RSS

Alltid hos dig

16 Dec

När Ingas man Mårten dör, alldeles för tidigt, trillar hon ner i ett stort svart hål av sorg. Under en tid fungerar det med att jobba väldigt mycket, men en kommentar från en gallerist gör att marken rämnar för Inga och hon flyr till släktens sommarhus i Marstrand. I en gammal bortglömd ask hittar hon ett brev från 1916, skickat från någonstans i Afrika och skrivet av en kvinna som heter Lea. Hennes nyfikenhet väcks av dess svårtolkade innehåll och när hon nystar i det förflutna kommer  både hemligheter, förlust och kärlek upp till ytan. Inga upptäcker att händelser från långt tillbaka i tiden, faktiskt har betydelse för vem hon själv är.

Maria Ernestams Alltid hos dig började lite trögt, men engagerade mig mer och mer ju längre in i handlingen jag kom. Den historiska biten, med Lea och Rakel, är klart bäst och hade mycket väl kunnat stå för sig själv. Berättelsen om Inga känns ganska tunn och onödig. Den tillför helt enkelt inte så mycket. Jag har läst alla Ernestams tidigare romaner (den sist utkomna, På andra sidan solen, har jag precis börjat lyssna på i bilen) och Alltid hos dig sticker ut lite. Den är helt enkelt mindre skruvad än hennes tidigare, mer realistisk. Men flytet känns igen. En läsvärd roman.

Uppläsare för Alltid hos dig är Anna-Maria Käll, vars röst jag tycker är både behaglig och väldigt naturlig. Det är inga excesser när hon läser, ändå varierar hon rösten så att varje karaktär får sin egen ton. Det är smart att låta henne läsa upp även På andra sidan solen eftersom en av karaktärerna från Alltid hos dig dyker upp, nämligen Lea.

Författare: Maria Ernestam
Titel: Alltid hos dig
Uppläsare: Anna-Maria Käll
Förlag: Bonnier audio

Annonser
 
3 kommentarer

Publicerat av på 16 december, 2011 i Böcker, Kärlek, Ljudbok, Släkthistoria, Sorg

 

3 svar till “Alltid hos dig

  1. a-lo (the book pond)

    16 december, 2011 at 23:01

    Kul att läsa detta. Jag har inte sett några andra recensioner av den här och jag köpte boken på vinst och förlust på bokmässan. Har inte läst ännu, men nu vill jag det definitivt.

    Har tidigare läst Caipirinha med Döden av Ernestam och även om jag inte stengillade så kändes den som en frisk och annorlunda fläkt.

     
    • Fru E

      17 december, 2011 at 12:05

      @a-lo: Just Caipirinha med döden tycker jag faktiskt är hennes sämsta. Men ändå är den läsvärd, just för att den är så skruvad och annorlunda. Busters öron är fortfarande min favorit. Den måste du försöka läsa!

       
  2. Evalinn

    17 december, 2011 at 19:52

    Intressant! Jag har den hemma, men har inte läst den än.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s