RSS

Nej, jag förstår inte riktigt vad som är så bra

16 Mar

48 rue DefacqzHanne Ørstavik omnämns ibland som Norges främsta samtida författare och insprirerad av Bokmässans nordiska tema i år kände jag mig väldigt sugen på att testa henne. Jag har läst flera recensenter som hyllat hennes senaste roman 48 rue Defacqz så den fick helt enkelt bli min  Ørstavik-debut.

48 rue Defacqz är adressen i Belgien där syskonparet Rakel och Paul bor. Huset är ett vackert hus med många rum. Där finns gott om utrymme för Pauls arktitektritningar och Rakels målningar.  Syskonen har en väldigt nära relation, i snudd på incestuös. De har bara varandra efter att mamman dog i det stenbrott pappan drev. Huset är byggt av sten just från det stenbrottet. Nu funderar Rakel på om hon verkligen kan gifta sig med Samuel som hon är förlovad med. Samuel står för det trygga och stabila i Rakels liv. Han erbjuder en trygg hamn i Rakels bräckliga liv. Samtidigt är han Pauls chef och tillsammans förbereder de en utställning om Kongo. Här finns givetvis en stark symbolisk betydelse. Kongo var ju ett land som Belgien koloniserade i början av 1900-talet. Men är Rakel förmögen att älska någon överhuvudtaget? Innebär äktenskapet en form av ägande? Hon minns tillbaka på sin kärlekslösa uppväxt och läsaren får en del svar på varför Rakel är så rädd för närhet, så osäker, så olycklig.

Romanens öppningsscen är då Rakel står i fönstret och ser en okänd kvinna komma och ringa på dörren. Hon går ner och släpper in henne. De går upp till den översta våningen och in i en stor sovsal med en massa sängar. Rakel låter kvinnan välja vilken säng hon vill ha och hon väljer en längst in i hörnet och lägger sig ner direkt. Emellanåt låter författaren den okända kvinnan på sängen tala. Jag vet inte riktigt vem hon är. Ibland tror jag att det är Rakel själv eller kanske hennes mamma, ibland tänker jag mig kvinnan som ett slags ställföreträdande för Rakel. Hon minns det Rakel inte mäktar med att minnas själv. Men jag vet inte. 48 rue Defacqz är väldigt svår att greppa. Berättarrösterna faller in i varandra. Det växlar mellan nutid och dåtid, drömmar och verklighet. Romanen har ett långsamt tempo och det är helt omöjlig att läsa snabbt. Jag försöker lägga band på min otålighet –  det händer ju inget! – men mot slutet är jag så rastlös och oengagerad att jag har svårt att inte tänka på annat när jag läser. Språket är emellanåt vackert, men lika ofta är det förvånansvärt simpelt. Nej, jag är inte alls övertygad om romanens storhet!

För mer positiva recensioner: Tidningen VI, SvD, Rulle Rusk

Författare: Hanne Ørstavik
Titel: 48 rue Defacqz
Förlag: Kabusa böcker

Annonser
 
1 kommentar

Publicerat av på 16 mars, 2012 i Böcker, Psykisk ohälsa, Rec.ex.

 

Ett svar till “Nej, jag förstår inte riktigt vad som är så bra

  1. mimmimarie

    16 mars, 2012 at 12:20

    Hemma hos mig ligger ”Kärleken” av samma författare och väntar.

     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s