RSS

Jag ska egentligen inte jobba här

07 Feb

Jag har aldrig jobbat inom vården. Jag har aldrig känt någon längtan efter att göra det heller, om jag ska vara ärlig. Sara Beischer har erfarenhet av arbete inom äldreomsorgen och använt sig av dessa i debutromanen Jag ska egentligen inte jobba här.

Moa är 19 år gammal (eller ung kanske) och drömmer om att bli skådespelerska. För att kunna uppnå detta inser hon att hon måste bo i Stockholm så hon flyttar dit och får tag i ett studentrum i andra hand. Under tiden hon väntar på att slå igenom söker hon arbete. Själv blir hon ganska förvånad när föreståndaren för ett äldreboende erbjuder henne timanställning som vårdbiträde redan vid intervjun, hon har ju ingen tidigare erfarenhet av vårdarbete. Knappt av något arbete alls, när hon tänker efter.

”Det flyttar in en ny i A4. Hon övertar inte bara rummet, bokstaven och siffran utan även den säng där den gamla A4;n dog och många gånger den gamla A4:ns egentliga namn, eftersom det tar en stund för oss att programmera om hjärnan. Den nya A4:n gör inte så mycket väsen av sig. Hon äter mest chokladpraliner och stirrar med tom blick på en tavla, som hon låtit hänga upp på väggen ovanför soffan. Hon möblerar om rummet nästan precis som den gamla A4:n. Det går inte att möblera på så många fler sätt.”

Mötet med verkligheten blir ett brutalt uppvaknande för Moa. Kroppsvätskor, dödsångest och liggsår. Övrig personal drömmer också sig bort och pratar om patienterna som nummer och bokstäver. Alla utom föreståndaren, som faktiskt verkar vara genuint intresserad av sina brukare. Men det är inte bara elände. Jag ska egentligen inte jobba här är lika mycket en ömsint skildring av liv och död och innanför pärmarna ryms en rad intressanta etiska frågeställningar. Sara Beischer har verkligen lyckats med sin debut! Språket flyter lätt över sidorna och ändå känns texten väldigt genomtänkt. Handlingen kramar om mitt hjärta på många sätt. Det är både sunkigt och lite läskigt, ömsint och ja… kärleksfullt om vård i livets slutskede. Min enda invändning är att jag önskar att jag hade sluppit kärlekshistorian med Oskar, som tycks dyka upp som gubben i lådan hela tiden. Hallå? Hur ofta händer det att man springer på varandra av en slump i Stockholm? I boken händer det nästan varje dag, känns det som. Jag gillar inte heller Leena och hennes bakgrund. Det känns lite tillrättalagt. Men annars är det här en läsupplevelse som väcker mycket tankar och är otroligt intressant, inte minst som arbetsplatsbeskrivning. Det är bara att hoppas att vårdutbildningar får möjlighet att använda den i undervisningen, jag tror defintivt att den fyller ett behov. För oss andra är den också viktig – vi ska alla den vägen vandra och det är viktigt att hålla samtalet om hur vi behandlar våra äldre levande, så LÄS!

Författare: Sara Beischer
Titel: Jag ska egentligen inte jobba här
Förlag: Ordfront

Annonser
 
Lämna en kommentar

Publicerat av på 7 februari, 2012 i Böcker, Rec.ex.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s