RSS

Erlend Loe: Stilla dagar i Mixing Part

01 Dec

Jag hade faktiskt inte läst någon av Erlend Loes ”vuxenböcker” innan jag läste denna, Stilla dagar i Mixing Part. Däremot har jag läst några av hans Kurt-böcker, bland annat Kurt i Kurtby som kategoriseras som barnlitteratur men kanske egentligen funkar bättre på äldre (läs: vuxna) läsare. Men åh! vad roligt jag hade när jag läste Stilla dagar i Mixing Part!

I Skavlan berättade Erlend Loe om hur han fick idén att skriva om ett norskt par som hyr hus av en tysk familj i Garmisch-Partenkirchen: Hans syster (bror?) har nämligen gjort det och i mailväxlingen som uppstod mellan familjerna hade den tyska pappan använt något översättingsprogram på nätet för att kunna skriva på engelska. Detta översättningsprogram hade då översatt orten Garmisch-Partenkirchen till just Mixing Part och det hade blivit ett stående skämt mellan Loe och syskonet. Helt underbart!

I alla fall, familjen Telemann reser till Sydtyskland, Herr Telemann gör det mycket motvilligt. Han har ingen längtan till det Bayern han kallar för ”nazismens vagga” och kan inte alls förstå sin hustrus vurm för det tyska. Tillsammans har de tre barn. Under semestern i Garmisch-Partenkirchen fördjupas Herr Telemanns besatthet av teater. Han drömmer om att skriva tidernas pjäs men i själva verket kan han inte få ner ett vettigt ord på pappret. Dessutom är han mer eller mindre besatt av tv-kocken Nigella Lawson och det skäms han lite för, men kan inte låta bli att drömma om att rädda henne från äktenskapet med den mycket äldre maken. Som dessutom är jude. Och det får man ju inte tänka på när man är i Tyskland!

Av sin familj är Herr Telemann endast måttligt intresserad. Nedan är ett utdrag från en dialog mellan far och ena sonen, Berthold:

”Pappa?
Tyst, Berthold! Pappa tänker på teater.
Men pappa?!
Är det viktigt?
Ja.
Okej, kom an då.
Gissa vad jag ska bli?
Menar nu när du blir stor?
Ja.
Hmm… nej jag vet inte.
Men gissa!
Okej… något med transport?
Nej. Jag ska bli advokat. Eller en som jobbar högt upp i Oslo kommun.
Hoppsan, jaha, har du pratat med mamma nu?
Ja, men vad tror du?
Båda delarna låter finfint, Berthold. Finfina grejer.
Tror du jag klarar det?
Tja. Jag vet inte. Jag skulle förstås vara den förste att gratulera om du lyckas, men jag tror ärligt talat att du är för vimsig.
Vad tror du jag kommer att bli då?
Tål du sanningen?
Ja.
Jag tror du kommer att bli en guttaperkaboll i systemet.
Vad är det?
Det är en sådan som ingen vill ta i och som hystas hit och dit från myndighet till myndighet tills allt motstånd är nedbrutet och då blir det socialbidrag.
Okej.
Mamma och jag kommer givetvis att hjälpa dig så gott vi kan. Vi kan skriva brev för dig, och du kan säkert bo kvar hemma lite längre än vanligt ocså. Vi löser det nog.
Okej.
Och när du har varit bitter i några år kanske du börjar skriva dramatik.
Tror du?
Det återstår att se. Men jag tycker inte vi ska utelsluta möjligheten.”

Vansinnigt kul, tycker jag! Och jag tycker sällan att en uttalat ”rolig” bok är rolig. Men här har han lyckats få mig på fall, herr Loe. Hela boken är nästan skriven i dialogform och det gör den lite speciell, nästan som en pjäs. Måtte den någon gång få spelas på en teater!

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 1 december, 2010 i Böcker, Humor

 

5 svar till “Erlend Loe: Stilla dagar i Mixing Part

  1. a-lo

    2 december, 2010 at 14:32

    Loe är kung, tycker bara titeln är obetalbart rolig! Men hans humor kan nog dela i folk i två läger. Vi läste Doppler i min bokcirkel och medan syrran och jag skrattade högt gav någon annan den ett bottenbetyg. Av allt att döma tror jag iaf Mixing Part kommer falla mig i smaken.

     
  2. Fru E

    2 december, 2010 at 15:59

    Jo, men det där med humor är ju svårt. Och jag brukar som sagt inte tycka att böcker som ska uttalat ska vara roliga är särskilt roliga, men Mixing Part var defintivt min humor! Jag får väl ta tag i mitt Loe-läsande och läsa Doppler, Fakta om Finland och de andra!

     
  3. Karin

    3 december, 2010 at 13:00

    Ja du MÅSTE läsa Doppler! Har jag inte tjatat om det redan? Den är hans absolut bästa, jag har läst den många gånger. Kanske är dags för en omläsning förresten 🙂 Håller på med ”De apatiska” men den är tung…

     
  4. enligt O

    4 december, 2010 at 22:16

    Doppler är fantastisk, men bäst är nog Naiv Super. Stilla dagar i Mixing Part gillade jag dock inte alls.

     
    • Fru E

      4 december, 2010 at 22:51

      @enligt O: Naiv. Super. var den första som kom på svenska va? Ska kolla ditt inlägg om Mixing Part…

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s