RSS

Shit pommesfrites! Vilket slut!

14 Apr

Vi är många (bokbloggare) som kastade oss över Belinda Bauers Skuggsida när den kom ut för ett par veckor sen. Och jag började läsa och hoppades på att bli helt blown away som jag blev med Mörk jord, som var så otäck och varje förälders värsta mardröm. Jag trodde att Skuggsida var helt fristående, men till min glädje så upptäckte jag att Bauer bestämt sig för att förlägga handlingen till byarna kring Exmoor, precis som i förra boken. Dessutom dyker Stephen Lamb upp som en bifigur. Sånt gillas!

Jag drogs in i Skuggsida direkt. Alltså, vad slår engelska landsbygden när det gäller mord? (Möjligtvis Norrland då) Jonas Holly som lämnat karriärmöjligheterna bakom sig då han flyttade tillbaka till barndomshemmet med sin svårt MS-sjuka hustru, är en landsortspolis som får hjälpa till att hitta försvunna katter eller hjälpa någon överförfriskad pubgäst hem, men sällan mer hamnar i mer action än så. När en äldre, sängliggande kvinna hittas död i sin säng, är den första tanken att hon äntligen fått ro. Tills man upptäcker att kvinnans näsben är av och förstår att hon inte dött en naturlig död. Ansvarige utredare Marvel får ta över fallet och beter sig överlägset och besserwisseraktigt mot alla som jobbar under honom. Inklusive Joans Holly som får idiotuppdrag. Under tiden upptäcker Holly anonyma, handskrivna lappar där någon skriver till honom att han måste göra sitt polisjobb bättre. Av skamkänslor bestämmer sig Holly för att inte berätta om dessa för någon. I stället börjar han engagera sig mer och mer i utkanten av utredningen. Och snart sker nya mord.

Om början fick mig att läsa som en besatt, så fick mitten mig att sansa mig betydligt. Med andra ord, det blev rätt segt. Marvel fortsatte att bete sig som en äkta skitstövel, Holly mesade på, tanter dog… men utan att det egentligen ledde framåt. Ett tag kände jag mig faktiskt ganska less på Skuggsida. Och sen kom slutet. OMG! Vilken vändning, vilka överraskningar! Jag aktar mig för att avslöja för mycket, men jag måste säga att för mig var slutet ALLT (och så otäckt att jag inte kunde somna påväldigt länge efter att ha läst ut boken!).

Författare: Belinda Bauer
Titel: Skuggsida
Förlag: Modernista

Annonser
 
2 kommentarer

Publicerat av på 14 april, 2012 i Böcker, Deckare

 

2 svar till “Shit pommesfrites! Vilket slut!

  1. a-lo (the book pond)

    17 april, 2012 at 22:14

    Jag kände mig så otroligt kluven till slutet. På ett sätt helt oväntat (för mig som alltid är lite trög när det gäller sånt här ;), men på ett annat sätt kunde jag inte låta bli att känna att det kanske var en enkel utväg? Fast otäckt var det hursomhelst!

     
    • Fru E

      18 april, 2012 at 19:50

      På något sätt blev det ju det enda TÄNKBARA slutet, tänkte jag efteråt. Hur skulle hon annars fått ihop det? Det fanns ju inte så många tänkbara kandidater. Jag tyckte hon gjorde det bra eftersom hon ändå gav en trovärdig förklaring till varför X var mördaren.

       

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s