RSS

Johannes Källström: Offerrit

19 Dec

OJ! Vad jag gillar att bli så positivt överraskad! Min skepsis – svensk skräck? Johannes Källström, vem? – kom verkligen på skam. Offerrit av Johannes Källström har en bra story, intressanta huvudpersoner och är faktiskt riktigt smart uttänkt. Bara förordet får mig faktiskt på fall. Johannes Källström skriver ett öppet brev till läsaren där han berättar om ett besök i ödsliga Tichit, någonstans i Mauretanien, Afrika. Under en av sina många och återkommande magåkommor, vilar Johannes Källström ut i ett beduintält. Plötsligt dras tältduken åt sidan, sand blåser in och en man visar sig. Han heter Sidhi Moustafa och driver bort djinner. Djinner är islams motsvarighet till onda andar. De ser ut som människor men hemfaller lättare åt ondskan än vad vi gör. I mötet med Sidhi Moustafa blir Källström varse att sanningen inte sällan bestäms av majoriteten och det vi tror som självklart, kanske inte är det. Bättre inledning till en berättelse har jag kanske aldrig läst – så bra är den!

Handlingen är förlagd till en påhittad plats i Närke. Det är adventstid. Byn dit polismannen Owe Tycho skickas för att utreda ett mystisk försvinnande samt ett dödsfall på en amerikansk medborgare är starkt hotad. Sågverket som varit själva bygdens livsluft planerar att avvecklas med massarbetslöshet som följd. Kommunalrådet Svea och hennes innersta krets om fem personer har under ett lunchmöte diskuterat lämpliga åtgärder. Någon nämner Oscar Vigelius, den kände modeskaparen som föddes i byn och numera gör succé världen runt. Kanske man kunde locka honom till kommunen på något sätt? Man bestämmer sig för att ta kontakt och se vart det leder. Inte så bra tänkt alls.

Owe Tycho känner nästan genast att det är något kontigt med människorna i byn. Dessutom tycker han sig ständigt höra violinspel. Har han drabbats av tinnitus? Vid sin sida har han prästen och barndomsvännen CG som ska hjälpa honom att tyda den märkliga skrift som den döde amerikanen lämnat efter sig. Men det som från början framstod som en vanlig utredning visar sig snart dölja nattsvart mörker och ondska. Owe Tycho tvingas lämna sin rationella sida därhän och ompröva sina djupaste, grundläggande uppfattningar och likt en Don Quijote fäktas med monster, långt farligare än väderkvarnar.

Det är ett bra tempo i berättandet. Jag tycker framförallt om inledningen och får en klar bild av vilka som ingår i berättelsen. Det gillar jag. Jag tycker kanske att författaren slarvar lite i slutet. Allt går lite för fort (för mig) och förklaringar staplas lite på varandra. Det känns som om Källström hela tiden vetat hur allt hänger ihop och sen, när det börjar dra ihop sig till Den Stora Finalen, kommer ihåg att just det! Läsarna behöver också veta en del för att kunna förstå. Eller nåt. Han får lite väl bråttom, tyvärr. Men det är ett litet minus i ett stort överraskande JA!

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 19 december, 2010 i Böcker, Spänning

 

7 svar till “Johannes Källström: Offerrit

  1. Anna (med näsan i en bok)

    19 december, 2010 at 17:02

    Har den i bokhyllan, ska bli kul att läsa den och jämföra recensioner. Själv läser jag mycket skräck…

     
    • Fru E

      19 december, 2010 at 17:20

      @Anna: Håller med, det är jättekul att läsa andras inlägg om böcker som man själv läst! Jag ska hålla utkik efter ditt inlägg. Ska bli särskilt intressant eftersom du läser en del skräck redan. Jag gör det inte så ofta…

       
  2. Stefan

    19 december, 2010 at 21:53

    Låter mycket bra!! Den blir Offerrit som blir årets första Julbok efter läst detta 🙂 Tack tack

     
  3. Bokomaten

    20 december, 2010 at 09:13

    Låter ju prima! Vi verkar vara några stycken som nappat på erbjudande om att läsa den här. Måste erkänna att jag också varit lite skeptisk men tänkt läsa i jul. Gillar ju skräck, jag med. Ska bli kul att se vad man självtycker.

     
    • Fru E

      20 december, 2010 at 20:33

      @Bokomaten: Ja, det ska bli spännande att läsa vad alla ni andra tycker. Själv ser jag mest fram emot Fay Weldons böcker i vår…

       
  4. Bookis

    8 januari, 2011 at 22:42

    Spännande! Ska också läsa den snart.

     
  5. Bokomaten

    10 januari, 2011 at 11:39

    Det där om Fey Weldon blev jag också mycket glad över! Nu har jag läst ut den här också dock och gillat, rec kommer i dagarna.=)

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s