Nick så har hon gett honom kunskap utifrån de povra förhållanden de levt i, och en massa kärlek och tid.

Allt berättas av Jack. Det är hans historia. Emma Donoghue gör ett fantastiskt fint arbete med att få Jacks röst trovärdig. Och hon lyckas med det. Mycket tack vare att hon själv har en son på fem år, skulle jag tro, men ändå. Det krävs ett visst gehör som imponerar, samtidigt ska ju bakgrunden förklaras för oss läsare, som kommer rätt in i historien. När det fasansfulla redan har hänt. Och fortfarande inte tagit slut. Ma är en glad nittonårig student när hon kidnappas av dem mycket äldre mannen som Jack kallar Old Nick. Jack är förstås resultatet av övergreppen hon utsatts för under alla år hon varit fången. Men för Ma är Jack livselixiret, utan honom hade hon aldrig orkat överleva. Kärleken och bandet som finns dem emellan gör mig nästan tårögd. Det är så makalöst fint beskrivet.

Jag har inte nog med superlativ – eller för den delen, VERSALER – för den här boken. Måtte den översättas FORT så att den hittar fler läsare. Och om ni kan tänka er att läsa på engelska så är det här ÅRETS TIPS. Lita på mig, det är som Audrey Nieffenegger skrev: ”When it’s over you look up: the world looks the same but you are somewhat different (…)”. Fantastiskt, eller hur?

*Och ja, visst hade min underbare make köpt även den till mig, som jag fick igår när jag fyllde år *puss på honom*

Annonser
 
12 kommentarer

Publicerat av på 21 oktober, 2010 i Barn, Böcker, Humor, Kärlek, Psykisk ohälsa

 

12 svar till “Fullständigt knockad av Room

  1. Bokomaten

    21 oktober, 2010 at 20:58

    WOW!! En sådan makalös hyllning gör mig onekligen nyfiken. Jag tittade på den här redan på bokmässan, men man kan ju inte köpa allt och den verkade så mörk och psyikist jobbig att jag lite drog mig för den ändå. Man är inte alltid på en plats där man orkar vad som helst.

     
  2. Fru E

    21 oktober, 2010 at 21:43

    Jag hoppas att jag gör dig så nyfiken så att du ser till att läs den! 🙂 Ärligt talat, ämnet är supersvårt förstås men E.D gör det så bra och så fint att det mitt i allt det mörka blir bara.. ja, läsglädje som överskuggar. Galet bra!

     
  3. Stefan

    21 oktober, 2010 at 21:47

    Kan väl då erkänna att när jag på kvällen flanerade i Waterstone i Edinburg så fasnade jag för omslaget. Tycker det är riktigt riktigt bra..sen kommentaren som du har längst ner var väldigt stark..så då åkte den ner i ”korgen” 🙂

    S

     
  4. Bokomaten

    22 oktober, 2010 at 09:01

    Nu är den beställd eftersom den fanns på ett bibliotek där jag jobbar.=)

     
  5. snowflake

    22 oktober, 2010 at 09:25

    Ojoj vilken hyllning! Temat är ett sånt som jag inte vågar, det är så hemskt att läsa om barn som far illa, men du lyckas nästan övertyga mig. I alla fall så ska jag inte rygga tillbaka om jag ser den här nånstans.

    Bra man du har, förresten. .-)

     
    • frue

      22 oktober, 2010 at 21:40

      @Snowflake: Men det är ju det som är det fina i kråksången! Den blir aldrig spekulativ eller frossar i detaljer (vilket kan göra den än mer skrämmande i och för sig). Jack skyddas ju av Ma så han upplever inte Rum som skrämmande, utan hemma. Det är världen utanför som är hotfull. Och den slutar ju lyckligt!

       
  6. Mrs Calloway

    22 oktober, 2010 at 14:28

    Nu blev jag riktigt nyfiken. Har tidigare funderat på att köpa. Men nu har jag beställt på bibl.

     
    • frue

      22 oktober, 2010 at 21:38

      Åh! Det ska bli så spännande att läsa vad du och Bokomaten och Snowflake (kanske?) tycker om den!

       
  7. snowflake

    22 oktober, 2010 at 23:41

    tack för att du berättar att dne slutar lyckligt. Då blir dte lättare att våga.

     
  8. snowflake

    22 oktober, 2010 at 23:42

    ”den2 och ”det” ska det förstås stå. 😉

     
  9. Hanneles bok-paradis

    28 oktober, 2010 at 08:41

    låter som lite udda bok

     
  10. Emmas Bokhylla

    28 oktober, 2010 at 09:34

    Jag har hort att den skall vara fantastisk och du gor mig annu mera nyfiken!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s