RSS

Aj!

22 Jan

Som jag sett fram emot Ninni Schulmans uppföljare till Flickan med snö i håret! Det är farligt, det där med (för) högt ställda förväntningar, jag vet. Och när jag nu ska blogga om Pojken som slutade gråta är det svårt att bortse från att jag blev j**ligt besviken!

För vad är det jag får i min hand? Det är pratigt, rörigt och känns som om jag får hela Hagfors på halsen. Inte blir det bättre av att jag inte alls minns vem Magdalena har ihop det med. Tror ett tag att det är Christer, men det är ju Petter han heter. Det vore inte dumt med en kort resumé i början av varje ny deckare, tycker jag! Det börjar med att ett hus tänds på i Hagfors och en kvinna hittas död i brandresterna. Några dagar tidigare hade hon fått ett vykort utan avsändare och med en enda rad: Du hör inte när jag slutar gråta. Snart är det dags för en ny brand med dödsoffer som följd och polisen står utan några som helst ledtrådar om sambandet. Varenda öppning i utredningen visar sig bli ett blindspår och under tiden väcks oron bland Hagforsborna.

Magdalena kämpar i motvind. Redaktionschefen i Karlstad är på henne om att hon måste hitta något intressant att skriva, gärna före den konkurrerande tidningen. Men en artikel om kärleksrelationerna i kommunhuset tidigare gör att hon blivit impopulär bland de styrande och Christer, polisens tillfälliga chef, säger inte ett knyst. Men Magdalena ger sig inte när hon får höra om det anonyma vykortet hittar hon plötsligt ett samband mellan offren.

Upplösningen kommer så småningom pang på och saknar all trovärdighet. Det känns som om Ninni Schulman får bråttom att få till ett slut och möjligtvis är det där skrivandet gått trögt. I efterordet tackar hon nämligen sin förläggare för allt stöd ”i en skrivprocess som inte alltid gick på räls”. Jag önskar att hon hade fått mer tid på sig, men kanske att förlaget hade satt press på henne att bli klar inom en viss tid? Första boken var ju så skickligt komponerad, så jag vet ju att hon kan skriva bättre än så här. Synd bara att det här blev så fruktansvärt dåligt. Det är ju inte ens spännande!

Andra som läst och bloggat: Bokhora (tycker ungefär som jag) samt  Breakfast BookClub och Fiktiviteter  (har vi läst samma bok?)

Författare: Ninni Schulman
Titel:  Pojken som slutade gråta
Förlag: Forum

Annonser
 
4 kommentarer

Publicerat av på 22 januari, 2012 i Böcker, Deckare

 

4 svar till “Aj!

  1. Ann-Sofie L

    22 januari, 2012 at 17:16

    Haha! Ja, har vi läst samma bok? Jag får nog läsa hennes första som du lovordar.

     
    • Fru E

      23 januari, 2012 at 20:23

      @Ann-Sofie: Ja, läs första så kanske du förstår vad jag menar. 😉
      @Boksnoken: Vilken tur! 🙂
      @Vicky: Jag hoppas att trean är bättre och då är det bara bra att ha läst tvåan, eftersom man förstår att det blir en fortsättning på alla privata spörsmål.

       
  2. boksnoken

    22 januari, 2012 at 19:59

    Äsch, vad tråkigt att du blev besviken. Men det hindrar inte mej från att se fram emot att läsa den :-).

     
  3. Vicky

    22 januari, 2012 at 21:14

    Ups, den tänkte jag läsa vid tillfälle eftersom jag blev positivt överraskad av debuten. Mu halkade den nog lite längre ner på prioriteringslistan… trist, när man blir så besviken!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s