RSS

En av årets mest intressanta*

31 Okt

* en vänlig blinkning till Snowflakes in rains inlägg om Zehs Corpus Delicti som hon skrev tidigare idag

Ja, Uwe Timms bok I skuggan av min bror är definitivt en av kandidaterna till Årets mest intressanta! Vem är Uwe Timm? Det enda jag visste innan var att han kommit med en bok på svenska förra årets, Upptäckten av currywursten, som jag läst recensioner av här och där. Men ärligt talat, hur ofta läser man tysk litteratur egentligen? Det är sorgligt så dåligt det är med översatt litteratur från andra språkområden än de anglosaxiska. Nu har jag i alla fall läst en tysk och ja, jag är smått betagen. I skuggan av min bror är faktiskt på många sätt en oförglömlig roman och känns väldigt angelägen, då den tar upp det tyska traumat på ett personligt och drabbande sätt. Boken är en självbiografisk roman. Uwe Timm skriver om sin sexton år äldre bror, Karl-Heinz som tar värvning i tyska Waffen-SS. Det är i slutet av 1942 som han frivilligt blir soldat och han skickas omedelbart till östfronten för att ingå i SS-Totenkopf-divisionen. I september1943 får han båda benen bortskjutna och amputeras på ett sjukhus i Ukraina. Kort därpå avlider han. Allt han lämnar efter sig är en låda med en kam, en torkad tandkrämstub, medaljer, några brev (framförallt från sin far) och en anteckningsbok.

Med hjälp av breven och anteckningsboken försöker Uwe Timm komma nära en bror han egentligen aldrig hann lära känna och endast har svaga minnen av. En bror som omtalas som en hjälte av sin far och som är ständigt närvarande, trots sin frånvaro, genom hela uppväxten. Fram växer ett porträtt av en ung man som först håller på att aldrig komma fram till mönstringsenheten, eftersom han går vilse. För att därefter hamna mitt i det brinnande kriget. Det som är slående är de kortfattade anteckningarnas torra konstaterande. Kriget blir ett slags normaltillstånd och Karl-Heinz  verkar inte fundera över huruvida det han gör är rätt eller fel. Det bara är. Till slutligen, kort innan han såras, når en insikt och avlutar sin dagbok med orden:

”Härmed avslutar jag min dagbok, då jag anser det vara meningslöst att föra bok över sådana grymma saker som ibland sker.”

Författarens far skildras både längtansfullt och kritiskt, distanserat. Fadern hade sin favoritson, Karl-Heinz, och när han avled av sina krigsskador så skrumpnade fadern liksom ihop och blev till en spillra av sitt forna jag. Fadern som la all sin kärlek på den förstfödde sonen, medan han nästan inte visade några känslor alls för systern och Uwe, sladdbarnet. Uwes syster får man inte veta så mycket om. Hon lever en skugglik tillvaro och först på ålderns höst möter hon Kärleken, som hon endast hinner uppleva några få år av. Uwe själv revolterar mot fadern och vägrar vika sig. Han ser sin far som en man som ständigt utgav sig för att vara någon han egentligen inte var. En man som lever långt över sina faktiska tillgångar och som inte själv ser förljugenheten. Uwes mor skildras enbart med positiva ögon och saknaden är stor när han långsamt förlorar henne i olika slaganfall, många år senare.

Uwe Timms försök att förstå sin bror blir också en familjehistoria, men även en berättelse om Tyskland under och efter andra världskriget. Romanen handlar om nazismens vardaglighet, men också tomheten som uppstod när tyskarna förlorade kriget. Det handlar om de få som vågade vägra att döda judar och de många som blint lydde order. Det är oavbruten intressant och gripande läsning om omprövningar och förluster.

Men hörr’ni, Thorén & Lindskog, som ger ut I skuggan av min bror. Hur kan ni ge en sån här fin roman, ett sånt outhärdligt trist omslag?! Ni gör det verkligen inte lätt för oss bibliotekarier och andra som vill sälja in boken till läsare! Men jag lovar, jag ska göra mitt absolut yttersta, för det förtjänar den här boken verkligen. Trots alla irriterande kursiveringar överallt (som jag antar återfinns i den ursprungliga texten?).

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 31 oktober, 2010 i Böcker

 

7 svar till “En av årets mest intressanta*

  1. enligt O

    31 oktober, 2010 at 20:48

    Hade nog aldrig läst boken om jag inte läst om den i bokbloggar, nu kanske jag inte läser den ändå, men det kan man inte skylla det fula omslaget för.

     
    • frue

      31 oktober, 2010 at 21:00

      Vad ska man skylla på då? Tidsbristen eller nåt annat? Det är en himla fin bok, O! 😉

       
  2. Ingrid

    1 november, 2010 at 08:03

    Det är som du säger en otroligt bra bok- jag har också läst och blivit mycket gripen av hela skildringen- jag ska skriva några rader så småningom. Uwe Timm är en författare som jag verkligen uppskattar.

     
  3. snowflake

    1 november, 2010 at 13:29

    Haha, en annan tysk alltså! 🙂 Jag läste Currywursten och tyckte mycket om den, så den här ska jag nog läsa.

     
    • frue

      1 november, 2010 at 22:14

      Tänkte faktiskt inte att de båda är tyskar! Kul omständighet med tanke på hur lite tysk litteratur som översätts. Jag tycker absolut du ska läsa denna!

       
  4. Hanneles bok-paradis

    1 november, 2010 at 23:02

    låter intressant

     
  5. Sara

    17 november, 2010 at 09:52

    Tack för recensionen! Currywursten ligger i bokhyllan och väntar på läsning och jag såg denna bok i bokhandeln i går och stod med den i handen ett tag. I dag får jag nog gå tillbaka och köpa den!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s