RSS

Himmel över London

07 Aug

Åh, vad jag hade sett fram emot Håkan Nessers nya roman, Himmel över London! Men så gruvligt besviken jag blev när jag hade läst den! Jag vet inte riktigt vad syftet är med boken, jag förstår inte mycket av den. Det är ett virrvarr av händelser och meta-berättelser. Verkligheten blir fiktion och vice versa. Det är lite Håkan Nesser goes Murakami över den, men till skillnad från Murakami så tycker jag  inte att Nesser har någon kontroll över berättelsen. Som en av karaktärerna (Lars Gustav Selén) påpekar: berättelsen styr berättaren. Resultatet blir ett enda stort frågetecken. Jag fattar absolut ingenting. En annan trist grej är att jag, som brukar älska Nessers formuleringar och språk, faktiskt blir lite trött på detta i den här boken. Anledningen är att jag märker att alla romanens karaktärer uttrycker sig med den typiska Nesser-rösten. Det minskar förstås deras trovärdighet, samtidigt som de blir svåra att hålla i sär. Åtminstone till en början.

Boken börjar kl 4.50 när Leonard Vermin och hans yngre hustru Maud, kliver av Heathrow Express vid Paddington Station. Själva berättelsen börjar långt tidigare. Kanske med ett till synes slumpartad möte vid Trafalgar Square 1968 eller med en far och hans son i staden K- långt tidigare. Hur som helst, till det yttre tycks berättelsen handla om den döende miljardären Leonard som ska samlas sina närmaste inför en allra sista middag då hans testamente ska läsas upp. Förutom hustrun Maud, är det Mauds barn Gregorius och Irina samt en Milos Skrupka, som inte ens själv vet varför han har blivit kallad till London. So far so good. Jag har koll på själva storyn och tycker det är rätt spännande. Nutidshistorien varvas med Leonards minnesanteckningar från kalla kriget, som blir till en egen berättelse. Men sen kommer författare Lars Gustav Selén från K- in i handlingen och precis där, tappar  jag både fokus och intresse.

Fler recensioner: Tidningen Vi, En trave böcker

Författare: Håkan Nesser
Titel: Himmel över London
Förlag: Albert Bonnier

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 7 augusti, 2011 i Böcker

 

2 svar till “Himmel över London

  1. Per

    19 oktober, 2011 at 12:25

    Håller inte med. Tycker att detta är det bästa Nesser skrivit sen ”Kim Novak badade aldrig i genesarets sjö”. En spännande och gripande berättelse om liv och kärlek. Som alltid hos Nesser är språket vackert och exakt och här finns formuleringar som jag kommer att återvända till, bara för att de är så bra. Brukar annars ha svårt för metaromaner som leker med fiktionen och sin egen tillblivelse, men det här köper jag. Enda plumpen i protokollet är att Nesser felaktigt – och det förvånar mig -använder ordet karaktär som något slags synonym till romanfigur eller romangestalt, som det ju egentligen heter. Här gör han mig besviken.

     
    • Fru E

      19 oktober, 2011 at 21:47

      @Per: Jag håller också ”Kim Novak” högt bland Nessers romaner och som sagt, jag brukar verkligen gilla hans formuleringar men här tyckte jag att alla röster lät likadant och det kändes trist. Kanske var det mina förväntningar på något helt annat som gjorde mig så besviken. Jag tyckte att hans ”lösning” kändes som en nödlösning för att få ihop något som han inte riktigt visste vad han skulle göra med. Förvillingen av begreppen reagerade inte jag på (använder faktiskt själv det synonymt, tror jag, men jag förstår skillnaden) och det ska du nog inte klandra honom för. En redaktör borde ju ha ändrat detta. Tack för din kommentar, det är alltid roligt att få reaktioner på det man skriver, inte minst när någon tycker helt olikt mig själv.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s