RSS

Väggen – en modern klassiker

04 Apr

Väggen av Marlen Haushofer gavs ut i svensk översättning första gången 1988 (1963 på originalspråk). Jag fjärrlånade ett tummat ex från Sölvesborgs bibliotek (vad jag har förstått är den svår att köpa. Bokbörsen, till exempel = 0 st. träffar). Den gick som radioföljetong nyligen, men det fick jag reda på när den var slut. Varför började jag läsa en roman från nästan 25 år sen som jag dessutom aldrig hört talas om? Jo, anledningen heter Violen. Efter att ha läst hennes entusiastiska inlägg så tänkte jag att jag bara måste läsa.

Det som är så fascinerande är att den är så oerhört spännande, trots att det egentligen inte händer så mycket. Huvudpersonen (jag tror aldrig någonsin att hennes namn nämns) vaknar upp i en stuga i Alperna och upptäcker snart att hennes vänner som hon är på besök hos, inte har återvänt från värdshuset de skulle besöka kvällen före. Hon tycker det är lite märkligt och bestämmer sig för att ta en promenad och kolla om hon kan se dem. Då upptäcker hon plötsligt hur en genomskinlig vägg tornar upp sig framför henne. När hon tar på Väggen, ger den inte efter sig den minsta tum. När hon ser igenom den ser hon hur korna ligger ner i hagen, orörliga. Som om tiden helt hade stannat.

Hon upptäcker snart att något förfärligt måste ha hänt och kanske är hon den enda överlevande människan kvar. Hon har sällskap av stugägarnas hund och så småningom hittar hon dessutom en katt och en ko. Dessa tre djur blir hennes räddningsplanka. Det är ansvaret gentemot dem som gör att hon inser att hon måste försöka överleva. Hon räknar sina tändstickor och får på så sätt reda på exakt hur länge hon kommer att överleva, för utan eld och värme tar livet snabbt slut.

Dagarna består av slitsamt arbete. Allting tar så oerhört lång tid! Att slå upp en äng och sätta potatis blir ett heltidsprojekt. Kroppen värker på kvällarna när hon lägger sig för att sova. Hon tänker på sina vuxna barn och på vad som kan ha hänt dem. Tänker de ens på henne längre? Husdjuren blir hennes förtrogna och katten tycks besitta övernaturliga instinkter. Direkt ser hon om matte mår dåligt. Ändå försöker hon vara rädd om sig. Minsta lilla skärsår kan bli dödligt om det blir infekterat. Här finns ingen medicin att tillgå. Jag ska inte säga något om hur det går, men det är verkligen ett spektakulärt slut som fick mig att fundera länge!

Det har diskuterats om Marlen Haushofer vill skildra effekten av en miljökatastrof eller om det är en psykotisk kvinnas sammanbrott vi får ta del av. En del har också velat se det som en skildring av en autistisk kvinna som är fångad i sitt eget psyke och aldrig riktigt kan nå ut till omvärlden. Jag vet inte, men jag är nog mest inne på en psykos. Jag blir riktigt förbryllad över hur lite hon reflekterar över vad som hänt. Hon verkar heller aldrig säkert rädd eller ledsen, utan hugger i med arbetet nästan med en gång. Jag funderar på hur jag själv hade reagerat. Nog hade jag i alla fall gråtit, skrikit och sörjt? Berättelsen är oerhört skickligt skriven, det finns en nerv i texten som gör det svårt att sluta läsa. Väggen är också en fin skildring av vänskap mellan människa och djur. Missa den inte i arkiven!

Författare: Marlen Haushofer
Titel: Väggen
Förlag: Alba

Annonser
 
7 kommentarer

Publicerat av på 4 april, 2012 i Böcker, Klassiker

 

7 svar till “Väggen – en modern klassiker

  1. violen

    4 april, 2012 at 20:32

    Ah, du har hittat Väggen! Den är riktigt bra som du märkte ser jag.
    Intressant det där med psykos, jag har mest läst miljöförstöring. Det är ju en dystopi så allt kan ju hända utan att det behöver vara realistiskt.
    Röken berörde mig mycket……..

     
    • Fru E

      9 april, 2012 at 10:38

      Ja, det var ju tack vare dig! 🙂

       
  2. Ela

    4 april, 2012 at 21:31

    Riktigt, riktigt bra bok. Jag tänkte nog också mer i banorna av miljöförstöring än psykos men oavsett anledning till kvinnans isolering så var boken ångestframkallande och underbar.

     
    • Fru E

      9 april, 2012 at 10:37

      Instämmer.

       
  3. Smutstiteln

    5 april, 2012 at 07:51

    Intressant det där med teorin om psykosen, det kan ju ge en förklaring till varför hon aldrig reflekterar över sin situation. Detta var något som min sambo irriterade sig ordentligt på att hon aldrig försökte finna en orsak till vad som hänt utan bara accepterade det hela. Bra berättelse är det i alla fall och det är lätt att se den som feministisk också.

     
    • Fru E

      9 april, 2012 at 10:37

      Ja, precis. Det var så jag tänkte. Men hur som helst, oklarheten gör den bara änu bättre, tycker jag.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s