RSS

Palme och jag, del 1

29 Jan

 Shit! Vad bra den är, Henrik Berggrens Palmebiografi! Jag har läst ca 1/3 och följt Palme genom de trygga barndomsåren i lägenheten på Östermalm, till internatet i Sigtuna, över Atlanten och hem till Stockholm igen. Där engagerades han som sekreterare i SFS – Sveriges Förenade Studentkårer som var något helt annat då. Han hamnade mitt i den politiska hetluften på grund av konflikten mellan öst och väst, som blivit alltmer framträdande. Boken är oerhört tät skriven, fullspäckad av fakta – inte bara om huvudpersonen själv men också över inflytelserika personer i hans närhet och den samtid han existerade i. Så himla intressant!  Men den kräver hög koncentration och jag har nog en lång lästid framöver. Men vad gör det, när sällskapet är så eminent? Tre snabba fakta har jag valt ut, sådana jag verkligen inte hade en aaaaaning om (men jag lovar, det fanns många fler):

* Olof Palme växte upp i samma hus som Carl Bildts far, Nils.

* Han inledde sitt yrkesliv som skribent på den borgerliga dagstidningen Svenska Dagbladet.

* Han var student på Kenyon College samtidigt som skådisen Paul Newman.

Jag varvar med Anne Swärds Till sista andetaget och de två bildar en perfekt harmoni. Även Swärds bok är en bok som man inte bör ha bråttom med – hon väljer sina ord med omsorg, det märks. Mer om den framöver…

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 29 januari, 2011 i Böcker, Biografier, Facklitteratur

 

4 svar till “Palme och jag, del 1

  1. Hanneles bok-paradis

    30 januari, 2011 at 09:55

    tveksamt om jag vill läsa, finns så många andra biografier, som väntar..

     
  2. snowflake

    30 januari, 2011 at 11:14

    ja, visst var det lustigt med familjerna Palme och Bildt i samma hus? En annan grej jag tänkte på var att fam Palme och fam Wallenberg var på olika sidor redan i tidiga generationer. Intressant!
    (Men jag har hunnit cirka en 30:e-del.)

     
    • Fru E

      1 februari, 2011 at 22:28

      @Snowflake: Ja, verkligen intressant! Nu har jag läst lite till och jag kan känna att den bitvis är lite väl ingående och att Palme nästan glöms bort lite i alla beskrivningar av samtiden.
      @Hannele: Man gör som man vill! 😉 Jag läser så sällan biografier, men den här fick mig att bli sugen på att läsa fler. Det finns så många intressanta personer som jag skulle vilja veta mer om!

       
  3. Hanneles bok-paradis

    1 februari, 2011 at 22:42

    Biografier är kul och jag gillade Spill..

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s