RSS

Ledsen, men jag förstår inte storheten

06 Jul

Jag tror inte att det är någon överdrift om jag kallar Karl Ove Knausgårds Min kamp för 2010-års stora litterära snackis. Själv var jag och lyssnade på honom på Bokmässan och tyckte att han var intressant. Jag köpte hans första självbiografiska roman och fick den signerad. Sen blev den liggande (precis som de övriga två böckerna jag köpte…hmm…) och ju mer tiden gick desto mindre kände jag för att läsa den. Jag hade ju läst så mycket om den, att det nästan kändes som jag redan hade läst den!

Men så för ett par veckor sen fick jag syn på den och då kände jag plötsligt ett sug att börja. Jag hade lite svårt att komma in i den och tyckte att inledningen om Döden kändes väldigt pretentiöst och som ett försök att briljera med sitt språk. Jag läste vidare och när jag kom till Hålet som lille Karl Ove ser på tv-bilderna, blev jag mer engagerad i min läsning. Skildringen av relationen till hans far var fascinerande och lite skrämmande. Men sen dippade mitt intresse igen. Jag tyckte att navelskåderiet började bli lite tjatigt. Och den uppfattningen stod sig fram mot slutet av romanen, då fadern dött och ska begravas. När han berättar om dagarna med brodern Yngve och den åldriga farmodern i huset där fadern hittades död är knivskarpt och mycket gripande. Och säger så mycket om varifrån han kommer.

Men räcker det med att början och slutet är starkt? Jag tycker inte det och har faktiskt lite svårt att se storheten med Knausgårds första kamp. Eller ligger styrkan i att det är flera delar och därmed ett mäktigt romanbygge? Eller är det i utlämnandet av sig själv och sina närmaste? Själv undrar jag mer om vad mer han kan tänkas ha att säga om sig själv som är värt att berätta så här… Något jag som jag la märke till när det gäller språket var att det påminde om Ulf Lundells! Är det någon mer som sett den likheten? Jag tänker främst på de långa meningarna med otaliga bisatser. Än har jag inte riktigt bestämt mig för om jag kommer att fortsätta med Kamp-serien. Tvåan har ju nyligen kommit ut och rent estetiskt vore det snyggt att ha alla delarna i bokhyllan… Något som lockar mer än själva läsningen, tyvärr. 

Många är de som läst och bloggat om Min kamp 1, till exempel: Boktoka, Bokomaten och Snowflakes in rain.

Författare: Karl Ove Knausgård
Titel: Min kamp /del 1
Förlag: Norstedts

Annonser
 
5 kommentarer

Publicerat av på 6 juli, 2011 i Böcker, Biografier

 

5 svar till “Ledsen, men jag förstår inte storheten

  1. Hanneles bokparadis

    6 juli, 2011 at 16:53

    mycket man inte förstår, men det finns andra böcker..

     
  2. a-lo (the book pond)

    6 juli, 2011 at 23:40

    Ah, modigt att gå mot strömmen 😉 De flesta verkar ju lyriska, men kan det vara en ”grupptryckseffekt”…?

    Jag har inte läst den så jag vet ingenting jag, men jag vet att jag inte gillar Ulf Lundell. There, I said it!

    (PS. Du kanske kan ge bort del ett, så slipper du skaffa de andra? DS.)

     
  3. Ingrid

    7 juli, 2011 at 09:35

    Jag har bara börjat på nr 1 i serien och ja… det blev ingen tändning från min sida. Jag känner starkt att detta inte är ”my cup of tea”- har inte tänkt på likheten med Lundell men det ligger nog en hel del i det och då kan jag förstå min egen aversion (Lundell gillar jag nämligen inte alls som författare….)

     
    • Fru E

      14 juli, 2011 at 21:57

      @Ingrid: Alltid skönt att höra att man inte är ensam om sin uppfattning när en bok blivit så sönderkramad.
      @a-lo: Javisst. Motvalls-kärring! Ja, jag vet. Jag skulle kunna ge bort del 1 men det finns ju en personlig dedikation till mig i den. Och sån’t är alltid fint. Tänker du läsa?
      @Bokomaten: Jag vet. Jag tycker som du. Men räcker det. Är det så himla intressant så man vill läsa… vaddå?… fem delar till? Nja!

       
  4. Bokomaten

    11 juli, 2011 at 15:34

    Vet du, jag blev inte jätteförtjust i början heller men väl slutet, efter faderns död som du säger. Det tyckte jag å andra sidan blev riktigt gripande och gjorde att jag kände för killen för första gången. Jag hade ju egentligen lite svårt att förstå vad det uppröraned och storheten var i boken förren jag kom just till slutet. Jag tror inte jag kommer orka fler delar faktiskt, om inte de är mer engagernade rätt igenom. Lundell-kopplingen känns klockren, inte heller stor fan. För mycket navelskådande som sagt bl a. Slutet tyckte jag dock lyfte boken enormt, men synd man fick vänta så länge.=)

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s