RSS

Likgiltig och ganska så uttråkad

15 Mar

Nästa bok som ska diskuteras i bokcirkeln är Kristian Lundbergs Yarden. Jag borde inte skriva vad jag tycker redan, träffen är ju imorgon, men eftersom jag antagligen inte kommer att kunna vara med (sonen magsjuk tredje gången på två veckor!) så chansar jag på att ingen av medlemmarna läser min blogg innan dess…

Yarden är verkligen en bok som jag ville gilla och som jag var nästan säker på att jag faktiskt skulle tycka om, men tyvärr. Kristian Lundbergs nedstigning i helvetet genom arbetet i Malmös hamn berör mig inte ett dugg (även om jag nästan skäms för att säga det. Jag menar, hur kan jag vara så kallsinnig?). För mig är de drygt 140 sidorna (ännu en kortroman!) en orgie i självömkan och aldrig har så få sidor känts så långa. Jag kan inte undgå att tycka att Kristian Lundberg ändå är så mycket bättre lottad än arbetssökande i fas 3 som faktiskt inte hittar något jobb alls och verkligen känner flåset i nacken. Visst är det hemskt hur timanställda utnyttjas av arbetsgivare till att göra skitjobbet och deras otrygga anställning tvingar dem till att alltid ställa upp, aldrig kritisera. Men till skillnad från Kristians arbetskamrater (de flesta med invandrarbakgrund) så fanns det alltid en väg ut för honom. Efter 13 månaderna slutar Kristian Lundberg på yarden. Kanske är han i kapp med skulderna från kvarskatt och missad bokförsäljning. Eller så lyckades han få ett förskott på Yarden (boken, alltså). Men de som kanske aldrig kommer därifrån? Jag vill läsa deras berättelse.

Yarden består av tillbakablickar från K.L:s uppväxt med en schizofren mamma och flera syskon. När han berättar om moderns vanföreställningar om att pappan gömt pengar i någon av böckerna i bokhyllan och hur de alla tvingas hjälpa till att leta, känns det fysiskt i kroppen. Barndomsbeskrivningarna känns mer överhuvudtaget och jag tycker att K.L släpper in läsaren på ett helt annat sätt än i de nutida skildringarna. Texten berör mer.

Sen funderar jag lite på varför boken inte är klassad som Lz, d v s, som biografi. Nu är det en roman jag läser, om än starkt självbiografisk. Vad har den skillnaden för betydelse? Det hade varit intressant att diskutera i bokcirkeln. Mitt betyg blir 3/10.

Författare: Kristian Lundberg
Titel: Yarden
Förlag: Symposium

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 15 mars, 2011 i Böcker

 

7 svar till “Likgiltig och ganska så uttråkad

  1. Bokomaten

    15 mars, 2011 at 13:13

    Har inte läst, men konstigt nog blev jag mer nyfiken nu, hehe. När alla så så himla positiva kan det behövas lite kritik på tvärs för att det ska bli intressant. har ställt mig på kö på biblan nu ialla fall.;)

     
    • Fru E

      15 mars, 2011 at 13:19

      @Bokomaten: Ha ha, jag är ingen auktoritet att lita på, med andra ord! 🙂 Antagligen har jag bara inte fattat dess storhet (med tanke på fina recensioner och priser) så jag ser fram emot att läsa vad du tyckte.

       
  2. Hanneles bokparadis

    15 mars, 2011 at 14:27

    en ny bok för mej
    (ge sonen blåbär)

     
  3. Vicky

    15 mars, 2011 at 16:18

    Jag gillade verkligen hans uppläsning av boken och skulle vilja ha mer än de relativt få timmarna! vet inte om jag hade haft en annan uppfattning om jag läst boken!?
    Jag upplevde honom inte så självömkande heller, utan att han påpekar att han är privilegierad i förhållande till sina arbetskamrater (fast visst tycker han samtidigt det är skit att inte kan få något annat/bättre jobb…)

     
  4. Boktokig

    15 mars, 2011 at 22:15

    Oj, vad jobbigt!!!! Hoppas ni slipper magsjukan ett par år nu!

    Vad kul att du också ska vara med på Kulturradions bokcirkel!

     
    • Fru E

      15 mars, 2011 at 22:34

      @Vicky: Ja, men det klart att det måste finnas något bra med boken. Kanske kom man närmare författaren när han själv läste upp sin roman? Eller så är det bara jag som inte var på humör. 😉 Får jag fråga vad det var du tyckte var så bra?
      @Boktokig: Ja, finns det nån lista på alla som ska vara med? Jag börjar få lite svårt att komma ihåg alla…

       
  5. Vicky

    16 mars, 2011 at 12:31

    Jag tror det var det personliga i berättelsen (och där påverkade det säkert att han själv läste den) Du får kolla in min rec: http://bockeretc.blogspot.com/2010/12/yarden.html 🙂

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s