RSS

Första och sista meningen – har de betydelse?

17 Sep

Enligt O skriver idag om sista meningens betydelse.  Hur många av oss minns egentligen den? Jag gör det inte, men som jag svarade i kommentaren är jag dålig på att komma ihåg sån’t överhuvudtaget. Långa citat har heller aldrig varít min grej. Därför kommer jag sällan ihåg något exakt utan bara på ett ungefär.

DN skriver i Boklördag idag om böckers första meningar. I Sverige verkar vi tala om vädret i var och varannan första-mening. Som exempel på detta intressanta fenomen ger Örjan Abrahamsson flera exempel. Det första är Strindbergs Hemsöborna: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen”. Men även i långt senare romaner, pratas det om meterologiska förhållanden som t ex i Kerstin Ekmans triologi Vargskinnet, där varje del inleds med detta: ”När jag var sex år kom jag en vinterkväll gående ensam från Storfohållet in mot byn.” ”En sommar kom ett par värmlänningar till Svartvattnet”. ”Byn vintersov i snön.” Detta överensstämmer ju med bilden av att vi svenskar älskar att prata väder, som få andra gör. Väldigt spännande!

Örjan Abrahamsson nämner också en viss Bohumil Hrabal som skrev en roman på 120 sidor, bestående av enbart en enda lång mening. Romanen heter Danslektioner för äldre och försigkomna” och är nog ingenting för mig som snarare lockas av korta, koncisa meningar. Därför tycker jag ofta att det är lite jobbigt att läsa sydamerikanska författare, eftersom dessa brukar kunna frossa i långa meningar med kommateringar. Ändå har jag läst och gillat Gabriel García Márquez roman Hundra år av ensamhet som också citeras i artikeln. Dess första mening är en sådan som sätter sig, tycker jag: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen”.

American Book Review listan både de 100 bästa första-meningarna och de 100 bästa sista-meningarna. Jag gillar flera av dem. På plats 12 finner man Huckleberry Finn’s äventyr som börjar med: ”You don’t know about me without you have read a book by the name of  The Adventure of Tom Sawyer; but that ain’t no matter.” Eller plats 52 som innehas av en för mig okänd författare, Louise Erdrich, som skrev Tracks (1988): ”We started dying before the snow, and like the snow, we continued to fall.” Visst lockar den till vidare läsning?

Jag vet att jag har läst flera första-meningar som har gjort intryck och känts perfekta, men som sagt, jag har vansinnigt svårt för att komma ihåg vad och var. Men jag vet att den första i Chimamanda Ngozi Adichies roman En halv gul sol var en sådan. Himla bra att den stod i min bokhylla så att jag kunde tjuvkolla! Första meningen lyder: Husbonden var lite galen; han hade tillbringat alltför måmga år utomlands och läst alldeles för många böcker, han pratade för sig själv på kontoret, svarade inte alltid när man hälsade på honom, och han hade alldeles för långt hår.”

Jag inser att det vore en bra idé att skriva upp de där inbjudande första-meningarna någonstans. Hyllan gör ju det i alla hennes bokinlägg, till exempel. Det är något speciellt med de där första-meningarna… Har du någon favorit?

Annonser
 
13 kommentarer

Publicerat av på 17 september, 2011 i Böcker, Kuriosa

 

13 svar till “Första och sista meningen – har de betydelse?

  1. Hanneles bokparadis

    17 september, 2011 at 16:26

    jag är typen som kollar även eftertexter på bio…

     
  2. Monika

    17 september, 2011 at 17:35

    Jag kommer inte ihåg en enda första eller sista mening och har egentligen aldrig funderat på det. Kanske skulle man sno Hyllans idé…

    Eftertexter på film läser jag alltid och den/de jag tittar med blir alltid lika irriterade 🙂

     
    • Fru E

      17 september, 2011 at 17:57

      @Hannele & Monika: Jag läser också eftertexter! Och sitter kvar bland de sista i biosalongen!

       
  3. Cecilia

    17 september, 2011 at 17:35

    sv: Tack, kära Fru E! Du är så välkommen ner till oss i Skåne, och vi kan säkert ordna knytis fler gånger. Himla trevligt 🙂

     
  4. Cecilia

    17 september, 2011 at 17:37

    Svarar jag igen.. Enda första-mening jag minns tror jag är It is a truth universally acknowledged och It was a dark an d stormy night.

     
  5. Ingrid

    18 september, 2011 at 12:15

    Jag är dålig på att komma ihåg både inledningar och avslut- Hemsöborna och The Great Gatsby är undantag- och jag kan bara instämma vad gäller latinamerikanska författare. Långa meningar och ofta också kompakt som bara den… puh! Inte ”my cup of tea”.

     
    • Fru E

      18 september, 2011 at 18:21

      @Ingrid: Hur lyder första meningen i The Great Gatsby då? *nyfiken*

       
  6. Lotta - hyllan

    18 september, 2011 at 20:14

    Jag gillar ju första meningar 🙂 men sista.. de kan man inte kolla in i förväg iaf. Första meningar ska locka till vidare läsning, vara överraskande, då är de som allra bäst. Jag gillar också långa meningar, som ”It was the best of times, it was the worst of times….” osv. Det är nog den allra bästa inledningen på en bok nånsin.

     
    • Fru E

      19 september, 2011 at 19:16

      @Lotta: Håller med!
      @Catrin: Precis, den minns man! Men tre skeenden – hur tänker du då? Jag får det bara till två..?

       
  7. CAtrin

    18 september, 2011 at 22:14

    En av mina favoriter är inledningen på 100 år av ensamhet. Tänk att få in tre skeenden/tre olika tidpunkter i en enda mening: ”Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliiano Buendia påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen.”

     
  8. Catrin

    19 september, 2011 at 21:21

    ”Många år senare” är en tidpunkt i framtiden. ”Den avlägsna eftermiddagen” är en tidpunkt i historien. Och den tredje (eller rättare sagt andra om man ser det i kronologisk ordning) är den tidpunkt som ligger till grund för att kunna referera till ”många år senare”.

    Så har jag alltid tolkat den meningen i alla fall. Eller tänker jag knasigt nu?

     
    • Fru E

      19 september, 2011 at 21:43

      @Catrin: Nej, du tänker helt rätt. Jag bortsåg från ”nuet”, vilket givetvis finns där, implicit. Du tänker smart! 😉

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s