RSS

Man kan tro att jag är på dåligt humör

15 Okt

Igår halvsågade jag Sara Gruens Water for elephants. Idag ger jag mig på Benedict Wells En vecka i Berlin, som jag köpte på årets bokmässa* (åh, jag skulle ha valt Stalinhusen i stället!). På ena fliken av bokomslaget kan man läsa att Benedict Wells ses som ”ett av den tyska litteraturens stora framtidshopp” och ja, kan man förvandla sten till guld så… För ärligt talat, nog måste Tyskland ha större författartalanger än Benedict Wells? Eller var den romanen han skrev som 23-åring och debuterade med så väldigt mycket bättre?  För det här är i n t e bra alls.

Inledningsvis börjar det ändå ganska hoppfullt. Romanens anti-hjälte heter Jesper Lier och har 19 år gammal flytt hemstaden för Berlin. Vi får kliva in i Jespers liv för en vecka. Planen är att Jesper ska bli författare. Tja, han har visserligen ett manus han skrivit på i flera år nu. Det mäter flera tusen sidor och mestadels har den kommit till på fyllan så Jesper själv är inte så säker på vad han skrivit. Arbetsnamnet på Jespers roman är Olyckskamraten. Hans stackars mor är lyckligt ovetande om det kaos som är Jespers liv. Han har lurat i henne att han har ett seriöst förhållande och att de har alltför mycket omkring sig för att hälsa på. Men den bistra sanningen är att Jesper är världens ensammaste. Flera gånger har han stått på perrongen för att ta tåget hem, men ångrat sig i sista stund och kommit med bortförklaringar till mamman. Han är både ynklig och patetisk, men det kan jag nånstans ändå köpa.

Men när Gustav och Frank – barndomskompisen som Jesper räddar från sina kvävande föräldrar, men till vad? – introduceras blir det alltför pubertalt för att jag ska orka med. Mitt i allt stöter Jesper på en tjej på stan som han blir störtkär i och börjar stalka, samtidigt som han också kommer på Gustav och Frank med att ha sex hemma i hans lägenhet. Bokmanuset ratas av alla som läser det (förstås!) och Jesper får någon sorts pskykos som gör att han tror att han jagas av sina romankaraktärer i det verkliga livet. Snurrigt. Jag tror nästan att Jesper är Benedict Wells – som sin romankaraktär Jesper var han 19 år gammal när han skrev En vecka i Berlin – och att det är fyllemanuset jag håller i min hand. Det är inte bara intrigen som är utflippad, språket lämnar också mycket att önska. Det är mest en massa redovisande, men då och då kommer en del träffande formuleringar som tyvärr bara känns inövade i sammanhanget. Ungefär som om författaren skrivit upp en del bra meningar som han hört eller läst och sen petat in dem i sin egen text. Vilken sörja!

*Förlaget Thorén & Lindskog hade ”2 för 200 kr” i sin monter och den andra jag valde var Sju år av Peter Stamm.

Författare: Benedict Wells
Titel: En vecka i Berlin
Förlag: Thorén & Lindskog

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 15 oktober, 2011 i Böcker

 

2 svar till “Man kan tro att jag är på dåligt humör

  1. a-lo (the book pond)

    15 oktober, 2011 at 22:11

    Jag är också inne i en sågningsperiod nu, hehe! Men det är så befriande ibland att läsa andras recensioner som inte hyllar. Då vet jag att läslistan troligen inte kommer belastas iaf 😉

     
    • Fru E

      16 oktober, 2011 at 14:07

      @a-lo: Håller med. Ibland är det uppfriskande att både skriva och läsa ett inlägg som dissar. Det blir sällan så många sådana. Synd bara att boken skulle vara från Thorén & Lindskog. Gillar ju dom!

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s