RSS

Gripande släkthistoria i tre generationer

19 Apr

Det börjar med en väldigt hemsk scen. En vuxen dotter beger sig med sin son till Köpenhamn för att möta upp moderna och dennes bror. Hennes älskade mormor Amalie har dött och de ska tömma hennes bohag. Men mamman och morbrodern firar deras mors död, ”äntligen är kärringen död!”. Bilden som de har av sin mor skaver mot dotterns upplevelse av sin mormor. Min nyfikenhet väcks förstås med en gång. Varför är de så arga på Amalie? Vad är det hon har gjort mot sina barn?

Vi får först träffa Amalie, eller Malie Thalia som hennes artistnamn lyder, som cabaréartist. Hennes liv består av män, sprit och teater och hon är målmedveten. Hon ska bli en berömd skådespelerska! Men så träffar hon en man som sviker henne, samtidigt som hon upptäcker att hon är gravid. Dessvärre är det för sent för att göra något åt det, men Malie löser det bekymret genom att gifta sig med en man som uppvaktar henne efter föreställningen varje kväll. Mannen är totalt trollbunden av hennes utstrålning och skönhet, men äktenskapet blir förstås inte särskilt lyckligt.

Sen hoppar vi till morfaderns uppväxt på en prästgård. En ganska lycklig barndom, trots att han känner sig annorlunda. Så småningom lämnar han det lilla fiskesamhället för att studera. Han slutar som porslinsmålare och förälskar sig i Malie.

Därefter hamnar vi återigen i Malies historia. Den här gången handlar det om hennes tragiska barndom. Fram träder en bild av en ung värdshus-flicka som utnyttjas sexuellt av sin far, utan att mamman bryr sig nämnvärt (jo, när hon får sin mens så säger hon ifrån, nu får mannen låta flickan vara annars kan de råka illa ut). Amalie är en romantisk ung tjej som drömmer om att möta Kärleken. Så småningom gör hon den i form av en ung man som ingår i ett resande teatersällskap. Amalie rymmer och följer med när de drar vidare. Men inte heller denna gång får hon vara lycklig utan allting får ett abrupt slut.

I slutscenen så är vi tillbaka vid själva begravningen av Malie Thalia. Jag tyckte att Anne B. Ragde kunde ha gjort lite mer av den. En begravning är ju ett tacksamt stoff i en roman. I övrigt är Arseniktornet en riktigt fin släktroman, med många bottnar. Karaktärerna känns väldigt äkta och trovärdiga. Till slut känner jag även en stark empati för den självupptagna Malie Thalia. Det finns trots en förklarande bakgrund till hennes bitterhet och ilska.

Slutligen måste jag också skriva något om Angela Kovacs utomordentliga uppläsning!  Hon både pratar danska och sjunger! Dessutom är hennes röst när hon läser mycket behaglig att lyssna på.

Anne B. Ragde har ju också skrivit Berlinerpopplarna, Ermeitkräftorna och Vila på gröna ängar. Jag tyckte mycket om dem också. Arseniktornet är hennes debutroman.

En annan som lyssnat är Tomtan som var lika entusiastisk som jag.

Författare: Anne B. Ragde
Titel: Arseniktornet
Uppläsare: Angela Kovacs
Förlag: Bonnier audio

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 19 april, 2011 i Böcker, Kärlek, Ljudbok, Släkthistoria, Sorg

 

2 svar till “Gripande släkthistoria i tre generationer

  1. Flygaren

    19 april, 2011 at 12:42

    Tack för tipset. Jag ska genast boka Arseniktornet på biblioteket.
    Glad påsk

     
  2. Lingonhjärta

    3 maj, 2011 at 23:28

    Åh, det här låter PRECIS som någonting för mig. Tack!!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s