RSS

En bok att förlora sig i

18 Jan

Jag är fascinerad av Kate Mortons fantastiska sätt att berätta en historia! Både hur hon gör för att komma på själva intrigen, som hennes sätt att knyta samman alla lösa trådar till ett slut som känns fullständigt trovärdigt och hållbart. Jag har inte läst Dimmornas lek, som var hennes första bok som gavs ut på svenska. Och jag förstår inte alls varför?! Den här, som jag läste ut bara för några dagar sen, heter The Distant Hours. Den ges ut på svenska med titeln I det förflutna Forums förlag, senare i vår. Den svenska titeln känns ganska fantasilös, jämfört med den mer gåtfulla originaltiteln, och bokens omslag känns lite för romantiskt, men förhoppningsvis blir den lika bra översatt.

Jag älskar ju bokiga citat. Häri finns flera som appellerar till kärleken till böcker. På Kate Mortons hemsida kan man läsa att hon verkligen har ett geniunt bokintresse. Det märks också i den här boken. Det här citatet gav mig faktiskt ståpäls:

”All true readers have a book, a moment, like the one I describe, and when mum offered me that much read library copy mine was upon me. For although I didn’y know it then, after falling deep inside the Mud Man, real life was never going to be able to compete with fiction again. I’ve been grateful to Miss Perry ever since, for when she handed that novel over the counter and urged my harried mother to pass it on to me, she’d either confused me with a much older child or else she’d glimpsed deep inside my soul and perceived a hole that needed filling. I’ve always chosen to believe the latter. After all, it’s the librarian’s sworn purpose to bring books together with their one true reader.”*

Jag funderade mycket på vilken bok som gjorde mig till ”den sanna läsaren”, när jag läste detta. Fanns det verkligen en enda bok? Jag minns så många som fick mig att älska litteratur!

Men tillbaka till The Distant Hours. Vet ni vad det anspelar på? Jo, de historier som ryms i väggarna på ett riktigt gammalt hus där familjer bott och levt i generationer. Jaget i citatet ovan heter Edie. När Edies mamma får ett brev som varit på väg i decennier, är det första pusselbiten i som Edie får av moderns dunkla förflutna. Modern evakuerades från London och hamnade hos de tre systrarna Percy, Saffy och Juniper Blythe på den engelska landsbygden. I det slottsliknande Milderhurst Castle bodde systrarna tillsammans med deras åldrande och mentalt instabila far, den hyllade författaren Raymond Blythe. Han som skrev om The Mud Man, som var just den boken som väckte Edies kärlek till böcker. Modern har aldrig velat prata om den tiden, men av hennes reaktion när hon får brevet som varit på villovägar så länge, förstår Edie att hon måste få veta mer för att någonsin kunna överbrygga distansen som finns dem emellan.

Detta blir början på en berättelse där vi omväxlandes får höra de tre systrarna berätta sin livshistoria som innehåller så väl kärlek som tragedier, samtidigt som vi får följa Edies sökande efter svar på moderns gåtfulla förflutna. Det blir en helt makalös läsupplevelse!

* Och direkt känner jag att det är ett tänkvärt inlägg i debatten om bibliotekariens yrkesroll i en tid då vi ska vara så mycket på i den digitala utvecklingen på biblioteken, att det är lätt att glömma bort vårt uppdrag att förmedla litteratur som de experter vi faktiskt är.

Titel: The Distant Hours
Författare: Kate Morton
Förlag: Pan MacMillan

Annonser
 
8 kommentarer

Publicerat av på 18 januari, 2011 i Böcker, Kärlek, Psykisk ohälsa, Sorg

 

8 svar till “En bok att förlora sig i

  1. snowflake

    18 januari, 2011 at 14:34

    Den låter helt underbar!

     
    • Fru E

      18 januari, 2011 at 18:19

      Snowflake: Det är den! 🙂

       
  2. Bokomaten

    20 januari, 2011 at 10:36

    Jag är så himla sugen på den här, men tror jag väntar till i maj när den kommer i paperback. Om jag klarar det, jag får ett sådant sug i magen när jag läser din text att jag bara vill omfamna den direkt. Den verkar, som du säger, vara en makalös läsupplevelse!

     
    • Fru E

      20 januari, 2011 at 16:53

      @Bokomaten: Men den finns ju redan i paperback! Eller storpocket i alla fall. Det var så jag läste den. Den kommer ju på svenska i mars, tror jag. Tycer inte du ska vänta! 😉

       
  3. Bokomaten

    21 januari, 2011 at 10:27

    Va!? När man kollar på bokus står det att den ska komma i paperback imaj! Måste genast kolla upp!

     
  4. Bokomaten

    21 januari, 2011 at 10:32

    Ok, plockar man bort ”the” eller bara söker på kate morton får man rätt många fler träffar.. grr…

     
  5. snowflake

    22 januari, 2011 at 11:27

    Jag hittade en annan Morton på pocket på svenska, så jag tog den istället. *sparsam*
    Den glömda trädgården heter den.

     
    • Fru E

      22 januari, 2011 at 13:09

      @Bokomaten: Deras databas är ganska värdelös, liksom Adlibris tyvärr.
      @Snowflake: Jag tyckte om Den glömda trädgården också. Hon skriver på samma sätt i de båda, även om det är helt skilda berättelser. Men lägg den här på minnet när den kommer i pocket (nästa år?)! Eller låna på bibblan. Bara du läser den! 😉

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s