RSS

När uppläsaren stjälper en roman med potential

15 Sep

Jag trodde verkligen att Anna Fredrikssons debutroman Sommarhuset skulle vara någonting för mig. Först hade jag tänkt att låna hem den innan semestern, men när jag läste på baksidan så tänkte jag att det nog inte var en munter historia och den fick vänta nu. Jag lyssnade på den och troligen gjorde jag ett felaktigt val. Hade jag läst boken hade jag sluppit lyssna på Louise Raeders märkliga uppläsningen där hon låter som en fnittrig tonårstjej! Helt fel röst till en så allvarlig huvudperson som Eva!

Men jag gillar storyn om tre syskon som ska återses för första gången på länge på moderns begravning. Jag undrar mycket över vad som är orsaken till att de verkar ogilla varandra så mycket (men förklaringen blir ganska simpel. Å andra sidan bottnar väl just mycket syskonrivalitet i petitesser?)? Ett arv ska fördelas och en stor del av detta består av ett sommarhus, som Eva gör anspråk på och ser som sitt, medan Anders och Maja redan räknat på pengarna som de skulle få vid en försäljning. En ganska stor krock där alltså.

Jag blir inte heller klok på Eva. Först sympatiserar jag med henne, sen tycker jag att hon är en odräglig och feg martyr av värsta sorten! Lider i det tysta och förväntar sig extrem hänsyn, samtidigt som hon själv har en minst sagt naiv syn på fördelningen av arvet. Extremt gnällig och missbelåten med allt. Hon tröttar ut mig, men tar revansch mot slutet, tack och lov.

Sommarhuset blir tyvärr en roman som aldrig riktigt lyfter. Men om ni ska läsa, se till att inte välja ljudboksversionen.

Författare: Anna Fredriksson
Titel: Sommarhuset
Uppläsare: Louise Raeder
Förlag: A nice noise

 
7 kommentarer

Publicerat av på 15 september, 2011 i Ljudbok, Sorg

 

7 svar till “När uppläsaren stjälper en roman med potential

  1. Lingonhjärta

    15 september, 2011 at 12:25

    Åh vad trist det ärnär uppläsaren är kass. Fast de tillfällena då uppläsaren lyfter hela boken gör det värt att lyssna vidare på fler böcker. Just nu lyssnar jag på Harry Potter och ÄLSKAR Stephen Fry som uppläsare 🙂 Fnissar högt och konstant här hemma.

     
    • Fru E

      15 september, 2011 at 18:38

      @Lingonhjärta: Åh, Stephen Fry är ju värsta sagofiguren själv! 😉 Måste vara som klippt och skuren för det jobbet!

       
  2. Bokomaten

    15 september, 2011 at 14:59

    Ooo, syskonrivalitet och familjedrama.. mumsigt. men håller helt med om upplsäarens betydelse på en ljudbok. kan bli så hopplöst fel och väldigt bra när det är rätt person till rätt berättelse. Finns ju vissa som BARA borde jobba med ljudboksinläsning så bra de är och vissa som kanske inte skulle quitta sitt dayjob..

     
    • Fru E

      15 september, 2011 at 18:39

      @Bokomaten: Jag säger bara Katarina Ewerlöf och Reine Brynolfsson…

       
  3. Vicky

    15 september, 2011 at 14:59

    Visst har inläsaren enorm betydelse. Måste skriva om en motsatt upplevelse jag kom att tänka på när jag läste här. Kommer inom et par dagar – självklart länkar jag dig.

     
    • Fru E

      15 september, 2011 at 18:37

      @Vicky: Precis! Så var det ju med Spinnsidan, som jag skrev om för ett tag sen! Ska bli spännande att se vilken du tänker på…

       
  4. Boktokig

    19 september, 2011 at 12:56

    Uppläsaren är verkligen viktig!! Konstaterade det själv för inte så länge sedan.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s