RSS

Ett riktigt måbra-piller i bilstereon

05 Mar

Man kan inte annat än att må bra av Lucy Dillons romaner! Det är lättläst och underhållande, men blir aldrig så där pinsamt banalt. Tvärtom, Lucy Dillon fixar att hålla sig på precis rätt avstånd till det sentimentala och sockersöta.

Egentligen är inte Hundar, hus och hjärtats längtan någon uppföljare till Ensamma hjärtan och hemlösa hundar i egentlig mening, men en del personer som befann sig i periferin i den förra återkommer i Hundar, hus och hjärtats längtan. Till exempel en av huvudpersonerna, Juliet, som endast 31 år gammal har blivit nybliven änka då hennes älskade make hastigt gick bort. Kvar står hon med ett hus de hade tänkt att renovera varsamt, sida vid sida, och terriern Minton som de adopterade från hundstallet (som ju utgjorde stora scenen i den förra boken). Nu sitter hon instängd i sitt förfallna hus och läser självhjälpsböcker eller kollar på långserier på tv. Hon orkar knappt ta ut sin hund för rastning. Ibland trycker hon kudden för öronen för att stänga ute de livliga irländska grannarna, men för det mesta väntar hon mest på att det magiska året ska gå. När det gått ett år efter en förlust ska livet nämligen kännas enklare, har Juliet läst i en av hennes böcker.

Juliets syster Louise ska precis börja jobba efter att ha varit hemma med sonen Toby, något hon ser fram emot. Dagarna hemma har känts slentrianmässiga mot slutet och äktenskapet med Peter känns tråkigt och förutsägbart. Aldrig pratar de om annat än hur han har haft det på jobbet och var Toby har gjort på dagen. Och trots att Peter verkligen försöker att ordna det för dem med romantiska middagar och vinprovarkvällar så känner sig Louise märkligt tom på känslor. Älskar hon verkligen Peter fortfarande?

Jag gillar att Juliets sorg verkligen får utrymme! Sorgearbetet är förstås väldigt individuellt, men det här känns trovärdigt. Så här skulle det kunna se ut! Hundar får en del utrymme, men det blir heller inte för mycket dutt-i-dutt (jo, jag erkänner. Lapparna mellan Minton och den där andra hunden som jag nu glömt vad den heter är lite too much). Dessutom tror jag faktiskt att det ligger något i stärkande hundpromenader och överhuvudtaget att umgås med djur när man är deppig! Visst finns det lite romantik i luften och där tycker jag kanske att Lucy Dillon kunde tagit i lite mer, men det här är en bok som man kanske inte blir lycklig av men mår förbannat bra av att läsa!

Själv lyssnade jag på den i bilen. Katarina Ewerlöf läste upp den första och gjorde det lika bra som vanligt. Den här gången är det Anna Maria Käll som läser. Jag tycker att hennes röst passar väldigt bra och hon har en så behaglig ton. Faktiskt är hon en av mina favoriter bland de kvinnliga uppläsarna. Bra val där, Bonnier audio!

Författare: Lucy Dillon
Titel: Hundar, hus och hjärtats längtan
Förlag: Bonnier audio
Uppläsare: Anna Maria Käll

 
3 kommentarer

Publicerat av på 5 mars, 2012 i Kärlek, Ljudbok

 

3 svar till “Ett riktigt måbra-piller i bilstereon

  1. mimmimarie

    7 mars, 2012 at 18:45

    Jag står i kö på den här boken på bibblan och hoppas den kommer snart.
    Tack för boken som kom med posten idag. Det ska bli spännande att sätta tänderna i den vad det lider.

     
    • Fru E

      8 mars, 2012 at 13:33

      Vad bra att den kom fram! 🙂

       
  2. Bibliotekskatten

    13 mars, 2012 at 11:36

    Jag har precis läst och tycker som du! En bok att må bra av och som klarar sig undan utan att gå över gränsen och bli pinsam!

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s