RSS

Bokens dag del 2

27 Okt

Efter pausen så var det dags för Christine Falkenland att äntra scenen. Efter en kort presentation av hennes roman Sfinx lämnade konfrenciern över ordet till författaren. Falkenland började med att konstatera att nu hade allt redan sagts om boken, så hon skulle läsa lite högt ur den. Och det gjorde hon. Under hela hennes tjugo minuter. Visserligen gjorde hon det väldigt bra. Hon både lät och såg väldigt dramatisk ut på scenen, men – och det är ett stort aber här – boken kan jag läsa själv, jag ville ju veta någonting som inte stod i boken! Jag fick en känsla av att det här jippot med Bokens dag var något som hennes förlag hade tvingat på henne och att hon egentligen helst hade velat slippa. Det fick mig att tänka på en bok som jag har läst om en fiktiv författare som beskriver hur skittrist det är att åka på detta arrangemang och det retar mig att jag inte kommer ihåg vilken den är. Är det kanske till och med en novell? Så här ber jag er, kära läsare, att rycka in: Vilken bok är det jag tänker på? Jag minns inte mycket mer än att författaren sedan träffar en kvinna ur publiken.

Men tillbaka till Falkenland. Hon var en besvikelse, även om jag på sätt och vis kan förstå henne. Bokens dag är trevligt, men det känns som att författarna får väldigt lite igen. Det blir ingen dialog med läsarna och det man säljer av boken i pausen är nog ganska begränsat ändå. Jag undrar också hur mycket författarna själva får styra över hur de ska förvalta sina tjugo minuter i rampljuset. Antagligen till stor del helt själva och därav den stora skillnaden i hur de lyckades. Men ändå, jag köpte ju Sfinx och den får nu bli min första läsupplevelse av Christine Falkenland.

Sedan dök det upp en för mig okänd deckarduo. Visst känner jag till Dan Buthler och Dag Öhrlund till namnet, men jag har inte läst något själv. De pratade mest om sin senaste deckare som heter Jordens väktare och handlar om en militant miljögrupp som beskrivs av författarna själva som en blandning av Greenpeace och Al-Qaida (!). Det var intressant att höra hur det kom sig att de började skriva tillsammans. Dan Buthler ringde helt sonika upp Dag Öhrlund och berättade att han hade en idé till en bok som han ville att Dag Öhrlund skulle skriva! Jag hade gärna hört mer om detta, till exempel hur det kom sig att Öhrlund nappade och hur det går till rent praktiskt. Men som jag förstod det så var Buthler den som funderade ut berättelserna och Öhrlund den som skrev. De skriver alltså inte vartannat kapitel som man kanske hade kunnat tro.

Den siste författaren upp var den stackars gäspande Jens Liljestrand som berättade om Adonis, som också var den enda roman jag läst innan (och som jag bloggat om). Jag var lite orolig över hur detta skulle gå, men Jens Liljestrand visade sig vara en riktig estradör som intog scenen som värsta skådespelaren. Han berättade om hur det gick till när han nominerades för – och sedan vann – tidningen VI:s litteraturpris med novellsamlingen Paris-Dakar. Han bjöd på sig själv och var en riktig komiker som fick med sig publiken direkt. Vem kunde tro det med det trötta, lätt ointresserade intrycket han gav först? Han dramatiserade sin uppläsning av ett stycke ur Adonis och gjorde det med bravur. Guldstjärna på det!

Två böcker blev det alltså att lägga till min ständigt växande bokhög. Nu är det bara lästiden som helst skulle öka i samma takt…

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 27 oktober, 2011 i Böcker, Kuriosa, Tips

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s