RSS

Ytterst välförtjänt August-vinnare

29 Nov

Årets svenska skönlitterära bok blev det! Korparna av Tomas Bannerhed. Jag lyssnade på den som ljudbok och jag tror det var klokt gjort av mig. Jag tror nämligen att det gav berättelsen en skön lunk som jag hade haft svårt att klara av om jag hade läst boken. Korparna gör sig absolut bäst om den läses i små korta stycken där det skrivna ordet verkligen får sjunka in hos läsaren. Om jag hade läst den hade jag nog inte uppskattat de målande naturskildringarna och all fågelkunskap lika mycket som jag – hör och häpna! Inget av de två är egentligen min grej! – som jag gjorde. Dessutom hade jag nog blivit väldigt otålig och tyckt att det händer så lite, för det gör det. Jag skulle faktiskt vilja gå så långt så att jag skulle vilja hävda att den inte har något egentligt händelseförlopp alls. Det finns inget a-ö, ingen början – mitt – slut.

En intrig finns det förstås. Det handlar om tonårskillen Klas som bor i Undantaget i Smålands djupaste skogar och är någonstans mitt emellan liten och stor. Hans pappa är bonde och har i sin tur ärvt gården av sin far. Det var inget medvetet val, utan helt enkelt vad som förväntades av honom, som äldste son. Nu brukar han en jord som är motsträvig och som inte vill låta sig underkastas lättvindigt. Det har satt sina spår och håller långsamt på att driva fadern till vansinne, bokstavligt. Sonen Klas har helt andra planer med sitt liv. Han vill studera, är besatt av fåglar och i hans rum vilar ett stort svart öga i taket, som hotar att upplsuka honom, om han inte är på sin vakt. Det finns ett enormt avstånd i relationen mellan far och son. Fadern önskar att sonen ska visa större intresse för gården, samtidigt som han nog avundas honom möjligheten att göra något annat av sitt liv. Klas saknar sin pappa som en gång var en helt annan man, innan den psykiska sjukdomen tog över hans person. Det är med stor vånda Klas ser på sitt inträde i vuxenlivet.

Det är så häftigt med en uppväxtskildring från 1970-talets djupaste Småland! Samtidigt känns den så tidlös. Det hade lika gärna kunnat utspela sig för 100 år sen, eller varför inte idag. När alla andra ofta skriver uppväxtskildringar från förorten, eller möjligtvis småstaden, så är det här landsbygd där åtmistone det mentala avståndet till staden (Växjö) är gigantiskt!

Klas fågelintresse är stort. I sina försök att göra omvärlden hanterbar och begriplig törstar han efter att ta reda på allt om dessa djur. I uppläsningen hörs ibland fågelläten som gör hörupplevelsen magisk. Reine Brynolfsson läser med en sådan inlevelse och känsla att håret reser sig på kroppen. Och jag är så tacksam för att han behåller sin egen dialekt och inte försöker sig på småländska. För mig, som inflyttad smålänning, doftar texten verkligen Småland! Det är en poetisk berättelse, med ett hotande, ständigt närvarande mörker, som verkligen berör. Språket är så vackert och sinnrikt. Flera gånger kommer jag på mig själv att önska att jag hade texten framför mig så att jag kunde skriva ner några citat. Att Korparna dessutom är en debutroman är smått otroligt! Det ska bli väldigt spännande att se vad Tomas Bannerhed ska skriva härnäst. Själv skulle jag väldigt gärna vilja veta hur det går för Klas och hans familj.

Författare: Tomas Bannerhed
Titel: Korparna
Uppläsare: Reine Brynolfsson
Förlag: Weyler (Adoplhi audio)

 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 29 november, 2011 i Böcker

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s